Man kan veckla in sig i många om och men kring färjetrafiken. Vi får ut egendomligt lite av subventionerna, speciellt om man jämför med exempelvis Bornholm. Trafiken har blivit anmärkningsvärt mycket dyrare för staten. Kostnads- och klimatskäl kan komma att påverka upplägget för trafiken efter nuvarande avtalsperiod löper ut 2027. Gotland har haft starkt förordat det trafikupplägg vi har nu. Och så vidare.
Men till syvende og sidst är färjetrafiken ändå statens ansvar. Oavsett vad andra har haft för inflytande så är det staten som dikterat och haft sista ordet om trafikens upplägg. Det är staten som genomfört den upphandling som resulterade i det avtal som trafiken nu bedrivs under. Staten har skapat de förutsättningar, som gör att biljettpriset rusat när bränslepriset stiger. Staten bär därför också ett tungt ansvar när de förutsättningar som staten har dikterat skapar villkor som skadar Gotland.
Gotland är varken beställare eller operatör.
Utvecklingen på Gotland har under senare år varit god. Men prisutvecklingen på biljetter och frakt i Gotlandstrafiken slår nu mot alla delar av det gotländska samhället. Det blir dyrt – det är dyrt – att verka på Gotland och dyrt att besöka Gotland. Det påverkar näringslivets utveckling och befolkningsutvecklingen, i vilken omfattning kan vi ännu enbart ana. Många vittnar exempelvis om omfattande avbokningar inför sommarsäsongen. En positiv utveckling kan brytas och vändas till sin motsats. Sjunkande befolkning. Stigande arbetslöshet.
Sittande regering hade inte makten när dagens villkor för Gotlandstrafiken etablerades. Men dagens regering bär ansvaret för att göra någonting. När man är på väg mot en bergvägg så kopplar man ur autopiloten och agerar.
Ted Ljungqvist har under flera decennier gått varje rond i matchen om Gotlandstrafiken. Både på nyhetsplats och i en insändare i form av ett öppet brev till ansvarige ministern, i GA och på Hela Gotland, har Ted Ljungqvist på nytt gått in i debatten. Förhoppningsvis kan det bidra till att bryta dödläget.
Det kommer att bli betydligt svårare att kostsammare att vända en negativ utveckling i framtiden, än om man agerar snarast möjligt och beslutar sig nu för att gotlänningarna, deras besökare och öns näringsliv inte ska belastas och stresstestas på ett sätt som ingen landsända ska behöva bära.