Det har svårundvikliga konsekvenser att bo på en ö, i synnerhet när det gäller en ö som Gotland som har långt till annan landbacke och saknar fasta förbindelser med omvärlden. Man är till exempel hänvisad till färja eller flyg. Om vädret vill. När det blåser upp kan även dessa möjligheter försvinna. Som under måndagen.
Detta är olägenheter som näppeligen kan undvikas. Det är ingens fel. Somliga av ölivets egenheter får man helt enkel leva med.
Men det är ju bra om ölivets villkor, exempelvis när det gäller förbindelserna med omvärlden, ändå anordnas så att ölivet inte blir onödigt utmanande.
Någon fingertoppskänsla för detta kan inte Destination Gotland sägas ha visat, när bolaget fattade det unilaterala beslutet att från första mars börja ta ut avgifter för avbokningar av de transportörer som saknar alternativ när gods ska fraktas till och från ön. Avgifter som får företagare att frukta konsekvenserna både av fördyringarna och av det krångel som följer att försöka undvika eller åtminstone minimera dessa avgifter.
Jag kan förstå Destination Gotlands önskan att undvika att transportkapacitet på färjan står outnyttjad när bokningstrycket är högt, på grund av sena avbokningar av gods. Jag kan för all del också förstå att man gärna hittar nya sätt att generera intäkter.
Men det är ju en tämligen grundläggande förändring av spelplanen för de företag som utför eller är beroende av transporter till och från ön. Det moderna samhället är extremt beroende av fungerande och smidiga transportlösningar. Och i en transportkedja som är mycket längre och mer komplicerad än bara själva färjeturen så är det mycket som kan orsaka exempelvis förseningar. Att beröva företagen ett stort mått av flexibilitet, eller åtminstone radikalt fördyra den, är ytterligare en börda för företagarna.
När avgiften införs i mars så sker det ju heller inte heller under en period som är svårt präglad av trängsel på färjorna. Jag föreställer mig ju att det är under en begränsad del av året som sena avbokningar av frakt utför ett betydande problem.
Det är ett stort ansvar att vara en monopolist för en central tjänst som en hel region är beroende av. Jag tycker inte att Destinationen tar det ansvaret när den genomför en sådan här förändring på det här sättet. I hur hög grad har man kommunicerat med gärning för att gemensamt kunna hitta vägar så att man kan uppnå sitt mål på ett sätt som har minsta möjliga negativa konsekvenser för godset och dess transportörer?