Patrik Stenströms största framgång var när han slog Henrik Dagård på 1000 meter.
Vi träffas på Gutavallen – klassisk mark! Här har den i dag 50-årige legendaren Patrik Stenström tränat och tävlat åtskilliga gånger.
Men vi backar direkt till 1998 och en helt annan ort, Malmö. Det var här som Patrik helt sensationellt blev svensk mästare i 7-kamp inomhus.
– Det fanns inte på kartan att jag skulle slå storfavoriten Henrik Dagård med 15 sekunder på avslutande 1000 meter. Det är nog min största och mest minnesvärda framgång, säger Patrik Stenström.
Vi ska återkomma till den tävlingen som dessutom var en högst bidragen orsak till att Patrik det året utsågs till Gotlands främsta idrottare och belönades med GT-guldet.
Patrik Stenström, som idag bor med sin familj i Barkarby norr om Stockholm, var alltså en mångkampare av hög klass. Men Gotland har han inte övergett. Föräldrarna Nils-Adolf och Lisbeth hittar vi i Akebäck, det är där julen brukar firas.
– Dessutom har både jag och min sambo Emelie stugor i Ardre och Östergarn. Så det brukar väl bli sådär tio veckor på Gotland varje år.
Att det skulle bli mångkamp var från början inte alls givet.
– Jag höll på med en massa olika sporter som liten grabb. Jag tyckte väl egentligen att fotboll och löpning var roligast. Spelade i Visby AIK, var med i kvartersligan som 6-åring.
Fotbollen gick så bra att Patrik till och med blev uttagen till elitpojklägret i Halmstad och även spelade en del A-lagsfotboll i Visby AIK. Så bollbegåvad var han minsann. Det räckte också till sporter som basket, ishockey och volleyboll.
– I volleyboll kom min kusin Ronny Jacobsson och jag tvåa på ett student-SM. Synd att det inte finns en gren med boll med i 10-kampen, säger han med ett skratt.
Mamma Lisbeth var en av Patriks första tränare i Roma IF:
– Patrik var otroligt tävlingsinriktad i vad han än tog sig för. Patrik var en stor talang som kunnat bli riktigt bra även i en massa andra idrotter, minns Lisbeth.
Stenström efter tävling på Gutavallen 1993.
Första segern inom friidrotten var Viklau-terrängen där han triumferade i sin åldersklass. Sen rullade framgångarna på med bland annat segrar på ungdoms-SM som ledde fram till friidrottsgymnasiet på Lidingö.
I 10-kamp gäller det ju att klara av tio olika grenar – löpning, hopp och kast. En svår gren som kräver så mycket allsidighet av utövaren.
– Längd- och höjdhopp var mina bästa grenar. Sämst var jag i diskus och spjut.
På sin plats då att redovisa Patriks toppnoteringar i de tio grenarna, 100 meter: 11,16, längdhopp: 7,57, kula: 11,92, höjdhopp: 2,07, 400 meter: 49,98, 110 meter häck: 15,30, diskus: 35,76, stavhopp: 4,53, spjut: 47,60 och 1500 meter: 4,17.
Nu till en annan mångkamp, inomhus-SM i 7-kamp 1998 i Malmö, som banade väg till Patriks GT-guld. Henrik Dagård, som på den tiden dominerade mångkampen i Sverige, var förstås storfavorit till guldet. Men Patrik bet ifrån ordentligt och var med och tampades om segern inför avslutande 1000 meter. Dagård ledde klart och Patrik såg absolut ingen chans till en slutlig seger.
– Kanske kunde jag komma tvåa eller trea som bäst. Men jag slog Dagård med 15 sekunder, helt ofattbart, det fanns liksom inte på kartan. Därmed knep jag SM-guldet.
Patriks fina serie den gången: 60 meter: 7,08, längdhopp: 7,23, kula: 11,91, höjdhopp: 2,07, 60 meter häck: 8,39, stavhopp: 4,53, 1000 meter: 2,42,81. Det gav totalt 5 689 poäng.
