Magnus Eneqvist tog in Amir i sin familj och blev som en extrapappa till honom.
Solen skiner och det är en vacker kväll i maj.
Fardhem Garda BK ska spela sin första hemmamatch i Gotlandsfyran, men det är en match som skiljer sig från alla andra.
Den tidigare lagkamraten Amir Reza Moradzadeh gick bort för några veckor sen efter en tids sjukdom, bara 20 år gammal, och nu vill klubben hedra hans minne. För tränaren Magnus Eneqvist är situationen extra speciell.
Magnus var Amirs svenska pappa, och han går igenom en svår tid.
– Det är väldigt tragiskt. Det är ganska jobbigt just nu, säger han.
Stundtals bär sig inte rösten, blicken vandrar och han tycker att det är svårt att prata om Amir.
Samtidigt vill han dela Amirs historia.
Efter att ha fötts och växt upp i Iran med afghanska föräldrar kom Amir Reza Moradzadeh 2015 till Gotland, då 13 år gammal, som ensamkommande flyktingbarn.
I Högby började han i skola och startade ett nytt liv, och fann familjen Eneqvist.
– Varje dag efter skolan spelade vi fotboll och bjöd in de nyanlända. De hade svårt att ta sig så vi tränade direkt efter skolan. Vi fixade kläder. Det var blandade kläder från FG, Hansa och Levide. Allt ihopmixat. Amir kom i röda converse och det var de enda skor han hade. Jag glömmer aldrig den första öppna träningen och hur de kommer in och är jätteglada. De var som små barn, de hade inte haft det så lätt i hemlandet. Här fick alla en boll och det var en stor sal. De var överlyckliga, säger Magnus.
Efter ett tag flyttade Amir och vännen Hekmat in hos familjen Eneqvist, där de blev familjehemsplacerade.
– Han bodde först i Hemse, men sedan lades det boendet ned och Amir fick flytta till Fårösund, men där vantrivdes han och till slut bestämde vi att han skulle få flytta hem till oss. Jag åkte och hämtade honom sent en kväll i Fårösund och minns att han stod där med sin väska. Det var allt han ägde. Det är inget hem, men när han kom till oss fanns så mycket mer.
– Vi har fem barn själva och det var inte betungande på något sätt att ta in Amir och Hekmat. De hjälpte oss lika mycket som vi hjälpte dom och de blev en del av familjen. Vi har lärt oss så mycket om livet utanför Gotland, av Hekmat och Amir.
Skolan var mycket viktig för Amir. Han ville "göra rätt", berättar Magnus Eneqvist.
När det var dags att börja gymnasiet flyttade Amir för att studera i Visby på barn- och fritidsprogrammet, men efter ett tag började Amir bli sjuk.
Han kände av en smärta i ena sidan av bålen och efter en tid av utredningar och analyser kom svaret att det handlade om sarkom, en ovanlig cancertumör.
Han tvingades först till en operation, för att senare påbörja cellgiftsbehandling. Det berättade Amir och Maria Eneqvist om i ett större reportage i Helagotland strax före jul förra året.
Amir Reza Moradzadeh och hans svenska mamma Maria Eneqvist i Hemse.
Trots sjukdomen var Amir en glad och positiv kille, och han lyckades ta både studenten och körkort.
Under hela sjukdomsperioden var det en sak som han saknade allra mest, och det var att kunna träna och spela fotboll. Fotbollen var något bekant, som kopplade samman det tidigare livet med det nya på Gotland.
– Han ville bli fotbollsproffs, säger Magnus Eneqvist.
Efter den sista cellgiftsbehandlingen hade man hopp om att tumören skulle ha minskat, men den hade inte tillräcklig effekt. Amir blev sämre och sämre.
– Amir hatade sjukhus så han bodde hemma. Han ville bo hemma. Han hade sitt rum som vi fixade i ordning med säng, tv och playstation. Det var där han trivdes, säger Magnus.
– Några veckor innan slutet sa han: "Kan vi inte få bort den här skiten". Då är det svårt att säga nej. Jag sa inte ja utan jag sa ingenting. Jag höll bara hans hand. Men mot slutet visste han ju att det var kört.
Amir fick palliativ vård, och för Magnus som förlorat båda sina föräldrar i cancer var det tydligt att det inte var lång tid kvar.
– Varje gång jag åkte till jobbet frågade jag honom på kvällen: "Jag åker till jobbet imorgon, är det någonting speciellt?". Han brukade svara "Det är bra, inga problem", men tre veckor innan gick bort sa han "Kan du vara hemma imorgon?". Efter det var vi hemma varje dag och där insåg han nog och efter det gick det väldigt fort.
IFK Visby hade minnesstund för Amir.
Den 18 april somnade Amir Reza Moradzadeh in, och efter sig lämnar han en stor saknad.
Bland annat inom fotbollen på Gotland, där han hann spela för Fardhem Garda BK, FC Gute och senast IFK Visby.
När IFK Visby spelade i DM mot Fårösund bar spelarna tröjor till minne av Amir, och han hedrades med en tyst minut.
– Han var en otroligt duktig fotbollsspelare och en väldigt fin kille. Det är med glädje och stolthet att han har varit i vår klubb. Det är så tragiskt det som har hänt, säger Nisse Lindström från IFK Visby.
Lindström beskriver Amir som en väldigt snabb och teknisk spelare.
– Under de första träningarna som han var med kände man: “wow, han kan verkligen bli duktig den här killen”.
– Han var trygg och duktig med bollen, kunde göra mål, kunde spela fram. Han var inte med så många matcher, men han hann göra mål för oss och skapade hela tiden oreda hos motståndarna.
När Fardhem Garda BK spelade mot Klintehamns IK på onsdagskvällen bar spelarna sorgband och matchen inleddes med en tyst minut. Inträdespengarna gick också oavkortat till en insamling, som startades i samband med begravningen, till Amirs familj i Iran.
– Det är så tråkigt att han inte fick uppleva det här med barn, familj och allting. Jag försöker ta till mig av ynnesten av att få ha varit en del av hans liv, säger Magnus Eneqvist.
Tyst minut för Amir.