Han bor numera i Visby, jobbar som idrottslärare i Slite och fyllde 60 för några veckor sedan.
Är fortfarande i finfin fysisk form.
– I stort sett varje morgon tar jag en snabb promenad på 45 minuter, ofta längs Ringmuren. Sen blir det ett styrkepass efter jobbet.
Som om inte detta vore nog, han hjälper också Visby Romas hockeykillar och P18:s fotbollstjejer med den fysträningen. Och ställer då och då upp som mentor och rådgivare åt enskilda idrottare, inte minst för sönerna.
– Ja, det räcker till. Sen har jag också två hus att ta hand om, ett här i stan och sommarstugan i Ireviken.
Namnet Stillman förknippas verkligen med tyngdlyftning. Gånger tre. Inte så konstigt eftersom sönerna Oskar, 28 och Linus, 23, gått i pappas fotspår.
– Oskar har tränat systematiskt sedan han var sex år. Han älskar verkligen tyngdlyftning.
Det märks sannerligen. I Visby Atletklubb gör Oskar det mesta – som aktiv, ledare, tränare och arrangör. En allt i allo.
– Oskar är numera också biträdande förbundskapten för svenska ungdomslandslaget, påpekar Ulf med viss stolthet.
Förra sommaren gick ju SM i tyngdlyftning i Södervärnshallen och där hade Oskar och hans två år yngre sambo Hanna Ögren fina framgångar. Hanna knep inte mindre än tre medaljer – guld i ryck, silver i både stöt och sammanlagt i 64-klassen. Oskar, som vunnit SM för många år sedan, tävlade i 81-kilosklassen där han tog brons i inledande ryckmomentet.
Och nog fanns Ulf Stillman där som coach och rådgivare under SM-tävlingarna. Han är, enligt egen utsago, ganska bra på det taktiska spelet som ofta råder inom tyngdlyftningen.
– Det kan vara lite räv- och rackarspel när vikterna ska läggas på.
Yngste sonen Linus pluggar i Umeå och har ett silver i junior-SM 2021 som främsta resultat. Ja, ni märker vilka meriter som finns samlade inom familjen Stillman.
Tillbaka i tiden. Ulf växte som sagt upp i Tingstäde där han hade nära till skivstången. Men det fanns också andra sporter som lockade, ishockey i Graip och fotboll i Stenkyrka. Det var hockeyn som var nummer ett av de båda sporterna.
– Jag kom faktiskt in på hockeygymnasiet i Glimåkra.
Det blev spel i lite mindre klubbar som Glimåkra, Anundsjö, Värnamo och Skillingaryd.
– Det var en rolig tid med hockeyn, men jag var inte särskilt bra. Var väl hyfsat snabb och bra på att tackla. Vi höll mest till i division 3.
Men karriären med klubba och puck tog slut redan vid 23 års ålder.
– Kastade mig framför en motståndare för att täcka skott och fick hans knä i bröstet. Fyra knäckta revben, en blödning i njuren och en del andra skador fick mig att sluta med ishockeyn.
Men tyngdlyftningen har han aldrig släppt. Och kommer troligen aldrig att släppa. DM-tecken här på Gotland har han samlat på hög.
– Vet faktiskt inte hur många, de ligger i nån skokartong…
Nationellt och internationellt slog Ulf dock inte riktigt igenom. Det fattades lite.
– Lyckades aldrig kvala in till stora SM, även om det var riktigt nära ett par gånger. Som bäst har jag två brons i BSM. Jag började nog tävla lite för sent.
Dina personliga rekord?
Ulf funderar länge och säger sen med viss osäkerhet:
– Tror det är 142,5 kilo i stöt och 115 i ryck.
När man inte lyckas nå den absoluta toppen som aktiv finns det ofta en annan väg att gå, som tränare eller ledare. Det var den vägen Ulf valde. Han hjälpte bland annat de båda gotlänningarna Fredrik Svensson och Oskar Hansson att bli svenska mästare i sina viktklasser.
– Jag har alltid varit jätteintresserad av att vara tränare och under OS i Atlanta 1996 märkte jag att många svenskar var dåliga i explosiva idrotter. Och tyngdlyftning är en explosiv idrott.
Sveriges Olympiska kommitté (SOK) köpte in utbildning – Ulf klarade den perfekt (kursetta) och vägen till jobbet som förbundskapten låg därmed öppen.
– Jag fick en anställning på halvtid som sportchef och svensk förbundskapten. Ett uppdrag jag hade från 2002 till 2007. Oj, så jag jobbade, minns Ulf. Jag hann även med en halvtid som idrottslärare på Säveskolan. Hade mellan 75 och 125 hotellnätter per år och behövde två telefoner för att klara jobbet.
Men det var inte bara guld och gröna skogar att vara förbundskapten i en sport som tyngdlyftning. Där doping avslöjades då och då. Så också i det svenska landslaget.
– Jag blev kallad till förhör, men det visade sig att jag var helt oskyldig till den svensk som hade dopat sig.
När intervjun närmar sig slutet plockar Ulf fram en tavla han fått av kända gotländska fotbollsexporten Clara Markstedt som i höstas avslutade sin karriär i allsvenska Vittsjö.
– När hon varit hemma på Gotland under jul- och sommarledigheter har vi kört fysträning. Hennes fysik har alltid varit enastående, har varit bäst på alla fystester.
Ulf vänder på tavlan och vad står där på baksidan som en hälsning till Ulf från Clara: ”Utan dig hade jag inte varit där jag är idag. Är evigt tacksam för allt du gör för mig och för den roll du spelar i mitt liv. Du är inte bara min tränare och vän, utan även min familj”.
Ulf, som haft nära till skratt under hela intervjun, blir plötsligt rörd över de fina orden från Clara.
– Jag var på hennes sista match i Örebro i höstas, det blev ett fint och känslosamt avsked.