Elin Roos berättar om hennes tidigare ätstörningsproblematik.
Några dagar har passerat sen Endre förlorade den tredje kvartsfinalen mot Täby, och plötsligt var en lång innebandysäsong över.
Det har inneburit ett visst mått av tomhet i spelartruppen, och så även för forwardsstjärnan Elin Roos.
Samtidigt har hon det senaste året gått en helt annan, och en så mycket viktigare, kamp.
Långt viktigare än mål och slutspelsstrid.
Tidigare i veckan valde Elin Roos på sin Instagram att öppet berätta om den okända sjukdom som satt en så stor prägel på hennes liv.
Där skrev hon om hur hon nyligen avslutat en behandling och nu är frisk från en ätstörning, och ett par dagar senare ses vi en gråmulen vårdag nere vid Almedalen.
Det är första gången hon ska prata om det hon tidigare velat undanhålla från alla.
Hon har precis genomgått ett tufft och prövande år, men också kommit till många nya insikter och “tillbaka till verkligheten”, som hon själv säger.
– Det har suttit i mig så länge och var tvunget att bli så dåligt innan jag skulle förstå att det på riktigt var ett problem. Dels gick det ut över mig själv men också över människor runt om kring mig. Jag har ju varit helt instängd i mig själv över ett år, men ändå finns det så många människor som hängt kvar, säger hon.
Jag har ju varit helt instängd i mig själv över ett år
Elin Roos
Att öppet och naket berätta om sina tankar och erfarenheter är viktigt för henne.
– Jag hoppas att det kan hjälpa någon annan. Om man är en nära anhörig till någon man är orolig för så ska man våga kämpa sig in i den här personen. Och om det finns någon som har minsta lilla tanke åt det här hållet så ska den förstå att den inte är ensam, att det inte är dumt eller konstigt. Det är inte ens eget fel. Så om man inte har någon annan att höra av sig till kan man fråga mig.
– Och har man någon annan – säg till. För man ska inte behöva ha det så.
Hon säger att hennes syn på träning och kost egentligen alltid har varit problematisk, men den största varningslampan började blinka i slutet av 2022.
Samtidigt som Elin Roos öste in mål i Endre och togs ut i landslaget mådde hon dåligt och kilo efter kilo försvann.
– Jag började gå ned i vikt och tänkte att det var ju ganska bra. Jag presterade också bra och fick en positiv känsla i kroppen och positiv feedback från folk. De tyckte att man såg vältränad ut, säger hon.
Föll ihop hemma i duschen
Men kroppen orkade inte, och en dag kollapsade hon hemma och svimmade i duschen av utmattning och energibrist.
– De som känner mig närmast hade nog redan sett att jag inte mådde så bra, och att det var ganska extremt. Efter att jag svimmat och kommit in på sjukhuset så vägde jag mig, och då såg jag på vågen att jag hade förlorat tio kilo. Det är ganska mycket på en kropp som inte väger jättemycket och som ska träna och prestera.
– Då förstod jag att det inte var så bra. Sen var jag livrädd för att känna att jag behövde hjälp. Jag förstod också att om jag skulle få hjälp så innebar det också att jag skulle gå upp i vikt, och så brottades jag mot det. Man tänker att det inte är så farligt, det är inte jag som behöver hjälp.
Under våren 2023 mådde Elin Roos mycket dåligt, men dolde det för omgivningen.
Där och då befann sig Elin Roos i ett tillstånd där hon ville dölja problemen, samtidigt som tankarna och ångesten malde i hennes huvud.
– Att hålla det för sig själv... Det var ju det som det gick ut på, det var grejen, eller vad man ska säga, säger hon.
28-åringen, som Endre-publiken är van att se le stort och jubla vid mål, började hålla sig undan. Hon undvek sociala kontakter, och energidepån blev mindre och mindre.
– Man blir väldigt instängd i sin egen bubbla. Jag tänkte hela tiden på hur jag såg ut och vad jag åt. Jag förstår ju egentligen att alla andra inte tänker på det, men det är ju det man tror. Mycket energi går åt till att hålla sig undan. Så att folk inte ska förstå att man mår dåligt. Och mycket energi går åt till att må just dåligt.
