Lilly Wizén har otroligt många medaljer i samlingen.
68-åriga löparfenomenet Lilly Wizén är unik i gotländsk idrott. Minst sagt. Trots att hon inte är särskilt känd för den breda allmänheten. Samlingen av medaljer från VM, EM och SM i olika löpgrenar slår det mesta. När Helagotland träffar henne i lägenheten på söder i Visby är hon mitt uppe i förberedelserna inför veteran-EM i italienska Pescara.
– Minst en medalj vill jag ha med mig hem till Gotland, säger Lilly. Visst ja, vi har ju stafetterna också, det kan nog bli ytterligare några medaljer…
Lägenheten på Södervärnsgatan andas också träning. I TV-rummet ligger yogamattan utrullad, här finns också hantlar, kettlebells och gummiband.
– Kan vara bra att slå emellan med när det inte är nåt intressant på TV, skrattar Lilly.
Hon visar sen att annat träningsknep som går att utföra i varje hem.
– När du sätter dig på en stol, gör det tio gånger i rad. En enkel och bra övning.
Ni har väl redan förstått att det är friidrott för veteraner Lilly sysslar med. I första hand löpgrenarna 200, 400 och 800 meter. Hon har en otrolig samling medaljer. Hur många? Lilly reser sig upp och går tvärs över rummet och fiskar upp ett anteckningsblock ur en låda.
– Jag brukar skriva mina placeringar här, säger Lilly.
Lika bra att också vi skriver ner det:
VM: Ett guld (800 meter), tre silver och tio brons.
EM: Fem guld, åtta silver och elva brons.
SM: 161 guld och 27 silver. Brons då?
– Brons på SM brukar jag inte räkna…
Du är numera pensionär, är det inte dags att varva ner eller rent av lägga av med friidrotten?
– Nej, nej, inte alls, säger Lilly tvärsäkert. Om jag lever och har hälsan kommer jag hålla på till 90. Träningen håller mig frisk, minns inte när jag var hos doktorn senast. Och vi skall inte glömma den sociala delen, den är minst lika viktig.
"Om jag lever och har hälsan kommer jag hålla på till 90", säger Lilly Wizén.
Lilly Wizén växte upp i Roma i en syskonskara på elva (11!) barn med efternamnet Jönsson. Barnen, där vi också kan räkna in trillingar, föddes under en tidsperiod av 14 år. Pappa Ove jobbade på bruket och att mamma Ester var hemma och skötte hushåll och hem var en självklarhet.
Redan under skoltiden visade Lilly talang för löpning och längdhopp. Men någon distriktsfinal i skol-DM fick hon aldrig uppleva.
– Jag kom nästan alltid tvåa efter en duktig tjej som heter Tove Adman. Och det var bara segraren som fick komma till Gutavallen på distriktsfinalen. Jag har haft lite kontakt med Tove (känd konstnär) nu på senare år och försökt få henne att komma på några träningar.
Romas framfart på hockeyrinken kom också att intressera den unga Lilly.
– Man hängde ju ganska ofta på hockeyrinken, vi bodde precis intill. Ishockeyn blev också en social samvaro.
Sambon Sture Åhs, också han en passionerad veteran inom friidrotten, kommer precis in genom dörren när intervjun är klar. De träffades på veteran-SM 2006 och tycke uppstod. Emellanåt coachar han Lilly. Sture berömmer:
– Lilly tränar alltid hårt och målmedvetet, sätter upp nya mål och vill ständigt bli bättre. Det ser så lätt ut när hon springer, hon har ett naturligt löpsteg som jag vet att många är avundsjuka på.
Löpningen har fört paret till massor av platser runt om i Europa, nu närmast väntar alltså Italien. Men det finns fortfarande mer att upptäcka.
– Jag vill också någon gång komma utanför Europa. Jag såg fram emot VM i Toronto för några år sedan, men den tävlingen ställdes ju in på grund av pandemin.
Lilly Wizén, och Ylva Garvén till vänster, efter att båda satt säsongsbästa på 400 meter tidigare i år.
Lilly började tävla lite lätt i slutet på 90-talet, både i terräng och på bana.
– Fast jag tyckte det var lite läskigt att springa på en löparbana, där syns man så tydligt…
Karriären tog inte ordentlig fart förrän år 2000. Lilly hade då hunnit bli 45 år, en ålder då de flesta lagt av för länge sen. Hon hade också fött döttrarna Julia (-82) och Malena (-84). Debuten i veteran-SM gick strålande. Lilly, som tävlar för Roma IF, knep tre silvermedaljer – på 200, 400 och 800 meter.
– Då fick jag blodad tand. Sedan dess har jag varit med på alla veteran-SM utom förra året då jag var skadad.
Inte nog med det, hon har som ni märker av medaljskörden, också tävlat flitigt i både VM och EM.
– Det känns fantastiskt när man står där högst upp på prispallen och hör den svenska nationalsången.
Roligaste segern?
– När jag vann EM-guld på 800 meter i Belgien. Låg cirka 25 meter efter en tyska när upploppet började, men jag lyckades spurta förbi henne. Hon glömde nog att kolla bakåt, kände sig säker på att vinna…
Lilly Wizén älskar att träna.
Framgångarna har sen fortsatt år efter år. Vi hoppar fram till nutid, alltså 2023.
Inne-SM: Svensk mästare på både 60 och 200 meter, andraplatser på 400 och 800 meter.
Ute-SM: Svensk mästare på 200 meter, andraplatser på 100, 400 och 800 meter.
Inomhus-VM i Polen: Tre tredjeplatser – 200, 400 och 800 meter.
– Framgångarna på årets VM förvånade mig faktiskt eftersom jag haft problem med bland annat ena hälsenan.
Lilly poängterar flera gånger under intervjun hur viktigt det är att träna mycket och att träna rätt och smart.
– Träningen måste vara varierad. Det håller inte att enbart springa, jag tränar också en hel del styrka på gymmet och vågar ta i ordentligt.
Det finns ju så många andra äldre som också borde komma igång med idrott?
– Vi har en liten plan i Roma IF att få igång fler från 35 år och uppåt med fokus på 50-60-åringar. Där kommer jag själv att bidra.
Hinner du med något annat än friidrotten och träningen?
– Jag läser en hel del, det brukar bli 50-60 böcker om året. Mitt lilla bibliotek finns här nere i källaren. Sen tycker jag också om att virka.
Lilly pensionerade sig häromåret från jobbet som förskollärare. Men helt bortkopplad är hon ingalunda.
– De ringer ibland från förskolan då det saknas personal, då hjälper jag gärna till.
Slutligen: Av olika anledningar kom Lilly aldrig iväg på årets veteran-EM, men hon ser fram mot nya chanser.