Visbyatleten Hanna Ögren är hemma på Gotland igen efter landslagsdebuten i det Nordiska mästerskapet på Färöarna.
Men hon var extremt nervös inför tävlingen.
– Jag har inte varit så här nervös sen ungdoms-VM (utförsåkning) 2013. Den här gången började det två dagar innan. Jag fick lite hjärtklappning och natten till tävlingen sov jag nästan ingenting. Jag vaknade hela tiden och med en konstant hög puls. Det var nästan lite ångestframkallande med den höga pulsen och lite jobbigt med andningen. Jag blev väldigt stissig, ungefär som när man druckit för mycket kaffe, säger hon.
Men när det var dags för ryck som är Hannas paradgren så satte hon nytt personbästa med 84 kilo, en putsning med ett kilo efter serien 78, 81 och 84.
När det kom till stöt blev det dramatiskt.
– Det blev total gardin. Det svartnade framför ögonen, jag såg ingenting och det gick inte över. Jag försökte överstöta blint men det gick inte, säger hon.
Samma scenario med svimningskänsla upprepade sig på 99 kilo, en vikt som hon bara vid ett tillfälle tidigare klarat.
– Men då lyckades jag på något konstigt sätt. Det var helt svart även i 99:an och jag står och vickar fram och tillbaka för att hålla balansen med vikterna. Det är svårt, men när jag hade gjort överstöten kom synen tillbaka.
Hinner du tänka något när det svartnar för ögonen?
– Du hinner tänka allt. För mig är det här ett ganska stort problem och jag får ofta svimningskänslor i stötarna. Jag har blivit van vid att hantera och känna av när det inte kommer att gå. Då brukar jag släppa stången och lägga mig ner. Jag fick inte den känslan den här gången och då tänkte jag att "jag försöker" och det gick ju. Men det är ingenting jag skulle rekommendera.
Hanna slutade sjua totalt och bäst av svenskarna i sin nya klass (-71) med stenhård konkurrens där isländska vinnaren Eygló Fandal Sturlurdóttir var ytterst nära att kvala in till OS.
– Jag känner att jag inte hade kunnat göra det bättre än jag gjorde. Oavsett tävling och vad folk förväntar sig av mig så vet jag att jag presterar under press. Det är en skön känsla att ta med sig, säger Hanna som har ett långsiktigt mål att kvalificera sig för EM 2026.