Det går inte att undvika att se hur mycket Gotlands musikalkompani betytt för många. Churchills berömda ord ”aldrig har så många haft så få att tacka för så mycket” stämmer även in på den verksamhet som Sofia Ahlin Schwanbom byggt upp här på Gotland.
Allt från unga kvinnor, som vittnar om att Musikalkompaniet räddad deras liv genom att sluta sin varma kärleksfulla famn om dem när de mådde som sämst, till hyllade stjärnor, som fått sin grund som artister genom Gotlands musikalkompani, stämmer in i hyllningskören.
Och då finns det ändå hur många som helst däremellan som också varit en del av alla de uppsättningar som gjorts sen starten här på Gotland 1999. Allt från de som uppträtt på scen till de som jobbat bakom den samma.
Men nu efter dryga 20 år tar det slut.
Många är de som vill rädda verksamheten men jag tvivlar på att det ens är möjligt. I alla fall i den form den är stöpt i dag.
För jag upplever att Gotlands musikalkompani har målat in sig i ett hörn där den enda scenen som funkar utan större justeringar är scenen på Wisby Strand och då bara på våren. När nu hyran för den enda scenen som verkar fungera blir för hög tar det också slut.
Det jag saknar är nya lösningar. För det är ju inte så att Gotland saknar kulturscener.
Under pandemin var jag kritisk mot delar av restaurangbranschen. Jag upplevde att det fanns de som inte sökte nya vägar när pandemins följder slog hårt mot dem. Det var ju inte så att folk slöt upp att äta, men de kunde inte längre gå ut på restaurang i samma utsträckning. Men lösningarna för att i stället få ut sin mat till kunderna var få.
Jag upplever samma sak med Musikalkompaniet som verkar vara inlåst i ett koncept som inte längre funkar då den enda scenen blivit för dyr. Eller som i våras då den var uppbokad den tid som Musikalkompaniet ville vara där.
Jag är långt ifrån en expert på musikaler eller för den del teater. Men jag vet att det går att vara på andra scener och i andra lokaler. Och som jag skrev tidigare, det finns gott om lokaler på Gotland där det finns en scen eller kan byggas en rätt enkelt. Allt från bygdegårdar till Multiarenan på Visborg.
Skulle det inte gå att skala ner verksamheten för att passa en mindre scen? En musikal utan egen orkester på plats där musiken spelats in i förväg eller ”bara” en teateruppsättning? Eller dela upp verksamheten i två delar? Skapa en teaterdel och en musikdel?
Jag upplever att verksamheten är så pass viktig för så många att det är bättre att göra det lite mindre än att inte göra det alls.
Jag kan förstå om Sofia Ahlin Schwanbom känner att det är färdigt för hennes del, men det finns kanske andra som vill ta över med nya lösningar för var, hur och när, men med samma stora hjärta och stora varma famn som Sofia Ahlin Schwanbom haft under de här dryga 20 åren.
Gotlands Musikalkompani kanske inte kan räddas i den form den har, men låt inte det bli slutet för en verksamhet som både räddar liv och skapar en bra grund för en karriär som artist.