"Klagomålen på färdtjänsten och sjukresor har minskat ordentligt och vi märker att kunder är generellt nöjdare", sade Jyrki Vainio, kollektivtrafikchef på Gotland, i ett pressmeddelande den första juli. "Vilken universum lever han i?", frågade sig Maria Sångängel i Hemse (Helagotland 9/7), en av flera som upplever problem med färdtjänsten. "Det är värre än någonsin. Om nu klagomålen har minskat måste det bero på att folk gett upp eftersom det inte händer något med de klagomål som kommit in."
Det finns mycket som tyder på att gotlänningar i behov av sjuk- och färdtjänst kastats ur askan i elden efter regionens senaste upphandling. "Det som fungerade innan sista september fungerade inte den första oktober", sammanfattar Ninnie Åkerqvist, verksamhetschef vid njurenheten på Visby lasarett, bytet till DRT Solutions som sedan oktober 2020 samordnar färdtjänsten på Gotland.
Och exemplen är många. När Gregers Johanssons 83-åriga svärmor i oktober skulle beställa färdtjänst från Slite vårdcentral blev beskedet att hon skulle få vänta sju timmar innan hon kunde åka hem (SR 29/10 2020). I GA (23/7) berättar en gotlänning om sin 97-åriga mor som blev strandsatt i Fårösund när den beställda taxin hem inte dök upp, och att det skulle dröja över fem timmar innan en ny bil kunde skickas. Röda Korset-värden Lennart Ahlgren berättar för Helagotland.se (9/7) om en dam som fick sitta och vänta i tre timmar och som grät, "så slut var hon". Han fortsätter: "En annan dam som jag följde med till Roma blev sittandes i fem timmar. Hon var rullstolsburen och efter så lång tid hade blöjan blivit överfull och det rann kiss längs med rullstolen."
Multisjuka Marianne Lundvall, 63, har beskrivit färdtjänstsituationen som "fruktansvärd" och att det råder "ren kalabalik", Helagotland.se (4/5). Sedan årsskiftet har hon inte åkt med dem en enda gång, "jag litar inte på färdtjänsten längre helt enkelt".
Även Visby lasarett har vittnat om problem med sjukresor då transporter inte dyker upp och om gamla och sköra människor som tvingas vänta väldigt länge, vilket ibland leder till extra vårddygn och extra kostnader för Region Gotland (SR 29/10). Särskilt hårt slår detta mot patienter som tvingas avbryta livsuppehållande dialysbehandlingar när taxibilar inte kommer när de ska (SR 11/11). Avbrutna behandlingar kan leda till kramper, blodtrycksfall, kräkningar, påfrestningar på hjärta och kärl, minskad livskvalitet och inte minst en tärande oro och stress för patienterna, menar Björn Nilsson, ordförande Njurförbundet Stockholm Gotland.
Fem klagomål gällande färdtjänst och sjukresor per månad hade i oktober sexfaldigats till över 30. I april hade klagomålen ökat från ett klagomål i veckan till två om dagen, alltså 15 gånger så många som innan DRT tog över. Kritiken gäller det mesta: sena ankomster, väntetider på flera timmar, brist på bilar, problem med frikort, samåkning, bärhjälp och personer som hamnat i helt fel ände av Gotland (12/9).
DRT Solutions vd Björn Falk har tidigare förklarat att coronarestriktionerna gjort att bilarna inte räcker till (SR 29/10). Men bilbrist har helt avfärdats av Taxi Visby, som i stället menar att problemen handlar om DRT:s bristfälliga planering och att kommunikationen inte fungerar (SR 29/10).
Tidigare sköttes beställningscentralen av färdtjänstresor på Gotland av Samres AB. Gemensamt för Samres och DRT, förutom att de ingår i samma koncern och har samma vd, är att de utlokaliserar sina telefontjänster till utlandet. Den som ringer och bokar färdtjänst på Gotland hamnar numera i Moldavien eller i Senegal. För Helagotland (24/7) berättar 37-åriga Denise Carvalho från Dakar som tar samtal från Gotland om hur hon fått lära sig svenska på åtta månader och fått en två veckor lång kurs för att lära sig om ön.
Samres hymlar inte med att det är av kostnads- och konkurrensskäl som de förlagt sina callcenter till utlandet. "Om jag skulle ha samma verksamhet i Sverige skulle priserna öka med 50-100 procent", menade Dan Nilsson, dåvarande vd på Samres, i GP 2020. 2011 kunde SvD avslöja att Samres erbjöd en månadslön på 2 800 svenska kronor till senegaleser som intensivstuderat svenska för att kunna arbeta med färdtjänstbokning, vilket då inte räckte för att betala månadshyran för en trerumslägenhet i Dakar (22/7 2011).
Någonstans i färdtjänstkedjan finns minst en felande länk. Om den finns hos ett callcenter i Afrika, hos DRT Solutions, Taxi Visby, tjänstemän på Region Gotland eller hos politikerna är svårt att dra slutsatser om, men det kan knappast kan vara raketforskning att få till en fungerande färdtjänst på Gotland. De inblandade i färdtjänstkaoset på Gotland har skyllt på alltifrån corona, inkörningsproblem, tjänstemän och på varandra, med resultatet att ingenting händer.
Färdtjänst och sjukresor hör till det offentligas kärnuppgifter. Det ska helt enkelt bara fungera. Allt annat är ett brott mot samhällskontraktet och ett svek mot gotlänningarna. Att äldre och sjuka behöver vänta i timmar på transport är ovärdigt och oanständigt, och om äldre börjar dra sig för att ringa färdtjänst av rädsla för att bli strandsatta någonstans kan konsekvensen bli ett mer stillasittande, mindre aktivt och mer ensamt liv – vilket kan vara minst lika farligt som ett missat läkarbesök.
Uppgifter kan delegeras, men inte ansvar, och det finns många stenar att vända på för den som ytterst bär det, vilket när allt kommer till kritan är regionstyrelsens ordförande Eva Nypelius (C). Avtal som inte hålls kan hävas, inkompetenta tjänstemän kan bytas ut. Om det inte går att uppbåda privata aktörer som kan lösa uppgiften tillfredställande finns alternativet att överföra verksamheten till egen regi. Det borde finnas gott om gotländska ungdomar som gärna skulle hjälpa till att få ordning på öns transporter, så varför gå över ån, ja ända till Afrika, efter vatten?
"Vi kan inte bara ägna oss åt välfärdsfrågorna", har Nypelius sagt som svar på varför hon vill lägga ökat fokus på hållbar tillväxt och regional utveckling. Men nog har ambitionen för välfärden sänkts väl mycket? Gotlänningarna har nu dragits med dysfunktionell färdtjänst i tio månader. Se till att lösa problemet.