– Vi tycker om att hålla igång med olika sporter, säger Viktoria och Neng nickar instämmande. Ungdomarna behöver röra på sig, det är alldeles för många som bara sitter stilla.
Efter ett par timmar tillsammans med dessa båda entusiaster är man djupt imponerad. Hur är det möjligt att två personer från samma familj har viljan, orken, engagemanget och tiden att ta på sig så omfattande uppdrag utanför hemmets väggar?
Familjen – som också består av barnen Benjamin, 15, Elvira, 14 och Sigrid, 9 – bor på gården Rote i Hejnum. Fem hästar, två hundar, fem katter, fem marsvin, tio hönor och en tupp tar emot när man svänger in på gårdsplanen. Där står förstås också några bilar parkerade. De behövs sannerligen när alla uppdrag skall genomföras.
– Viktoria och jag brukar mötas i dörren, skrattar Neng. Idrotten ger så mycket energi, därför orkar vi hålla på.
– Det händer att jag får korta ner min arbetsdag för att hinna med träningarna, säger Viktoria. Jag är egen företagare, jag kan ta igen det senare på kvällen.
På gården där i Hejnum finns förstås fotbollsplan, hästar att rida på, diskusring, basketkorg och ett gym. Och mer lär växa fram efterhand.
– Sen har vi ju skogen härintill som är utmärkt att träna i, tillägger Viktoria.
I stort sett alla här på ön som sysslar med friidrott och hästar vet vem Viktoria Sporre är. Hon hinner faktiskt också med sitt jobb som veterinär med inriktning på hästar.
Viktoria Sporre växte upp på en hästgård i Hejdeby.
– Var med i alla möjliga tävlingar, men jag var värdelös på hästryggen. Eller så hade jag för dåliga hästar ...
Det blev även fotboll i Dalhem IF:s flicklag. En ganska kort karriär dock.
– Vi hade Mats Nybom som tränare. Världens bästa, minns Viktoria.
Under skoltiden fanns friidrottaren Karin Nahlbom med som gympalärare
– Det var Karin som drog in mig i friidrotten.
Och där blev hon kvar. Först som aktiv, och nu sedan flera år som ledare och tränare. Som aktiv var Viktoria bland annat rankad elva i landet på 5 000 meter, nådde topplaceringar på både 5 000 och 10 000 meter på Island Games och har också en sjundeplats i veteran-EM i terränglöpning och en bronspeng i SM i modern femkamp.
– Trots att jag är helt kass i simning. Rankingen på 5 000 meter är jag mest stolt över.
I dag gör Viktoria ett imponerande och omfattande jobb som tränare och ledare för friidrottsungdomarna i Roma IF. Det rör sig om cirka 35 ungdomar som skall hållas i trim flera gånger i veckan. Hämta och lämna på olika platser.
– Jag är ensam tränare, det skulle vara kul om fler föräldrar kunde engagera sig. Då skulle vi få med ännu fler ungdomar och kanske dela upp oss i flera olika grupper.
Extra energi får Viktoria när egna ungarna visar framfötterna gång på gång. Att idrotten går i arv går inte att ta miste på. Äldste sonen Benjamin, 15 år, har varit rankad topp fem i landet i flera friidrottsgrenar och har en bredd som passar för en mångkampare.
– Ett år slog han sju eller åtta gotlandsrekord, säger Viktoria med viss stolthet.
Inte nog med det, fotbollen börjar ta över mer och mer.
– Benjamin har ett otroligt bollsinne, som Viktoria uttrycker det.
Den här säsongen har Benjamin spelat i IFK Visbys U 16-lag i en fastlandsserie och han togs nyligen ut till ett så kallat utvecklingsläger i Gävle.
Även 14-åriga Elvira spelar fotboll, hon har pappa Nengs kära Visby Bois som klubbadress.
– Vi har ett fantastiskt bra lag på gång för flickor födda -07, upplyser Neng.
Elvira håller också igång med innebandy i Endre och friidrott i Roma.
– Hon är duktig i kastgrenarna, vann Svealandsmästerskapen i diskus.
Lillflickan Sigrid har kommit igång med friidrott och även här finns talang att bygga vidare på. Det ska onekligen bli spännande att följa barnen Sporre framöver.
Pappa Neng Wanlayphol är född i Thailand, kom till Sverige som 8-åring. Ni som följer sportsidorna i de gotländska tidningarna förknippar måhända Neng mest med travsport. Och det är där han hittills gjort störst avtryck som proffstränare och kusk. Neng gjorde sitt debutår som proffstränare 2002 på Visbytravet och året därpå blev han champion. Flyttade till Stockholm, men var snart hemma igen.
I dag lever han ett annat och tryggare liv. Förutom hovslagare bland de gotländska stallen så har 48-åringen fullt upp som idrottslärare i Dalhem och tränare/ledare inom Visby Bois, kubben i hans hjärta som växt explosionsartat de senaste åren. Mycket tack vare Neng.
På herrsidan har Bois tre lag igång – A-laget i division 4, B-laget i division 5 och C-laget i division 6. A-laget kom den här säsongen trea efter IFK Visby och Fardhem Garda.
– Nästa säsong är det kanske dags för oss att ta hem serien, säger Neng som har en ledarroll i alla tre lagen.
– Det är i första hand dig killarna i lagen spelar för, är Viktoria noga att påpeka.
Lägg därtill att Neng också är ledare och tränare för laget med flickor födda 2011–12. Ja, ni förstår att han har fullt upp.
Det händer också att Neng gör korta inhopp i något av lagen. I en B-lagsmatch, med ledning 8-0, hoppade Neng in i 72:a minuten. För att visa ungtupparna att han håller måttet.
– Jag hann göra tre mål innan matchen var slut.
Neng var också under några år straffläggare i Visby Bois. Bytte in sig själv, satte straffen och klev sedan av.
– Sen brände jag en straff, därefter har jag inte lagt så många.
Förutom de tre seniorlagen på herrsidan har Visby Bois också en bred och framgångsrik ungdomsverksamhet med totalt 12 lag, både flickor och pojkar.
Viktoria och Neng har, som ni säkert förstår, fullt upp med det som redan nämnts. Men ”mycket är kul” som de båda säger. Så Neng har börjat tävla i något som heter Cornhole. Kort sagt, en påse majs som man ska försöka pricka ner i ett hål.
– Ett mellanting mellan varpa och curling, jätteroligt!
Viktoria kontrar med Canicross – en sport där man springer med sin hund som något av dragare. Först hunden och där bakom försöker Viktoria hänga med hopkopplad med jycken.
– Nästa år ska jag på tävling, säger Viktoria bestämt.
De tycks aldrig få nog av idrott, Viktoria och Neng.