Två vykort från förr som visar affärsgatan i Klintehamn, Donnersgatan.
”Klinte? Dit kan man inte åka utan att klä upp sig nu för tiden. Det är ju folk i Barbourjackor till höger och vänster!”
Orden – som fälldes av en branschkollega, med adress i ett av Visbytraktens exklusivare områden – sades halvt på skämt, halvt på allvar. De sätter fingret på den förvandling som Klintehamn genomgått de senaste åren.
När den lokala Ica-butiken slog igen 2017 tänkte många ortsbor att detta var dödsstöten. Olyckskorparna kraxade inte utan anledning. En efter en hade butikerna och verksamheterna längs Donnersgatan gått samma öde till mötes. Av den en gång så levande affärsgatan återstod till slut mest frisersalonger.
Sju år senare är det tydligen trendkänsliga personer i dyra Barbourjackor till höger och vänster. Vad hände?
– Vi ligger ju verkligen på rad nu, Re:market, Kuriåsa och vi. Och så har vi de andra bara ett stenkast bort, säger Göran Björnberg.
Vid årsskiftet stängde Göran Björnberg och hustrun Margitha butiken på Adelsgatan. Nu har de hittat ny lokal på Donnersgatan i Klintehamn, mitt i ”second hand-meckat”, som han benämnde orten i en tidigare artikel på Helagotland.
Runt påsk flyttade han och hustrun Margitha in sina prylar i Fritidsbankens gamla lokaler på Donnersgatan. Paret har sålt konst, inredning och vintagedesign i många år; från början hemma i Fröjel, sedan på Adelsgatan i Visby och nu alltså i Klintehamn.
Galleri Fröjel blir den senaste i raden av second hand-ställen som etablerat sig här på kort tid. Den som vill handla begagnat eller design har inte mindre än sju butiker att välja mellan i april 2024.
– Den utveckling vi sett i Klinte de senast åren var avgörande för vårt beslut att stänga i Visby och öppna här istället. Ensam går det inte, men tillsammans kan vi dra folk från hela ön till Klinte. Folk som går en runda i butikerna, kanske äter lunch på Warfsholm, fikar på bageriet, passar på att stanna till i Västergarn längs vägen, säger Göran Björnberg.
I och med flytten bytte Galleri Wisby namn till Galleri Fröjel. Namnet förklaras av makarna Björnberg bor i grannsocknen, där de tidigare drev "Fröjel retro & design".
En sådan rörelse har redan märkts av. Barbourjackorna som vandrar omkring i Klintehamn förklaras delvis av att orten på senare tid blivit ett populärt utflyktsmål på helgerna.
– Ja, det blir väldigt tydligt. Kunderna släntrar in lite senare här än på Hemse. Runt klockan 13 på lördagar är det som mest folk inne i butiken. Det är väl då man städat klart hemma, så passar man på att åka till Klinte lagom till lunchen, säger Åsa Hallin.
Sedan många år driver hon butiken Kuriåsa på Hemse och sedan förra året även en vinterfilial i det som en gång var Klintehamns järnhandel.
Tongångarna känns igen: Samarbeta eller dö.
– Vi är så klart konkurrenter egentligen, men det får vi bortse från. Om vi ska få folk till Klintehamn måste vi sälja in det som ett besöksmål, få folk att inse hur mycket det finns att göra och se här, och då kan man inte stå på varsin kant, säger Åsa Hallin.
Hon bor på Hemse nu för tiden, men rötterna är starka. Åsa Hallin växte upp i Klintehamn och har följt utvecklingen de senaste decennierna med visst vemod. Jämför man med Hemse blir skillnaderna slående.
Fakta
Enligt SCB:s senaste befolkningsmätning bor det 1627 personer i Klintehamn. Snittåldern i området är 57 år, vilket är högre än motsvarande siffra för Gotland som helhet. Enligt hitta.se förvärvsarbetar 42 procent av personerna i området.
I Klintehamn finns i dagsläget sju butiker som säljer second hand och design: Röda korset, C.O.S., Landa, Re:market, Fröjel Galleri, Kuriåsa och Verdus veranda.