– Man har ångesttankar, känner att man måste ut och röra på sig. Det fanns inte utrymme att hitta på andra saker eller sitta i personalrummet och skratta. Nej, det gick inte. Det jag behövde sköta skötte jag, men efter det fanns ingen energi kvar.
Jag är ju fortfarande hungrig, men vågar jag och kommer någon att titta?
Elin Roos
Roos berättar att hennes ätstörningsproblematik kunde yttra sig genom att hon ofta ställde sig framför spegeln.
Flera gånger på jobbet, före och efter träning, och vad tänkte folk om hur hon såg ut?
Var hon smal? Sitter tröjan lite tajt?
– Man går och drar i kläderna... Det känns tajt, och man tänker: ”Varför åt jag den där mellisen före träningen?”
– Situationer när man ska äta tillsammans har också varit jobbiga. Om man är på en bortamatch till exempel... Hur mycket ska man ta? Kan jag ta en gång till? Jag är ju fortfarande hungrig, men vågar jag och kommer någon att titta?
– Man tänker: “Varför åt jag tre potatisar istället för två? Nu sitter ju tröjan tajt”. Sen pågår det där dygnet runt. Man försöker ta sig ur det men det går inte, man ser inget annat.
Hon fortsätter:
– Man bygger upp saker som är orimliga. Det är ju inga som kommer till Endres matcher för att se hur vi ser ut i våra kläder. De vill ju se oss spela innebandy, ha roligt och vinna tillsammans. Men det fattade jag inte.
Elin Roos under landslagssamlingen i februari 2023.
I februari 2023 gjorde hon debut i landslagströjan när Sverige spelade VM-kval, och hon reste hem från samlingen med hela 13 gjorda poäng på bara tre matcher. Men landslagslägret var också en startpunkt för en ett år lång behandling. En naprapat i landslaget hade fattat misstankar om att Roos egentligen inte mådde så bra, och började ställa lika obekväma som viktiga frågor.
– Och jag vågade säga hur det egentligen var..., säger Elin Roos idag.
Hon fick hjälp med att komma i kontakt med en klinik i Stockholm, och har därefter fått träffa läkare och psykologer regelbundet i ett års tid.
Roos fick hjälp på en klinik i Stockholm.
Till en början var hon inte övertygad om hjälpinsatsen.
– I början tyckte jag att det var hemskt. Jag grät innan och jag grät efter. Jag trodde inte riktigt på allting, och jag hade inte gått med på att äta mer regelbundet. För troligtvis skulle jag gå upp i vikt. Jag var rädd för det, så i början gick jag mest dit och svarade på det jag skulle.
Då kom den stora vändningen
Den stora vändpunkten, när saker och ting föll på plats, kom senare under 2023 och i samband med en annan kollaps. Vi har tidigare berättat om hur Roos blev sjuk och inlagd på grund av en lunginflammation i slutet av förra sommaren, och hur läkare samtidigt såg avvikande hjärtmönster.
Det ledde till en lång och ofrivillig vila från innebandyn som Elin Roos nu kan se som oerhört betydelsefull.
– Det senaste året har varit väldigt, väldigt tufft. Samtidigt... Hade jag inte blivit bortplockad från innebandyn på grund av hjärtat tror jag inte att jag hade blivit bra lika snabbt kring ätproblematiken. Jag blev tvingad att vila, och jag hade aldrig låtit mig göra det. Jag har tidigare fått stark ångest om jag behövt vila en vecka, och om jag har stått över en träning har jag haft svårt att äta.
Jag har vänner, familj, sambo och kolleger som är så sjukt mycket viktigare
Elin Roos
Den här gången hade hon inget val och fick svart på vitt se att vilan inte påverkade hennes kropp.
– Jag gjorde samma resultat styrkemässigt efter två månader av vila som efter en hel försäsong, och viktmässigt hade det inte förändrats något.
– Jag har förstått hur oviktigt det är hur man ser ut eller vad man väger, eller vad jag presterar på innebandyplanen. Jag har vänner, familj, sambo och kolleger som är så sjukt mycket viktigare. Och det är så mycket roligare att åka och spela padel och ha kul än att sitta hemma och tänka på att man gått upp i vikt.
