Män som bara har ett sätt att hantera jobbiga känslor: med våld och hot, behöver hjälp. I veckan har vi kunnat läsa i GT om regionens icke-våldsgrupp för män som bedrivs inom socialförvaltningen.
GT-reportern Hanna Davidsson har lyft ett perspektiv som det sällan sätts ljus på när vi talar om våld i relationer: gärningsmännen, de som slår.
Regionen erbjuder hjälp efter den norska metoden Alternativ till våld (ATV) som går ut på att individen ska sluta använda våld och lära sig att kommunicera och lösa konflikter i sina relationer på andra sätt.
Det händer att kvinnor är de som slår. Men det absolut vanligaste är att det är män som står bakom våldet i nära relation.
I GT:s artikelserie kan vi läsa att det under 2022 dödades tio kvinnor i Sverige av förövare som de haft en relation med. Under samma år anmäldes 29 224 fall av misshandel mot kvinnor. 80 procent av de fallen begicks av en bekant person till kvinnan.
Samtidigt är det bara 4 procent som ens anmäler att de utsatts enligt Brottsförebyggande rådet (Brå).
Men det talas fortfarande tyst om dem som slår. Därmed kan vi bygga upp en illusion av att det handlar om avvikande figurer på samhällets mörka sida. Missanpassade och misslyckade män.
Dessa finns självklart också men vanligare är att det handlar om helt vanliga män i alla grupper, klasser och åldrar.
Trots att det är gärningsmännen som är de som begår brott är det brottsoffren som straffas på många sätt. Bland annat genom att de ofta skuldbeläggs av en okunnig omvärld.
Man ifrågasätts för att man inte går vid första slaget. Man ifrågasätts för att man inte går vid det tionde. Erfarenheten visar dock att det farligaste en kvinna kan göra är att lämna en relation med en våldsbenägen partner. Det är då det grövsta våldet träder in, ibland med dödlig utgång.
När man larmar om hjälp slutar det också ofta med att det är kvinnan som får gömma sig medan gärningsmannen kan leva vidare som vanligt. I dag lever hundratals kvinnor och barn gömda i vårt land. Med skyddade identiteter är deras frihet kraftigt begränsad.
En väldigt stor del av samhällets skydd för utsatta kvinnor utförs ideellt av andra kvinnor genom tjej- och kvinnojourer.
Ändå ställs det mer eller mindre outtalade krav på kvinnor att även skapa skyddsnät och uppmärksamhet för män som i andra sammanhang är mer utsatta än kvinnor.
När man lyfter det enorma samhällsproblemet med mäns våld mot kvinnor kommer det så gott som alltid äldre män och påpekar att "ingen lyfter det faktum att män är mer utsatta för våld och oftare begår självmord".
Det är dock helt fritt fram för vem som helst att starta ett sådant vällovligt arbete, och det görs ju också om än inte så ofta ideellt av medmänniskor som är män.