– Där finns fortfarande vårdcentralen och affärerna med ”måstevaror” kvar. Riktigt så är det ju inte i Klinte, inte om man ser till butiksutbudet i alla fall. Istället har det blivit en plats dit många åker för att ... förlusta sig. Jag menar: Jag tycker verkligen att det är skitkul att det börjat hända saker i Klinte igen och det här är en bra start, men jag tror att det vore nyttigt med fler ”måste-affärer” här. Kanske en liten klädbutik som har öppet några dagar veckan, eller en livsmedelsbutik till, säger Åsa Hallin.
Varför blev det så tror du? Ligger Klinte för nära Visby?
– Delvis är det nog så. Bor man på Sudret eller Storsudret är det långt till Visby, men inte särskilt långt till Hemse. Sen tror jag att det hänger ihop med en förändrad livsstil. De som drev de gamla butikerna i Klinte levde verkligen med sina verksamheter, bodde till och med ibland på övervåningen. De har dött ut en efter en och de yngre generationerna vill kanske inte leva på det sättet. Jag vet inte ens om det går. I dessa dagar måste man tjäna mer för att gå runt.
Det är helt okej drag på helgerna så här års, men hade det inte varit för sommarförsäljningen hade butiken inte gått runt, understryker Åsa Hallin.
Second hand-vågen på Klinte började på allvar 2021 när Amanda Ringkvist tog över den övergivna Ica-butiken på Donnersgatan. Hon var inte först – Landa fanns redan, liksom Röda korsets och C.O.S. loppisbutiker – men med Re:market blev det tydligt att något höll på att hända. Sedan dess har kafé- och butiksverksamheten utökats med kvällsbistro, och en irländsk pub är under uppbyggnad.
– På de här tre åren märker jag stor skillnad. I början förstod folk inte vad jag höll på med och jag fick ofta förklara vad Re:market är för något. Nu har det satt sig. Och ja, det där att gotlänningar börjat åka på helgutflykt till Klintehamn, nu när det finns så mycket att göra här, det ser vi väldigt tydligt, säger Amanda Ringkvist.
Förhoppningsvis ger det här ringar på vattnet, så att ännu fler företag vågar satsa på Klinte.
Amanda Ringkvist
För två år sedan tog hon även över ordförandeklubban i intresseföreningen Klintetraktens framtid. Hur ser då en sådan på framtiden i ett samhälle där man – lite tillspetsat – kan komma över en Arabiaservis utan problem, men där den som är ute efter ett par kalsonger, eller en tid på vårdcentralen, får söka sig någon annanstans?
I sommar har det gått tre år sedan Amanda Ringkvist öppnade Re:market i Icas gamla lokaler på Donnersgatan. ”I början förstod folk inte vad jag höll på med”, säger hon.
– Visst, servicen här har försämrats och hela Klinte har haft en dipp. Nu är vi på väg upp igen dock. Sedan jag började har vi fått en trygghetspunkt, vi har ett nytt äldreboende som håller på att byggas, nya lägenheter vid Odvalds. Dessutom har flera företag etablerat sig här under tiden, och inte bara såna här. Englunds skor till exempel. Sånt gör skillnad, och förhoppningsvis ger det ringar på vattnet, så att ännu fler företag vågar satsa på Klinte. Men, man får räkna med att sånt tar tid.
När ett samhälle förändras i grunden finns det alltid de som sätter sig på tvären. Särskilt de äldre, som minns hur det var förr, kan vara svåra att få med på tåget. Så föreställer sig många det i alla fall – men stämmer det?
I en villa med gul träpanel på Loggarvevägen, 1,1 kilometer norr om Re:market, bor Berit Johansson. Hon föddes för 79 år sedan vid Mölner i Klintehamns utkanter, strax intill kvarnen.
Berit Johansson är inte den som sätter sig på tvären. ”Jag känner att vi är på väg ur den där svackan nu. Folk hittar på saker, är lite positiva igen”, säger hon.
– Familjen hade ingen bil, så skulle man handla inne i Klinte fick man ta cykel eller hästskjuts. När pappa kom tillbaka låg det förhoppningsvis en bit choklad överst i ägglådan han hade med sig. Socknen var väldigt uppdelad på den tiden. ”Hamnungar” kallade vi dem som bodde inne i samhället, säger hon.
Det var, som det brukar heta, en annan tid – och Klintehamn en annan plats. Här har Berit Johansson vuxit upp, suttit i skolbänk, förvärvsarbetat, bildat familj och blivit gammal. Eller ”gammal kärring”, som hon säger själv.
