Oskar Stillman brast ut i tårar efter att ha säkrat sitt tredje silver i SM. Snacka om comeback.
Visby Atletklubb var inte bara tillbaka på kartan.
Det var också en sportslig comeback med besked.
– Det enda förväntningar jag gick in i tävlingen med var de jag hade på mig själv. Visst kan man alltid drömma, men jag har varit med rätt många år och vet hur mästerskap kan spöka, säger Oskar Stillman, coach och lyftare.
Det var tre år sedan Visby AK skickade en lyftare till SM. Då var Oskar Stillman ensam, men den här gången fick han sällskap av Susann Hansson, Nina Svarvare Oleinikova och Hanna Ögren.
Det slutade i flera distrikt- och personliga rekord och framförallt sex SM-medaljer (tre silver och tre brons).
Bäst lyckades Oskar Stillman själv som tog samtliga silvermedaljer. Det var också hans första sedan 2012 då det blev guld.
– Det är mycket tjuv- och rackarspel. Vi försökte göra kaos, men det gick inte hela vägen, säger han om duellen med Victor Ahlm om guldet.
I slutändan var Ahlm ett nummer för stor, men gotlänningen pressade sig själv till sitt yttersta. Oskar Stillman ryckte 110 kg och stötte 130 kg.
– Jag är ändå väldigt nöjd. När jag kom av flaket efter sista rycket började jag gråta av lycka. Jag var tillbaka och hade tagit medalj igen. Det är en otrolig känsla att få stå på prispallen och sjunga nationalsången, säger Oskar Stillman.
Prestationen imponerar desto mer eftersom Stillman sedan de tidiga ungdomsåren har problem med båda knän och som 17-åring fick han beskedet att han troligen inte skulle kunna lyfta igen.
Oskar gav inte upp då, men tvingades lägga om sin teknik helt för att kunna prestera.
– Det gör ont, men det vet jag och räknar med. Är det tävling så pumpar adrenalinet och då känns det mindre, säger han.
Efter kommande helg serieomgång väntar ytterligare en operation. Den här gången en titthålsoperation.
– Jag är ordentligt hämmad av det. Jag vet att det inte blir bra, men det kan bli bättre. Mitt mål är att fortsätta lyfta på SM, men framför allt att ta Visby Atletklubb tillbaka till finrummet igen. Vi håller redan så bra klass, men först ska vi gå upp i division 1.
Sammanhållningen i klubben är nyckeln till framgång.
– Den och att vi har en kultur där vi kan lyfta och jag tror att spelar vi våra kort rätt så är det inte många år bort till vi är bland de bästa i Sverige igen.
Nina Svarvare Oleinikova gjorde sitt första SM och tog tre brons. En debut som lovar mer.
De andra medaljerna på SM tog debutanten Nina Svarvare Oleinikova som bor i Umeå, men som tävlar för Visby AK.
Nina tog tre brons (ryck, stöt, totalt) i 49 kilo. I stöt missade hon silvret med bara ett kilo.
För Susann Hansson som gjorde comeback i SM ville det sig inte och hon bommade i ryck, men fick med sig en fjärde plats i stöt.
Den fjärde Visbylyftaren var Hanna Ögren, också hon från Umeå men tävlande för Visby. Hanna ställde upp i den kanske tuffaste klassen 71 kg och slutade femma i alla moment med personliga rekord.
– Hanna gör den bästa prestationen i och med alla personliga rekord. Hon rycker en vikt som jag inte tror att någon i hela hallen trodde var möjlig. Det var personligt rekord på tävling med nio kilo (80 kg).
Redan i våras hade Hanna sagt till Oskar att hon skulle rycka 80 kg, vilket han viftade bort.
– Då sa hon att jag skulle få äta upp det och fick jag. Jag trodde knappt det var sant när hon gjorde det, skrattar han.
Hela laget som åkte till Halmstad. Bakre raden: Pontus Lindh (lagledare när skada stoppade tävlande), Hanna Ögren, Oskar Stillman. Främre raden: Nina Svarvare Oleinikova och Susann Hansson.