Elin fick vila från innebandyn under hela hösten.
I dag känner Elin Roos att hon är frisk från ätstörningen och i mars avslutade hon behandlingen.
– Jag tycker att jag har kommit långt. Jag känner att jag är fri från det. Men jag känner också att det kommer att vara en grej som alltid finns i mitt liv. Jag kommer behöva vara försiktig med att ge mig själv jobbiga tankar. Jag behöver vara snäll mot mig själv när jag presterar mindre bra. Om min kropp förändras behöver jag komma ihåg de andra sakerna i livet som är viktiga.
När hon publicerade inlägget på Instagram fick hon många varma och kärleksfulla kommentarer från många lagkamrater i Endre, och hon säger att hon har fått ett bra stöd från klubben.
– Jo, det skulle jag säga. Men jag tror att det fortfarande är en svår fråga i idrotts- och lagsammanhang. Hur ska man tackla det? Vågar man fråga? Vågar man ställa krav? Det finns så lite information, både för den som blir drabbad och för de som är runtomkring.
– När det väl kom fram så tycker jag ändå att jag blev uppbackad på ett bra sätt. Jag kanske hade behövt ett spelavbrott och någon som sa att det inte var bra, men frågan är ju hur jag hade accepterat det där och då. Jag tror generellt att det finns för lite information om vad man ska göra.
I dag mår Elin Roos mycket bättre.
Hon tror att problemen med ätstörningar är mycket vanligare än vad man tror.
– Mycket mer. Man behöver inte vara undernärd, man kan se ut precis som vanligt men det sitter i huvudet och beteenden. Det behöver inte synas på utsidan. Hur ska man då veta? Idrottsvärlden är nog full av såna här saker. Man vill bli bättre, utvecklas och har höga krav på sig själv och vill göra allt för att prestera bättre.
– Ofta behövs någon som ser en och säger att man behöver hjälp. Jag var rädd att få hjälp, för det innebär att utsättas för det som jag var mest rädd för: att gå upp i vikt.
Elin Roos jublar tillsammans med Anna Moberg och Agnes Plogner.
Med ett svårt år i bagaget och nya perspektiv och insikter har Elin Roos inställning till innebandyn förändrats.
Hennes nuvarande kontrakt går ut, och valet att spela vidare har inte varit självklart.
– Att vila från innebandyn gav mig ett perspektiv, att det inte är det viktigaste i livet. Samtidigt tycker jag att det är så kul. Jag älskar att spela och det är få förunnat, säger hon och avslutar:
– Ingenting är bestämt, men jag känner mig inte klar. Jag skulle gärna sätta ett par bollar inför hemmapubliken igen.
Så söker du hjälp
Källa: 1177.
Om du tror att du har en ätstörning, sök vård så snart som möjligt. För att få rätt hjälp är det viktigt att få hjälp med en ordentlig utredning. I vissa fall kan det finnas kroppsliga sjukdomar som ger symtom som liknar ätstörningar.
Om du är under 18 år
Kontakta en ungdomsmottagning, elevhälsan eller barn- och ungdomspsykiatrin, BUP. På vissa BUP-mottagningar behövs en remiss från din vårdcentral.
Om du är över 18 år
Boka en tid på vårdcentral, en psykiatrisk mottagning eller på företagshälsovården där du arbetar. Är du mellan 20-25 år kan du också ta kontakt med en ungdomsmottagning. Åldersgränsen kan variera mellan olika mottagningar.
Om du studerar kan du kontakta studenthälsan, om problemen har med dina studier eller högskolan att göra.
Särskilda mottagningar
Många regioner har speciella ätstörningsmottagningar. På några mottagningar behöver du få en remiss från elevhälsan eller vårdcentralen, men på flera ställen kan du själv ta kontakt.
Sjukvårdsrådgivning
Ring 1177 för om du vill ha rådgivning och hjälp med var du kan söka vård.
Det finns också olika föreningar som erbjuder stöd och hjälp, som Riksföreningen mot ätstörningar, Frisk och fri, och du kan också prata med en vän eller någon du litar på.
