Året är 1970, Liz är sju år gammal och familjen Thomasson har precis flyttat till Roma.
– Pappa tog mig i handen och gick med mig till badet, berättar Liz. På den tiden var jag väldigt blyg och tillbakadragen. Pappa ville gärna leda in mig på en idrott. Ja, han tyckte faktiskt att alla skulle idrotta på något sätt.
Det var så en lysande och kort simkarriär tog sin början. En karriär som tog slut när Liz bara var 17 år gammal.
Den idag 59-åriga Liz, som sedan många år bor i Oslo, har numera efternamnen Thomasson Wallentin. Pappa Bertil, som nämndes i ingressen, är förstås Bertil Thomasson, en riktig legendar och eldsjäl i Roma IF, kanske mest känd som långlöpare. Bertil gick bort 2017.
– Vi begravde faktiskt honom i Roma IF:s träningsoverall, den hade han ju alltid på sig.
Liz brukar besöka Gotland varje sommar. Den här sommaren kanske mest för att storbrorsan Age, 60, skulle gifta sig.
– Han friade till sin Åsa på 60-årsdagen, avslöjar Liz.
Liz upprepar flera gånger under intervjun att hon var blyg och tillbakadragen som barn. Det märks då inte alls när vi träffas en solig augustidag i Visby. Hon är pratglad, spontan, öppen och bjuder på sig själv.
– Självförtroendet har väl blivit lite bättre med åren, skrattar Liz.
Under den duktige tränaren Thomas Klintborgs ledning blev Liz redan i riktigt unga år en framstående simmare. Hon kan inte nog påpeka hur viktig Thomas var för hennes utveckling och korta karriär.
– Han var den absolut viktigaste personen för mig vid sidan om mina föräldrar när jag växte upp. Thomas levde sig in i simningen med både hjärta och hjärna. En riktigt bra tränare och ledare.
– Vi tränade sex gånger i veckan, ofta ett eller ett par pass redan på morgonen. Då var Roma IF en framgångsrik simklubb. Vad jag minns så var det Thomas som byggde upp simsektionen.
Vi ringer upp Thomas Klintborg, som under cirka 15 år ledde Roma Sim, och berättar om lovorden.
– Oj, det var roligt att höra, säger Thomas. Liz har jag nog inte träffat på 20-25 år.
Vad gjorde henne till en så bra simmare?
– Liz hade en naturlig talang och ett ”jävla pannben”, envis och träningsflitig. Hon blev heller aldrig nervös, därför gjorde hon sällan ett dåligt lopp. Under några år sopade hon rent här på Gotland och var en av de bästa 63-orna i landet, på gränsen till ungdomslandslaget.
Liz själv lägger till uthållighet och muskelmassa. När hon funderat ytterligare någon vecka efter intervjun kommer att mail från Oslo.
– Jag hade kontroll över nerverna. Och jag brydde mig inte om smärtan som man kan känna på slutet i långa lopp.
Någon svaghet?
– Jag var väl inte direkt någon startraket.
1,5 år äldre brorsan Age, också ett välkänt namn i gotländska idrottskretsar, stryker under det som redan nämnts:
– Liz var envis, uthållig och hade en otrolig förmåga att koppla på i tävlingssituationer och däremellan vara helt avslappnad.
Age fortsätter:
– Personliga rekord inom familjen belönades med en läsk, syrran fick många. Minns också att farsan hjälpte henne med skolarbetet på söndagarna.
Liz började tävla redan innan hon fyllt 10 år! Det var under en tid då WSS - Wisby Simsällskap – under många år hade dominerat sporten här på ön.
– Var bara åtta eller nio år när jag vann mitt första Ungdoms-DM. Jag kom hem med världens minsta medalj. Mina föräldrar tyckte att mina framgångar i bassängen stärkte mitt självförtroende. Så var det nog.
Från ett tidningsurklipp i Gotlands Allehanda 1976, Liz var då 13 år, hämtar vi den här rubriken: ALLA SIM-DM BÄR TILL ROMA – om inte Ola varit med.
Tränare Thomas Klintborg kunde glädjas åt att hans klubb dominerade eftertryckligt.
– Vi tog 23 DM-titlar av 28 möjliga och det kunde varit ett par till. Liz Thomasson blev DM:ets allra framgångsrikaste, hon är en riktig fighter i bassängen, sa Thomas.
Vem den där Ola var som nämndes i rubriken? Jo, Ola Sigalit i Wisby Simsällskap som knep fyra individuella titlar plus en i lagkapp.
Under de där DM-tävlingarna 1976 vann Liz bland annat 100 meter bröstsim och hon blev första gotländskan under fem minuter på 400 meter fritt, bara 13 år gammal! De lite längre distanserna var hennes starka sida.
– 400 meter medley och 400 meter fritt var mina bästa distanser. Jag var stark och uthållig, ofta hade jag krafter kvar till en spurt.
Vi hoppar två år framåt i tiden till 1978. 15-åriga Liz gör sin kanske allra bästa säsong i bassängen. Blir trea på såväl 400 meter fritt (4.32,12, nytt distriktsrekord) och 400 meter medley (5.16,61) vid ungdoms-SM och kniper en niondeplats i stora SM på 400 meter medley. Fina meriter!
På den tiden snickrade GT ihop en tiobästalista över årets bästa idrottsprestationer på Gotland. 1978 var ett år då VIF Gute handboll dominerade, men på tre av fyra listor fanns Liz Thomasson med, som bäst på sjunde plats.
”Liz är vår främsta simmare, näst intill elitklass”, tyckte till exempel Gotlands Idrottsförbunds kanslichef Torsten Palmqvist. GI:s sekreterare Göran Engström: ”En niondeplats på stora SM betyder att hon i sina bästa stunder kan ge den svenska eliten en match”.
– Den enda som inte hade med mig bland de tio bästa var GI:s ordförande Lennart ”Krullis” Johansson.
Liz avrundade karriären med undervattensrugby i Bottenskraparna. Sedan bestämde hon sig för att inte längre vara den där blyga tjejen.
– Jag gick själv på konserter, bio och restauranger. Det var stärkande.
Idag ägnar sig familjen, Liz hennes man Peter och de tre barnen, bland annat åt snowboard och skateboard. Sonen William har faktiskt varit norsk juniormästare i skateboard. Idrotten går sannerligen i arv.