– Den utmärkelsen är nog den absoluta höjdpunkten i min karriär, summerar den idag 80-årige Tommy under en pratstund på äldreboendet Attendo på Terra Nova i östra Visby.
Tommy Hagberg var under många år tyngdlyftningens stora affischnamn på Gotland. Som lyftare, som ordförande i Gotlands Tyngdlyftningsförbund och senare också som ordförande och drivande kraft i den då nybildade (1976) Visby Atletklubb. Då var mycket på topp. Tommy var stark, självsäker och framgångarna avlöste varandra.
Idag är det helt annorlunda. Storhetstiden är för länge sedan förbi, kroppen har fått rejält med stryk och livet är inte längre roligt att leva. Det där återkommer vi till i slutet av artikeln.
Han växte upp med tyngdlyftningen, Tommy Hagberg. Pappa Einar – också han en riktigt duktig lyftare – såg till att grabben kom in på rätt bana. Några andra idrotter var det just inte tal om.
– Det var farsan och Göte Widing som var mina första tränare och inspirerade mig. Utan dem hade det kanske inte blivit något, minns Tommy.
Och visst blev det något. Den lätte, välbyggde, smidige och spänstige Väskinde-grabben blev ett känt och aktat namn i hela landet. Han vann BSM, var tvåa på stora SM (med snudd på seger), blev Götalandsmästare två gånger, slog svenskt rekord, var landslagsreserv och hann samla på sig ett 30-tal DM-tecken. 1969 och 1970 var de stora åren för Tommy.
1969 blev han Götalandsmästare i flugvikt (max 52 kilo), tvåan utklassades med hela 47 kilo! Men det var ytterst nära att Tommy tvingades gå upp en viktklass och därmed ställas mot betydligt tuffare motstånd.
– Bara en halvtimme innan tävlingen vägde jag 53,5 kilo, men med hjälp av bastun och en språngmarsch lyckades jag komma ner till 51,9 kilo…
Tommys segerrad: 95 kilo i stöt, 70 kilo i ryck och 65 kilo i avslutande pressmomentet. Sammanlagt 230 kilo och nytt gotlandsrekord. GA rankade 1969 Tommy som etta på sin Tio i topp-lista över Gotlands främsta idrottare. Ett betyg så gott som något.
1969 vann han också BSM med bland annat ett nytt svenskt rekord i ryck (72,5) och blev fyra på stora SM.
– Tycker det gick ganska dåligt, summerade Tommy i pressen efter vinsten i BSM. Hade räknat med lite bättre resultat, men det var för kallt i hallen.
Året efter, 1970, var han bara 2,5 kilo från att bli svensk mästare. Och Tommy hade verkligen en jättechans när han gick in och gjorde tävlingens allra sista stöt. Om han klarat 97,5 kg hade han, precis som segrande Björn Liwendahl, fått ihop 237,5 kilo sammanlagt, men roffat åt sig SM-guldet eftersom han vägde något mindre än konkurrenten.
– Fast jag fattar ännu inte hur domarna kunde döma bort min sista stöt. Tycker att jag borde fått den godkänd och därmed SM-segern, säger Tommy så här nästan 50 år senare.
Som plåster på såren upprepade Tommy bedriften från året innan och blev Götalandsmästare för andra året i rad på totalt 240 kilo.
Det räckte för att koras till öns främste 1970 och belönas med GT-guldet. Som dock blev en jämn fight med varpalegenden Tore Pettersson, Roma IF. Efter första röstningen, där skrivaren av dessa rader fanns med i juryn, slutade det 4–4 och GI-ordförande Torsten Gustafssons röst fick avgöra till Tommy Hagbergs fördel.
Vi citerar GA:s skribent ”Anders” efter juryns utslag: ”Så vitt vi kan bedöma synes GT-juryn ha gjort ett alldeles riktigt val och vi framför GA-sportens varma lyckönskningar till en lika duktig som strong idrottsman”
När jag nu, nästan 50 år senare, ringer Tommy för att bestämma dag och tid för en intervju svarar han:
– Du är välkommen när fan du vill, jag har ändå inget annat för mig. Jag sitter bara här i min rullstol och tittar ut genom fönstret hela dagarna. Skallen hänger ännu med, men det är värre med övriga kroppen. Och på nätterna får jag knappt en blund i ögonen, ligger mest och lyssnar på nattradion.
Det är inte så värst många som kommer på besök hos Tommy. Hans före detta fru och två tidigare sambos har alla gått bort liksom en av hans två söner. Ett par av tyngdlyftningskompisarna (Janne Henriksson och Arne Gahnström) brukar dock dyka upp då och då.
Som sagt, livet har förändrats. Tommy har bland annat drabbats av två hjärtinfarkter och en stroke.
– Stroken var en jävla smäll. Kom inte ur sängen, halva kroppen var ju död. Och inte har det blivit ett dugg bättre.
Hela ena sidan är förlamad och Tommy behöver hjälp av personalen med det mesta. Hans tillvaro numera är i sängen och i rullstolen. Matchvikten under storhetstiden låg på drygt 50 kilo. Idag vägar han 42. Matlusten är som bortblåst. Tonen är rå men hjärtlig.
– Ibland vill jag bara dö, säger Tommy och får samtidigt tårar i ögonen. Personalen här är jättefin, men det känns ändå som att sitta i ett fängelse. Tänk om man hade en sån där elrullstol och kunde ta sig ner på Öster och träffa lite gamla polare…
När vi ska gå igenom karriären pekar Tommy mot ena väggen där medaljerna hänger på rad och där klippboken ligger på en hylla.
– Kolla på medaljerna och ta hem den där boken med alla tidningsurklipp så får du veta det mesta…
Klippboken är både tjock och tung. De första klippen är från 1957 där Tommy vid en tävling i Roma vann sin klass och sista klippet från 1979 då Visby Atletklubb avancerade till division 1.
Tommy Hagberg – en legend inom gotländsk tyngdlyftning. Hans personliga rekord är 255 kilo (ryck 80, stöt 95, press 80).
Intervjun gjordes i maj 2019, Tommy Hagberg avled några månader senare.