Peder Fredricson under ett träningspass hemma på Grevlunda Gård.
Hilma Pettersson fick inte till det vid helgens hopptävlingar i Västervik, men när klubbkompisarna tog färjan hem till Gotland styrde Hilma söderut för fyra veckor på superstjärnan Peder Fredricsons gård Grevlunda utanför Kivik.
– Jag fick frågan efter Jönköping Horse Show där det gick så bra för mig. Jag trodde först att det var något de sa för att vara snälla, säger Hilma Pettersson som också känner Alva Svensson som är en av skötarna på Grevlunda.
På måndagen gör hon sin första arbetsdag på Grevlunda Gård på Österlen i Skåne.
– Jag kommer att jobba som stalltjej. Utsläpp av hästar, morgonfodring, packa höpåsar, mocka massor, pusta och så vidare. Jag kommer att jobba mellan 6.30 och 17.00. Mitt på dagen får man en och en halv timme att ta hand och rå om Mynta.
”Mynta” är ”Mynta av Hagalund” – Hilmas häst som efter en otäck tid där stoet var nära att stryka med – är också med på resan.
– Att få vara där och se deras rutiner. Jag tror att jag kommer att lära mig otroligt mycket under de här veckorna. Att få vara i en miljö och vara omgiven av personer som är precis som mig och lever häst. Jag tror att jag kommer att lära mig jättemycket även om det är under en kort tid så tror jag också att jag kommer att bli bättre som ryttare, men också ge mig mycket som hästmänniska. Det här är en erfarenhet som inte går att köpa för pengar.
Peder Fredricson har varit en förebild i många år. Nu släpps Hilma in på Grevlunda Gård som ägs av honom och hustrun Lisen Bratt Fredricson.
– Peder har varit den största i Sverige i många år, han har varit målbilden för mig. Jag har suttit bänkad framför TV för att se alla OS han ridit. Det är svårt att förklara vad han betytt för mig som ryttare och för hela hästsverige. Han är ett föredöme om någon. Han rider sina hästar på ett väldigt sansat, fint och presentabelt sätt. Han försöker eftersträva det naturliga för hästen. Han är uppfinningsrik och nästan som en ingenjör.
Mynta har konserverat den fina formen som hon avslutade förra året med. Hilma själv har varit mer osäker på sig själv och har lidit av prestationsångest.
– När du återvänder efter en paus tar det ett tag innan du kommer in i rytmen och ridningen. Jag kände att ”alla är så mycket bättre och jag är bara sämst”. Jag har ganska dåligt självförtroende, säger hon och fortsätter:
– Jag vet hur jag ska rida Mynta men känner inte att jag är tillräckligt bra för att rida henne. Jag är partisk, men jag tycker att Mynta har all kapacitet i världen och att jag begränsar henne. Samtidigt inser jag att så går det inte att tänka för då blir det bara ett elakt hamsterhjul för då förlorar du det roliga med ridningen.
Grevlundagårdens utebana med en mäktig bakgrundskuliss.
Träningarna med förre förbundskaptenen Sylve Söderstrand har gett självförtroendet tillbaka.
– Sist sa han att 1.40 om ett år är inget problem om vi fortsätter som vi gör nu. Det är ju jättehögt! Jag hoppade en bana 1.30 och tänkte att det här känns högt. Samtidigt är det skönt att höra för då blir jag övertygad och känner att jag kanske inte är så dålig ändå. Jag känner mig oerhört trygg men Sylve som tränare. Han skulle aldrig sätta mig och Mynta i en situation som vi inte kommer att klara.
Hilma Pettersson har inför årets säsong bytt Wisby Ridklubb mot Södra Gotlands Ridklubb:
– Jag ville rida i division 1 lag och då var Södra Gotland den enda klubben på Gotland med ett lag, säger hon.
Ett mål med säsongen är att kvala in till Falsterbo Horse show i sommar.
– Jag vill rida stabila 1.30 i år och hämta placeringar i 1.20, säger Hilma Pettersson.