De två långdistansarna har redan kommit en bra bit på väg. Men riktigt på vilken hög nationell nivå de två Romalöparna egentligen befinner sig, är inte allom bekant.
Här hemma.
– Nej, tyvärr. Både jag och Fred var faktiskt med på Sverige-topplistor i fjol, det är bara 25 i landet med där, förklarar Daniel Antonsson.
– Det är nog ganska bra. Eller, jäkligt bra faktiskt!
Det är dagen efter vårens första löparfest, säsongsöppnaren Classic weekend på hemmamark.
Medan Fred Grönwall i ensamt majestät satsade på att knäcka ö-rekordet på halvmaran men tappade i motvinden, var Daniel Antonsson tvungen att bryta milloppet.
När Grönwall dagen efter skakat av sig besvikelsen, tar han rygg på Daniels resonemang att deras löparinsatser – även på högsta nationella nivå – kanske inte alltid erkänns fullt ut.
En av flera synpunkter som de delar, liksom mycket annat när det gäller löpningen.
– Friidrotten är stor i Sverige, inte minst löpningen är en så pass stor idrott. I ett land med tio miljoner invånare finns det ett rätt så stort allmänintresse, förklarar Fred Grönwall.
Nu tillhör Roma IF-duon ändå de som får gott om lokal uppmärksamhet. Men ändå lite i kölvattnet av andra idrotter upplever de. Men utan bitterhet. Det poängterar de noga.
Deras tider i ett nationellt perspektiv talar för deras sak och bättre ska det bli.
Duon Antonsson och Grönwall har camperat ihop en relativt kort tid. Många kvällar, i regn som sol och snö, vinter som sommar, har de gett sig ut på gator och bansträckor.
Sprungna ur den pånyttfödda löparkulturen i öns främsta löparförening Roma IF, har de tagit sina respektive satsningar ytterligare ett steg.
Inte så att de har lämnat de andra bakom sig, men de har ökat dosen och träningsmilen avsevärt. Med ett engagerat stöd från klubbtränaren Bengt Lagersson, sommarboende på ön men alltid tillgänglig i hemmet i Alingsås.
– Vi pratar nog rätt ofta. Han är drygt 70 år och rätt mycket den gamla, hårda löparskolan. Det ska inte vara "massa jävla pratande" om man ska nå sina mål utan blodsmak i munnen efter ett bra pass, skrattar Fred Grönwall.
– Men vi har hittat en bra nivå.
Daniel Antonsson:– Många vet nog inte hur hårt vi kör, vad som egentligen krävs för att tillhöra Sverigeeliten, säger han.
Deras specialdistanser skiljer sig åt men de har ett bra utbyte av varandra ute på de alla milen. Som träningskompisar eller sparringpartners.
– När vi tävlar på samma distanser är det givetvis konkurrens. Men genom vi hjälps också åt på olika sätt, jag med fler lite snabba intervaller och Fred med uthållighet, säger Daniel.
Själv har han nyligen tillbringat två veckor i franska Pyrenéerna med landslags- och elitlöpare. En möjlighet som har dykt upp genom de kontakter och erkännande som de båda har fått i friidrotts-Sverige.
– Nu får inte jag ut någon fysisk effekt av Daniels träning på hög höjd. Men han delar gärna med sig av tips han får. Sedan kör vi rätt mycket samma upplägg och utbyter träningsråd, berättar Fred Grönwall.
Hur mycket de än pratar under alla sina pass och löpmil, så blir det ibland tyst. Det är när Daniel inte får till det, som i lördags.
– Han blir rätt sur då. Då tar det några dagar innan vi hörs, skrattar Fred.
– Så han har märkt det? Men, ja, jag är en jäkligt dålig förlorare, jag hatar när kroppen inte svarar och ett lopp inte går som planerat, skrattar Daniel själv.
Olikheterna förenar.
Trots olika specialdistanser och säsongsmål, har den mer än tio år äldre Fred satt upp ett gemensamt mål i år.
– Nu när Daniel Hejdström är riktigt igång igen så tycker jag att vi ska ta lagguldet på halvmaran på Island Games.
– Ja, Fred vill att jag kör halvmaran men egentligen sliter det för mycket. Halvmaran är mer ett nödvändigt ont, skrattar Daniel.
Men de lär mötas där också.