“Jag vill inte fastna där jag är, det finns så mycket man kan göra i livet”, säger Esperansa.
Hon säger att det är “lite typiskt henne”, att snabbt hoppa på nya saker. När vi ses utanför stallet, där hennes fyraårige guldklimp Olympic Dam JAM, håller till är det bara några veckor kvar till flytten går.
Josefine Esperansa, 50, bestämde sig nyligen för att göra “ett bryt”, vilket i det här fallet betyder att säga upp sig från sitt jobb och lämna tryggheten på Gotland. Hon fick ett erbjudande om arbete som hästskötare hos dressyrprofilen och tidigare OS-ryttaren Jan Brink, och det var en chans hon inte tänkte försumma.
Det enda jobb hon kommer ha kvar på Gotland är rollen som ordförande i Wisby Ridklubb.
– Det är lite småstressigt! Det är mycket som ska hinnas med. Jag ska avsluta ett jobb, packa ihop mina grejer... Samtidigt känns det inte som att jag ska flytta, jag ska ju inte ha med mig mitt bohag. Utan jag ska ha med mig min häst, kläder och en necessär, säger Esperansa.
Det är mycket som ska göras och mycket som kommer att ändras, men Esperansa omfamnar det nya.
– Just nu känns det lite så här... Jag har ju varit på gården och hälsat på men jag vet inte var jag ska bo. Det är en liten omställning. Mentalt, ekonomiskt... Det är mycket som ska klaffa in, men jag är sjukt förväntansfull. Det ska bli roligt att göra det här brytet.
Josefine Esperansa har genom åren jobbat i många olika roller i många olika städer och har alltid haft en strävan mot nästa grej. Ett annat eller bättre jobb, kanske högre lön och bättre förmåner, men med åren har hon mer och mer känt en längtan av frihet bortom nio-till-fem-livet.
Och efter att hon skaffade sin unghäst i slutet av förra året började en tanke smyga sig på mer och mer. Tänk om det gick att bara jobba med hästar?
– Jag har just fyllt 50 också och känt att jag vill göra mer av livet. Jag kände att det var dags att göra någonting.
Sagt och gjort. Esperansa författade en annons där hon erbjöd sig att arbeta i ett stall, och en positiv respons kom snabbt. En dag hade hon en timme långt samtal med Jan Brinks fru, utan att koppla efternamnet med den välkände ryttaren.
– Allt var super och jag kände: dit vill jag åka. När vi sen hade lagt på skickade hon en länk om gården, och när jag såg var det var tänkte jag: gud, det här är ju inte sant! Det är så sjukt.
Hon åkte till gården Tullstorp i Hässleholm, och väl där bekräftades hennes känslor.
– Jag kände att här kan jag få lära mig en massa och få vara i hästsportsvärlden. Bara suga in massa kunskap.
Esperansa vill göra något mer av livet.
Esperansa kommer som sagt att ha med sin häst, och ser också en stor chans att vidareutveckla stoet – och framför allt sig själv.
– Jag har ju höga mål, men sen har jag i mitt bakhuvud att jag kanske inte blir någon OS-ryttare. Men jag vill tänka: kan de så kan väl jag? Det är min inställning även om den är lite naiv ibland. Men jag har hellre den inställningen än att inte göra saker.
Du väljer att lämna allt. Vad är det i dig som gör att du vill det?
– Så har det varit ända sen jag var yngre. Jag säger ja innan jag har tänkt efter, och sen under vägens gång så har jag lärt mig saker. Jag har jobbat mig till all min kunskap, jag har inte studerat något bortsett från några enklare kurser. Det har varit learning by doing.
– Jag har gått på många smällar, men jag har lärt mig mycket av det. Jag vill inte fastna där jag är, det finns så mycket man kan göra i livet.
En annan bidragande orsak till hennes livsinställning är cancersjukdomen som präglats hennes liv, och som hon tidigare berättat om för Helagotland.
– Sjukdomen har gjort mycket med mig. Jag är fullt frisk idag, men den är ändå i mig och styr mitt levnadssätt på sätt och vis. Ju äldre jag blir känner jag att karriär och pengar... Jag vill göra det jag mår bra av. Sen är det klart att det kan ställa till det lite med sambo och hela den biten.
Ja, vad säger han?
– I början tyckte han det var jätteroligt. Men nu börjar han kanske känna att: vad ska det bli av det här?
Hon skrattar och fortsätter:
– Jag har sagt att jag ska ge det här ett år. Jag kan inte bara åka iväg några månader. Och sen därefter utvärdera allt. Antingen blir jag kvar i den världen eller så kommer jag tillbaka och får hitta på något annat här.
Du säger att du behövde brytet, vad betyder det?
– Jag behöver brytet för att fortsätta utvecklas som människa och inte fastna i det gamla. Det finns så klart en trygghet i det gamla, det är inte det jag menar, men livet är inte bara att jobba fem dagar i veckan och få lön. Vänta på semester, vänta på att sommaren kommer igen.
Flytten från Gotland kommer att innebära en livsomställning. Hon säger att det blir lite som att leva som en 20-åring igen ekonomiskt sett.
– Jag behöver ju inte köpa en massa grejer. Och så länge jag inte gör det så kommer jag att klara mig. Man får lägga ned det där shoppandet helt enkelt.
Blir det svårt?
– Ja, haha! Det är jättesvårt. Det finns ju så mycket man behöver hela tiden, tycker jag. Jag gillar ju att unna mig. Jag går aldrig på Ica med en handlingslista, utan jag handlar med ögonen. Och det är dyrt. Det är dyrt att ha bra smak. Min mamma brukar säga att jag har champagnesmak men att jag bara har ölpengar, säger hon och skrattar igen.
Nyligen hade hon en hejdå-fest med vänner och bekanta, och snart går lasset mot Jan Brinks gård.
– Det var jätteroligt. Jag var så speedad. Det verkade nog som att jag var pangfull, men det var jag inte. Jag var så speedad. Det var så många intryck. Det var en salig blandning av människor där, och det tycker jag är så häftigt. Att man kan ha en så rolig kväll. Det blev jag varm i kroppen av, det var så fint.
Om vi spolar fram ett år, vad tror du att du gör då?
– Jag tror att jag kommer att bli kvar i hästlivet. Jag hoppas hitta ett sätt där jag kan leva lite mer på det. Resan som jag gör med min unghäst, det ska bli väldigt roligt att se var den tar oss.
Esperansa tar med sig hästen Olympic Dam JAM till Jan Brinks gård.