Torgny Bendelin ger direktiv i en timeout under JVM 2007.
Torgny ”Toggan” Bendelin, sedan sex år boende i Eksta, är ishockeytränaren med en mycket imponerande meritlista. En lista som inte många andra når upp till. Inför vår träff i drömhuset vid Ekstakusten har den snart 66-årige hockeyprofilen, på min begäran, printat ut sitt digra och omfattande CV. Tio A4-sidor där det på engelska står att läsa om de anställningar han haft som tränare i massor av olika klubbar och även för Svenska Ishockeyförbundet.
Torgnys CV kunde faktiskt varit ännu ett snäpp vassare. 1995 fick han nämligen erbjudandet att bli förbundskapten för svenska landslaget Tre Kronor. Men nobbade.
– Då hade jag bara varit i tränare i dåvarande elitserien i en säsong, tyckte inte jag var redo att axla detta tuffa uppdrag. Minns att jag var bjuden på lunch av legendariske ordföranden Rickard Fagerlund som försökte få mig att ta jobbet. Inget beslut jag ångrar, men ett roligt minne, tycker Torgny.
Numera är det ett uppdrag som rådgivare och mentor för det italienska förbundet som gäller för Ekstabon.
– Jag lär mig fortfarande nya saker hela tiden, i det här jobbet blir man aldrig fullärd.
Mest känd för den breda svenska ishockeypubliken och även för oss gotlänningar är han troligen som före detta tränare i storklubbar som Leksand, HV 71, Linköping och AIK. Seriös, noggrann, alltid väl förberedd, gott ledarskap och nyfiken är några av de ledord som passar in då han på ett positivt sätt ombeds beskriva sig själv. De lag Torgny tränat har ofta krigat i toppen av sina serier eller till och med avancerat uppåt.
– Jag har i alla fall aldrig tränat ett lag som ramlat ur sin serie. Det är jag riktigt stolt över, är Torgny noga att påpeka.
Vi backar rejält i tiden. Egentligen ville han bli bonde efter studierna på Lövsta i Roma. Gården Tjängdarve i Hemse skulle, som det var förr i tiden, tas över av äldste sonen Bendelin. Efter pappa Yngve, idag 91 år, och mamma Sylvia. Mamma var för övrigt en duktig idrottskvinna, vann bland annat tre mästartröjor i orientering 1968-1970. Men ishockeyn tog ett allt fastare grepp om Torgny, ett grepp som 65-åringen än idag har svårt att ta sig ur.
Allt startade i Hemse BK. Torgny växte upp bara ett par kilometer från rinken i Hemse.
– Vi hade ju den första konstfrusna banan på Gotland, rinken blev mitt andra hem. Redan som 15-åring fick jag prova på spel i Hemses A-lag tillsammans med bland andra Berra Green, Rune Nordahl, Stig Georgsson och målvakten Rolf Hardingz.
Den unge Torgny var begåvad med finfin teknik och vann tävlingen om Teknikmärket i konkurrens med ungdomar från andra klubbar här på ön.
– Fick flyga ensam till Skellefteå och Riksfinalen där jag blev sjua. Var också med i truppen till det gotländska TV-pucklaget tre säsonger.
Torgny Bendelin pratar med lagkaptenen David Petrasek efter kvartsfinal tre i SM-slutspelet mellan Skellefteå och HV71 2014.
Kanske inte så konstigt att Roma IF med legendaren Olle Norman höll sig framme och värvade den lovande tonåringen från Hemse. Det blev sex fina säsonger i Romatröjan med lagkompisar som bland annat Tommy Töpel, bröderna Ljunggren, Owe Hejdenberg och Lasse Kullander. Därefter tillbaka till Hemse där Torgny var med och startade Sudrets HC – en sammanslagning av ishockeyklubbarna i Hemse, Stånga och Eksta.
Den aktiva karriären avslutades i småländska Tingsryd – topplag i näst högsta serien. Där fick Torgny, som oftast spelade forward, bland annat vara med och kvala till elitserien. Dock utan att avancera.
– Det var ändå en enormt stor upplevelse för mig. Då var jag 26 år, tror jag hade nått elitserien om jag flyttat från Gotland lite tidigare.
Nåväl, elitserien nådde han ju som tränare, vackert så. Det var svåra ryggproblem som gjorde att Torgny tvingades sluta som spelare.
– Hade så ont att jag inte ens kunde sitta i bussen hem från matcherna, fick lägga mig i baksätet.
Där sätter vi punkt för den aktiva karriären. Innan alla uppdrag på fastlandet hann Torgny med några säsonger (1982-1984) som tränare för Roma IF i division 2.
Vandringen uppåt bland de svenska ishockeyklubbarna tog sin början i Nacka, på den tiden farmarklubb till Djurgården.
– Mycket lärorika år, minns Torgny.
Nästa anhalt blev Vita Hästen i Norrköping, fyra säsonger.
– Där kan man säga att jag fick mitt genombrott som tränare. Två av åren kvalade vi till elitserien. Vi var jättenära att gå upp, så nära har klubben aldrig varit att nå högsta serien.
Åter till Tingsryd där han ju varit som spelare. Där såg Torgny till att klubben avancerade till näst högsta serien.
– Jag fick fria händer att bygga laget. Ville dessutom ge tillbaka efter min aktiva tid i klubben.
Efter framgångarna i ovan nämnda ”småklubbar” hade Torgny gjort sig ett intressant och eftertraktat namn bland ”de stora elefanterna”. Och nu kommer vi till det som gjorde honom känd som en stor ishockeycoach även utanför Sveriges gränser. Läs här bara:
Med AIK avancerade han till elitserien! Med Leksand vann han elitserien! Med Linköping avancerade han till elitserien! Minnen från den tiden?
– Första året när vi gick upp i elitserien med AIK och matchen mot Boden i kvalserien i ett fullsatt Globen. Vi var tvungna att vinna med tre mål, vi ledde också med 3-0 när Boden fick straff med 1,30 kvar. Fullt kaos i Globen, gjorde Boden mål skulle de ta platsen i elitserien, men vår målvakt Rolf Ridderwall räddade straffen. Jag blev Årets AIK:are och är nu ständig medlem.
– Några år senare var jag tränare i Leksand och vi mötte märkligt nog just AIK i första matchen. Vi föll med 4-0, men AIK-supportrarna på läktaren ville ha ut mig på rinken och tacka för det jag gjort i klubben. Trots den där inledande förlusten vann vi faktiskt Elitserien den säsongen, men förlorade i semifinalen i slutspelet.
De två säsongerna i Linköping var sannerligen på gott och ont. Och rörigt, minst sagt. Torgny lyckades ta LHC till Elitserien, fick sparken efter en säsong, togs tillbaka och räddade Linköpingslaget kvar.
– Vi var egentligen dödsdömda, minns Torgny. Jag fick fem minuters stående ovationer av publiken när vi räddat kontraktet. Ett härligt minne.
Torgny Bendelin har aldrig åkt ur en serie som tränare.
Svenska Ishockeyförbundet hade förstås koll på Torgnys alla framgångar och under nio säsonger var han förbundskapten för de yngre landslagen – J 20-landslaget 2003-2007, J 18 2015-2018 och J 17 2013-2015 med en hel del medaljer på meritlistan.
Kontraktet med Italien går ut sista juni i år. Blir det månne en förlängning? Torgny plirar lite lurigt med ögonen, men svarar varken ja eller nej.
När jag lämnar den tjusiga villan några hundra meter söder om Djupviks fiskeläge står i alla fall fyra resväskor prydligt uppradade i hallen. Han är nyss hemkommen från Italien, måhända bär det snart av igen.