Enligt Skatteverkets siffror lever 16 000 kvinnor i Sverige med skyddade personuppgifter, 41 av dem på Gotland.
Del 3
För fyra år sedan tvingades ”Sofia” att fly från pappan till hennes barn, från sitt eget liv och leva gömd på Gotland. ”Jag utsattes för mycket hot och skrik och jag blev utpressad till sex”.
Tintin Hansson, 25, misshandlades av sin expojkvän. Medan Tintin låg ner dunkade han hennes huvud i golvet och utdelade flera slag med knuten näve mot huvudet. ”En bit av mig hoppades att han skulle gråta och visa ånger. Men han visade ingenting”.
Linda levde 18 år i en relation där hon utsattes för våld och förtryck av sin partner. ”Han sa att jag var tjock, dum i huvudet, hade dålig klädsmak, att jag var äcklig och otrogen”.
En 37-årig man tryckte en pistol mot sin sambos huvud. En 57-årig man hotade att kasta ned sambon från balkongen. En fängelsedömd man i 30-års åldern ska ha hotat att döda sin sambo och deras ofödda barn.
Allt detta har inträffat de senaste två åren på Gotland. Offren har alla varit kvinnor. Och alla förövare – män.
Under 2022 dödades tio kvinnor i Sverige av förövare som de haft en relation med. Under samma år anmäldes 29 224 fall av misshandel mot kvinnor. 80 procent av de fallen begicks av en bekant person till kvinnan.
För Agneta Karlsson och Anette Hammerin på kvinno- och tjejjouren Fyren, pågår arbetet för fullt med att hjälpa och stötta kvinnor som lever gömda. Både de som varit tvungna att lämna Gotland och de som flyttat till Gotland från annan ort.
– Vi är deras vägledning och stöd till deras nya liv. Som en fyr guidar vi dem från mörkret till ljuset, säger Anette Hammerin.
I Sverige lever ungefär 16 000 kvinnor gömda. 41 av dem på Gotland.
– De som lever med skyddade personuppgifter har tvingats lämna allt de äger och har. De kan inte söka jobb med sina tidigare cv:n, det är som om de inte ens finns på pappret, säger hon.
Anette har själv erfarenhet av att vara våldsutsatt. Hon menar att något av det tuffaste var att bli dömd av samhället.
– När folk frågar en hur man kunde råka ut för det, som om allting är mitt fel. Eller när de sagt ”du är ju så smart”. Det vet jag väl, det är ju därför han ville ha mig, berättar Anette.
Anette Hammerin grundade kvinno- och tjejjouren Fyren, tillsammans med Agneta Karlsson och Eva Gussing.
Även Agneta har upplevt våld i en parrelation. Hon var då 16 år och hade träffat en något äldre man, som visade sig vara både kriminell och drogmissbrukare.
– Det är som farligast när man bestämt sig att nu är det slut, så var det också för mig. Jag ville att han skulle flytta från min lägenhet, men den kvällen som jag berättade det, blev han helt galen. Det slutade med att han höll på att strypa mig, berättar Agneta.
I stället fick Agneta flytta. Hon bodde hos olika kompisar en längre tid, men var hon än befann sig, hittade han henne alltid. Då fanns inte heller någon jour eller hjälp att få, vilket gjorde att hon slutligen lämnade ön.
Det skulle dröja några år innan hon flyttade tillbaka, denna gång med barn. Trots det sökte mannen upp henne igen och kastade in stenar genom hennes fönster.
– Det här har påverkat hela mitt liv, men även mina barns liv. Om något händer kan det än i dag trigga nånting i mig. Jag kan få hjärtklappning, bli skakis och få ångest, som om jag är beredd på att något kommer hända även om det inte gör det. De minnena är inget som försvinner, trots att det är 40 år sedan.
Och känslorna har återkommit ett flertal gånger, när hon har stött på sin förövare.
– Förut var jag rädd för att möta honom, men nu är den känslan borta. Jag har snarare sett det som en slags exponeringsterapi för mig själv, där jag gått till ställen som jag vet att han kan vara på. För jag ska inte flytta på mig, säger Agneta.
Agneta Karlsson lever än i dag med minnena från det våld hon utsattes för, även om det var 40 år sedan dess.
Några som arbetar för att förändra de våldsamma männen är Socialförvaltningens icke-våldsgrupp för män. Den går ut på att ge utövarna ett ”alternativ till våld”. Något Anette Hammerin och Agneta Karlsson tycker är bra.
– Det hade varit fantastiskt om alla ville förstå vad man utsätter sin omgivning för. Det är ofta det som är problemet, att många inte gör det, för de tycker att de har rätt och att kvinnan har fel. Samhällets normer visar på något sätt att det är just så också. När rättssystemet dömer att barn ska ha umgänge med en våldsutövande pappa, säger Anette.
Vad tycker ni om att man erbjuder våldsutövare hjälp?
– Jag tycker att det är bra. Jag tror att allmänheten måste börja förstå att det är vanliga män som utövar våld, det är ingen klassfråga. Även den som är vd på ett framgångsrikt företag kan gå hem och använda våld mot sin familj, säger Anette.
– Rent statistiskt känner alla någon som blivit utsatt och den som utövar våld kan vara vem som helst. Därför skulle jag önska att fler män vågade prata mer om det öppet och våga stå för det, säger Agneta.
Hur tycker ni att arbetet med våld i nära relation fortgår?
– Det har börjat röra sig, men det är en lång väg kvar. Målet är att ingen kvinna ska behöva leva gömd, utan att konsekvensen för den som utövar våldet ska bli tuffare och hårdare. Det ska bli svårare för dem att ha sin frihet kvar, inte tvärtom, säger Anette Hammerin.
– Det läggs stora resurser på mäns våld mot män, mycket mer än vad man lägger på kvinnor. Det behövs en större insats från samhället för att ändra på det här, samtidigt som vi måste ha med oss männen för att göra skillnad, säger Agneta Karlsson.