Patrik Stenström var en mångsidig friidrottare, mest känd som 10-kampare. I höjdhopp klarade han som bäst 2,07
En annan för Patrik minnesvärd händelse inträffade när han som 17-åring blev svensk juniormästare i längdhopp. Skorna var trasiga, han lyckades dock tejpade ihop dem, men det hjälpte inte. Han fick låna ett par av en kompis, det hjälpte inte heller. Hoppen blev inte särskilt långa.
– Jag låg kanske femma eller någonstans där inför sista hoppet. Då tejpade jag om mina trasiga skor än en sista gång, hoppade 7.19 och vann tävlingen. Jag var rätt ofta bäst när det gällde som mest, kunde avgöra i sista hoppet.
Bland minnesvärda händelser för Patrick finns också:
- När Mattias Sunneborn första gången passerade magiska åtta meter. Patrik själv var då 18 år och kom i samma tävling lite längre ner i prislistan.
- Under första året på Friidrottsgymnasiet höjde han sitt personbästa i höjd rejält, från 1,80 till 2,03!
- Ett träningshopp i längd med bara åtta stegs ansats mätte 7,42. – Sen sträckte jag baksidan av låret på nästa tävling…
- Island Games 2001. En otränad Patrik blev tvåa i höjd på fina 2,07. – Var också otroligt nära 2,10. Hur jag kunde hoppa så högt nästan helt utan träning förstår jag bara inte, är Patriks kommentar.
60 meter häck är en av grenarna i 7-kamp där Patrik Stenström blev svensk mästare. Här i en tävling på Gutavallen.
Allt har inte varit guld och gröna skogar för den utbildade idrottskonsulenten Patrik Stenström. Långt därifrån. Skadorna och den ständiga huvudvärken. En rejäl sträckning i baksidan av vänstra låret och en skada i högra ljumsken spökade till och från och förstörde en hel del under de aktiva åren.
Men det värsta av allt när vi nu summerar – huvudvärken. Som aldrig vill ge med sig. En ständig värk som gör att Patrik inte klarar av att jobba. Och just för honom som i sitt yrke som idrottskonsulent jobbade med just friskvård för anställda på Stockholm landsting.
– Jag har inte haft ett jobb på 14 år, säger Patrik och blir plötsligt allvarlig. Läkarna tycker att jag ska få ersättning, men jag nekas av försäkringskassan som inte tycker att jag är tillräckligt sjuk. Det känns riktigt tungt och orättvist. Jag har testat en massa olika tabletter och mediciner, men inget hjälper.
Stenström lever idag med ständig huvudvärk, och har inte kunnat arbeta på 14 år.
Sambon Emelie, som jobbar som kemist, får därmed dra ett tungt lass ekonomiskt för att försörja familjen som också består av flickorna Myra, 15 år och Hilde, 12.
Vad kan då den ständiga huvudvärken bero på? Patrik var ett livligt barn och skulle prova på det mesta.
– Patrik har faktiskt varit nära att mista livet, enligt Lisbeth Stenström.
– Räknar jag rätt så har jag drabbats av hjärnskakningar minst fem gånger. Jag har cyklat omkull några gånger, kraschat med snowboard, ramlat från en stol och även störtat med huvudet före under ett stavhopp.
Kan du idag hålla dig i form med någon träning, trots huvudvärken?
– Jag cyklar rätt mycket, kan bli uppåt tio mil under ett pass. Försöker också spela en del beachvolleyboll på somrarna. Men huvudvärken finns ständigt där och stör.
Döttrarna Myra, 15 och Hilde, 12 har inte gått i pappas fotspår när det gäller idrotten. Hilda rider visserligen, men i övrigt ingen idrott.
– Jättesynd tycker jag, de har mycket talang båda två.