– Jo, nej, jag har inte varit ur Klinte så där. Jag har aldrig haft anledning att flytta. Hela mitt liv fanns ju här. Jag jobbade i beklädnadsaffären på Donnersgatan, hade barnen i skolan och trädgården att sköta om hemma. Så har jag trivts så bra. Nära till berget och havet. Ville man ta sig ett dopp var det bara att sätta sig på cykeln. Allt man behövde fanns ju här.
Berit Johansson kommer väl förberedd till intervjun. På köksbordet framför henne ligger tre papperslappar, fullklottrade med namn på butiker och verksamheter i Klinte, då och nu.
”Det är inte klokt vad det fanns affärer här förr”, säger Berit Johansson.
Berits fusklapp är fullkottrad med namn på butiker och verksamheter som funnits i Klinte genom tiderna.
– Det är inte klokt vad det fanns affärer här förr. Vi hade elaffär, skoaffär, fiskaffär, hattaffär, klädbutik, pappershandel, fyra livsmedelsaffärer, två möbelaffärer [uppräkningen fortsätter]. Det är inte klokt!
Man behövde alltså inte åka till Visby eller Hemse om något fattades hemma?
– Precis!
Det hände till och med att Visbyborna kom till Klinte för att göra nödvändiga inköp – inte vice versa.
– När det blev vår skulle alla damer komma hit och handla i beklädnadsaffären. De tyckte det var så lätt att parkera här och så fick de så bra hjälp av personalen hos oss sa de, minns Berit Johansson.
Jag har aldrig haft anledning att flytta. Hela mitt liv fanns ju här.
Berit Johansson
79 år
Beklädnadsaffären i Klintehamn, taget i samband med marknadsdagen 1992. Lars-Erik Isenberg, Yvonne Tiitson Nyström, Annemarie Dembowsky och Berit Johansson
Sedan kom den. Svackan.
– Det kändes förstås tråkigt när det ena efter det andra lades ned. Man åkte längs Donnersgatan och det fanns knappt någon bil, nästan ingen som var ute och gick. Så Icas parkering ... Helt tom!
Du kände också att Ica var dödsstöten?
– Lite så var det, ja. Man hade ju blivit så van vid deras sortiment, och så var det bra att Coop här hade konkurrens. Efter det fick vi åka till Hemse ibland för att handla.
Men nu har det börjat hända saker längs affärsgatan och den gamla Ica-parkering står sällan tom.
Re:market är en de sju butikerna i Klintehamn som säljer second hand eller nischade varor. Butiken var inte först, men startade trenden.
Ja, på helgerna då. Om Berit Johansson är en sån där som sätter sig på tvären när det plötsligt dyker upp Barbourjackor till höger och vänster? Inte alls.
– Klart jag kan sakna det gamla Klintehamn, men jag känner att vi är på väg ur den där svackan nu. Folk hittar på saker, är lite positiva igen.
Går du själv till de nya ställena som etablerat sig i Klinte?
– Vi var några kärringar som hade vinträff på Re:market för ett tag sedan. Det var mycket trevligt, men det var inte så många andra där då. Strunt samma, tänker jag. Huvudsaken är ju att hon Amanda hittar på massa saker och engagerar sig. När det brann på flyktingförläggningen fick ukrainarna komma dit, och så styrde hon upp det där med att sätta upp julbelysning i samhället bra. Sån påhittighet behöver vi här.
Berit Johansson har bott i Klintehamn hela sitt liv, och aldrig kommit på något bra skäl att flytta. Men nu börjar trädgården bli för stor för att kroppen ska mäkta med. ”Flytta till Visby? Aldrig!”
Berit Johansson har själv engagerat sig flitigt genom åren, men vid 79 års ålder börjar åldern ta ut sin rätt. Båda ryggen och höften krånglar – och trädgården är stor.
– Vi funderar på att flytta faktiskt.
Till Visby?
– Nej du, till Visby tänker jag aldrig ut! Det är klart, sitter man bara i en lägenhet kan den väl ligga var som helst. Men nej, jag skulle nog inte trivas där. Jag kan inte riktigt föreställa mig ett liv i Visby, är inte van vid tanken. Hellre äldreboendet de håller på att bygga vid Odvalds här. Det står väl klart lagom till att vi blir för gamla för att bo kvar här, säger Berit Johansson.
