Debattserie
Del 3 i en debattserie av Hans Söderberg. Del 1 publicerades den 30/10, del 2 den 1/11.
De alltför enkla lösningarna utgår i allmänhet från sin brist på kunskap. Drivs enkelheten alltför långt uppstår populism i form av dumhet. Det är den form av populism som är Sverigedemokraternas signum. Det borde vara enkelt att avslöja Åkesson – han som alltid vet bäst, han som alltid har enkla lösningar till hands.
Jag vägrar att tro, att 20 procent av andra skäl än missnöje med den förda politiken, kan vara grund för att i val stödja ett parti som SD. Men hur har detta missnöje kunnat uppstå? Finns där en verklig och icke förenklad anledning till att utvecklingen blivit som den blivit?
Att ekonomisk bildning (sådant som belönas med Nobelpris) nu är så sofistikerad, att den lämnat den vanliga människan bakom sig, är ett allvarligt problem. Ekonomer tillåts ikläda sig rollen som prästerskap (experter)för allehanda oförklarliga samband. Och detta trots, att man har tron på den eviga tillväxtens cancerliknande former som given grund, en tillväxt, som hotar vår överlevnad som människor, om vi inte förmår stävja dess oarter i form av orättvisa levnadsvillkor och ett övermått av resursexploatering.
Vår marknadsekonomi i form av en kapitalistisk ordning, som fördelar så orättvist, fungerar som ett dopat tillstånd som vi inte tycks kunna frigöra oss ifrån. Tillväxtmodellens materiella belöningar väger tyngre än alla andra hänsyn. Men politik är inte längre bara en plånboksfråga, även om många politiker tror det, det är en överlevnadsfråga.
Av den anledningen tycks vårt sista hopp i dag stå till en ekonomisk demokratisk omvälvning med sociala förtecken, en demokratisyn som Socialdemokraterna ofta företrätt och väl alltjämt företräder och förhoppningar finns om att fler partier kan ansluta till den linjen, ja, naturligtvis gäller det C, V och Mp, alla i reformerad tappning, det kräver att. tillväxtmodellens ”sanning” på allvar utmanas innan det är för sent.
Demokrati gäller aldrig bara formen, det räcker inte med demokratiska val. Demokratins innehåll är det väsentliga och det bestäms av dess krav på att fungera i enlighet med en epistemisk demokratisyn, vilket betyder, att demokratiska beslut aldrig kan tillåtas gå utöver vad den bäst tillgängliga kunskapen kan erbjuda genom vetenskaplig etablerad professionalism samlad i offentliga organ med uppgift att verkställa politiska beslut.
Att ständig tillväxt av kapitalet skulle vara en närmast gudagiven förutsättning för våra ekonomiska beslut, anser jag vara uteslutet. ”Allt växer till det hejdas” har blivit en insikt som det är svårt att kringgå. Nu fodras stopp för en tillväxtberoende kapitalism till förmån för en demokratisk kunskapsberoende och genom teknologisk utveckling väl planerad ekonomi för frihet, jämlikhet och resursansvar. Låt oss inte hymla med orden, kalla den för vad det är: demokratisk socialism.
Demokrati är också ett sinnelag. I minnet faller min gamle vän Clas Engströms tankar så väl uttryckta i hans kanske mest uppskattade bok ”Byalaget” med underrubriken En kärleksroman.
Redan i baksidestexten, formulerad av Clas själv, uttrycker han den obestridliga sanning som säger att ”Människa är människas glädje”. Och det kommer till bäst uttryck i form av en väl utvecklad demokrati för stora beslut och nära gemenskap. Och att ”Byalaget är en kärleksroman som handlar om politik.” är därför inte en tillfällighet. Läs romanen, den talar om en sanning som var obestridlig redan det magiska året 1973, då boken kom ut, då framtiden ännu såg ljus ut, då kärlek till sin medmänniska blandades med kunskap. Och vi var (alla) vänner.