Det var länge sedan jag fick så mycket respons på en artikelserie. Men det är väl inte så konstigt. Lönechecken engagerar, både den egna och andras.
De flesta av oss tycker nog att vi tjänar för dåligt, det hör liksom till. Inte heller konstigt; här manifesteras vår inbyggda drivkraft att få det bättre, att öka livskvalitén för en själv och för dem som står en nära.
På Gotland är missnöjet särskilt befogat. Att se hur mycket mer de tjänar i Stockholm – men även på andra håll – sticker naturligtvis i ögonen på oss.
Det var också länge sedan en artikelserie frustrerade mig så mycket.
Då var jag ändå beredd på att de ultimata svaren och lösningarna kunde komma att utebli. Liksom det slutgiltiga ansvarsutkrävandet – det här är ju ingen enskild individs fel, med tanke på hur den svenska lönemodellen ser ut.
Visst ligger en del ansvar hos regionpolitikerna. Som öns största arbetsgivare har de en del att ta tag i – men de ligger inte jättelångt under riksmedianen, gällande de flesta yrkeskategorier. (Det finns undantag här och det beror på vilken kommun man vill konkurrera med, men jag har fokuserat på nationella snittsiffror.)
Samtidigt bidrar Region Gotland sannolikt till öns sistaplats på inkomstlistan, men då främst genom sin storlek. Offentliganställda tjänar generellt sett mindre än andra och Gotland har en jämförelsevis väldigt stor offentlig sektor.
Andra teorier, kring vad som ligger bakom siffrorna, verkar ha mindre substans.
Att det skulle ha med pensionärerna att göra, till exempel, tillbakavisas av själva länslistan som sådan; denna statistik bortser från alla över 64 år.
På Gotland florerar också uppgifter om att vissa stora arbetsplatser betalar dåligt. Däribland Payex och Svenska Spel – men GT:s kontakter med fackklubbarna där bekräftar inte den bilden. Svaret från Finansförbundets klubb inom Payex innehåller dock en del intressanta formuleringar, som denna: ”Nu måste vi också betänka att koncernen har sin största verksamhet på fastlandet, som har högre lönesättning i sig”.
Ja, det är ju det som är det anmärkningsvärda, att Gotland ger sämre betalt ”i sig”.
Det låter liknande när Maria Eliadis Alvermark på Tillväxt Gotland beskriver låga gotländska löner som ”ett faktum”. Alltså något cementerat, något som bara är så.
Sedan har vi det där med bristande rörlighet på arbetsmarknaden. Många hänvisar till den och här verkar vi onekligen ha en central problematik.
Vi är för lojala mot våra arbetsgivare – men det finns inte heller många lockande alternativ. En arbetsplats i Stockholm måste ge ett tillräckligt bra erbjudande, annars kan du som sökande välja något annat. Så är det inte på ön, men det behöver bli så, om lönerna ska stiga.
Då kommer vi tillbaka till våra politiker, men nu som ansvariga för Gotlands utveckling. Här finns onekligen mer att göra, kring att locka fler företag och arbetsgivare.
Samtidigt måste nog du och jag börja ställa högre krav (och kanske våra respektive fackförbund också). För även efter att ha hört alla teorier kan en sak fortfarande konstateras:
Det finns inget bra och godtagbart skäl till att vi tjänar så dåligt på Gotland.