Somliga längtar tillbaka till tiden när det inte gick att välja skola.
Till tiden när kommunen bestämde vilken skola eller förskola alla familjer blev tilldelade utifrån geografi. Det är enklare på så sätt att kommunen får en långsiktig och förutsägbar organisation att jobba med.
För familjerna blir situationen den motsatta. Man får anpassa sitt övriga liv till skolorganisationen.
Utan att ha gjort en vetenskaplig undersökning vågar jag påstå att det finns två avgörande faktorer i familjers val av skola: barnens behov/önskemål om speciell profil, samt familjens allmänna logistik.
Om det finns en lämplig skola/förskola längs med föräldrarnas resor till och från jobbet, blir den troligen mer attraktiv än en skola/förskola man tar sig till åt motsatt håll mot föräldrarnas arbete.
Det handlar alltså inte om att man väljer bort en skola som geografiskt ligger närmare hemmet för att den skulle vara sämre utan för att lättare få vardagen att gå ihop.
Liksom att man kanske väljer en skola åt andra hållet för att den bäst passar barnens behov. Självklart kan man också välja den närmaste skolan trots att det leder till lite praktiska olägenheter för att man vill vara med och värna att skolan blir kvar i bygden.
Ni fattar.
Men vilka val familjer än gör kommer barnen att få plats i en skola och genomgå sin utbildning.
När grundskolan är över väljer en stor majoritet att gå vidare till en gymnasieutbildning. Något som all forskning visar är den avgörande gemensamma faktorn för dem som sedan gör sitt inträde på arbetsmarknaden.
Men för vissa är valet inte så enkelt. För dem där valet inte står mellan samhällsprogrammet eller ekonomiprogrammet utan mellan ytterligare tre års kamp eller något annat.
Alla de som av olika anledningar inte vill, eller har förmågan att, fortsätta studera, de som hellre vill jobba, är tillvaron allt annat än enkel. I dag är normen att man studerar länge, helst ska man också gå en högskoleutbildning efter gymnasiet.
Det är självklart det rent objektivt bästa sättet att få ett jobb men igen: alla är inte stöpta i samma form. Har man svårt att klara skolan när man är liten finns det bra stöd men när du är ung vuxen förväntas du klara studierna på samma sätt som elever som klarar skolan lätt som en plätt.
Dit jag vill komma är att vi behöver ha vägar in på arbetsmarknaden som inte förutsätter en gymnasieexamen. Vi ska givetvis fortsätta uppmuntra och ge stöd för att så många som möjligt ska fortsätta till gymnasiet men om alla andra automatiskt sorteras bort utan att få en chans, då sviker vi ganska många unga.
Plus att alla vet att studielusten kan komma senare i livet. Folkhögskolorna är en fantastisk resurs, plus alla annan vuxenutbildning förstås.
NOTERAT
Öns socialdemokratiska riksdagsledamot och denna ledarsida är överens om att statens ansvar för hur statliga bolag agerar är stort.
Medan den S-märkta ledarsidan viftar bort 80 (!) förlorade jobb på Svenska spel med att det finns andra jobb på Gotland de drabbade kan ta, tänker riksdagsledamoten Hanna Westerén annorlunda: "80 kvalificerade arbetstillfällen är fullt hanterbart i Sveriges mest dynamiska arbetsmarknadsregion, men för Gotland vore 80 förlorade arbetstillfällen ett dråpslag. Det är min uppfattning att ansvaret vilar tungt på regeringen att hålla ihop landet och vid en förändring i den statliga bolagsportföljen säkra att en organisationsförändring inte slår orimligt hårt mot en landsända, i det här fallet Gotland".
Precis så.