Linus Kahl tog ett brons i fjäril under SM. Dessutom silver i bröst och lagkapp med Landskrona.
Linus Kahl njuter för fullt av sommaren hemma på Gotland.
Om knappt en vecka reser han tillbaka till USA efter en sommar där den internationella mästerskapsdebuten gett honom erfarenhet och mersmak.
– Verkligen. Det är magiskt och svårt att beskriva. Att tävla för landslaget är en känsla av att vara med om något större än bara sig själv och det är väldigt, väldigt coolt, säger han.
I december avgörs Kortbane-VM i Ungern och 23-åringen hoppas förstås på ett nytt blågult äventyr.
– Det är absolut något jag hoppas bli aktuell för, men vi får se vad som händer. Det vore en stor ära om jag fick chansen.
Sommaren har varit hektisk, med både EM och SM.
– Jag kände sista dagarna på SM att jag var rätt sliten i kroppen och att den behövde vila och det har den fått göra nu. Nu har jag börjat träna igen, säger han.
Om EM var höjdpunkten så var SM ett kärt återseende med gamla vänner.
– Eftersom jag är i USA under hela året så träffar jag inte de här simmarna som jag vuxit upp och tävlat emot så ofta. Nu fick jag tävla och umgås med dom var roligt.
Resultaten nådde inte samma nivå som på EM när det kommer till paradgrenarna i fjärilsim.
– Mina fjärilsdistanser var helt okej. Jag är mest nöjd med bröstsimmet individuellt och lagkappen sista dagen.
Totalt blev det tre medaljer på SM (silver 100 meter bröst och 4x100 meter medley samt brons på 100 meter fjäril).
I veckan röstades han fram till kapten för University of South Carolinas simlag.
Förra hösten och vintern blev en mardröm för Linus Kahl som opererades sitt hjärta för Wolf-Parkinson-White-syndrom (WPW) vid ett par tillfällen och ett tag visste han inte om han skulle kunna simma igen eller ens överleva.
– Jag var död under fem minuter. En sjuksköterska berättade att mitt hjärta hade stannat och att de fått använda en defibrillator för att jag skulle komma tillbaka, sade han då.
Nu lämnar han Visby för South Carolina med såväl ett nytt perspektiv på livet och en god magkänsla.
I dagarna fick han veta att han blir lagkapten för University of South Carolinas simlag.
– Jag är väldigt positivt inställd till det sista året. I veckan fick jag veta att jag blivit vald till lagkapten. Det är en fantastisk ära framför allt eftersom det främst är simmarna i laget som röstat fram kaptenerna.
Under hösten väntar stenhård träning för att toppa formen till de större tävlingarna efter nyår.
– Jag kommer att fokusera på det jag känner att jag behöver jobba på och som alltid försöka vara den bästa versionen av mig själv. Hösten är mycket slit, men jag gillar att få borra ner huvudet.