Sommaren 2009 briserade en medial bomb på Gotland. En bomb som fick de flesta av landets nyhetsredaktioner att ge sig ut på en jakt där målet var att fälla en landshövding. Här snackar vi högvilt då Marianne Samuelsson även var före detta språkrör för Miljöpartiet.
Ett mindre klokt uttalande som i hemlighet spelades in samt den tid som rättsväsendet måste ha på sig för att kunna ta beslut gjorde Samuelssons sits än värre, samtidigt som drevet fick en medial blodvittring.
Bakgrunden var ett bygglovsärende inom strandskyddat område, inlämnat av Payex grundare och dåvarande ägare, Max Hansson, där landshövding Marianne Samuelsson körde över sina tjänstepersoner och gav dispens från strandskyddet.
Ett av de samtal som förts mellan Samuelsson och handläggare i ärendet spelades i hemlighet in och lämnades ut till media. Drevet vann och Samuelsson fick gå. Men med facit i hand ser vi att Marianne Samuelsson hade rätt.
När GA intervjuade Marianne Samuelsson på hennes sista arbetsdag som landshövding på Gotland var Samuelsson efterklok. ”Jag skulle ha hållit en presskonferens och verkligen förklarat vad jag menade och står för. Jag hade inte förstånd nog att inse hur stort det här skulle bli.”
Jag tror inte att det hade gjort saken bättre där och då. Drevet hade fått vittring och den sanning som låg bakom Samuelssons beryktade uttalande om att inte behandla kända företagsledare illa hade nog ingen trott på. Blodvittringen var redan för stark för många av landets nyhetsredaktioner.
I den berömda inspelningen, som P4 Gotland var först att dela med sig av, hör vi Marianne Samuelsson säga: ”Jag tror inte att länsstyrelsen i Västra Götaland skulle bråka särskilt mycket om Volvochefen vill göra åtgärder i närheten av strand.”
Och visst är det mer troligt att en hög statlig tjänsteperson ser mellan fingrarna och tillåter viktiga personer inom näringslivet göra något i gråzonen än att de tvingas försvara samma persons rätt att få en schyst behandling. I det här fallet gällde det en polisanmälan mot Max Hansson för brott mot strandskyddsreglerna där handläggarna på Länsstyrelsen ville göra, men där Samuelsson sa nej.
Och i dag, med facit i hand, kan jag bara konstatera att Marianne Samuelsson hade rätt i allt, vilket åklagare och domstolar visat klart och tydligt. Max Hanssons bygglov gick igenom i de delar han valde att överklaga. Den polisanmälan mot Max Hansson som Samuelsson vägrade att göra, lämnades in av andra, men förundersökningen lades ner då det inte fanns några tecken på brott. Både tennisbana och den lilla golfbanan det handlade om var byggda helt enligt det vid byggtiden gällande strandskyddet.
Även Max Hansson blev illa utsatt av media, och varken han eller Samuelsson har fått den upprättelse de borde ha fått.
När förundersökningen lades ner kommenterade Max Hansson det till Svenska Dagbladet. ”Det känns skönt att rättssystemet fungerar. Jag har välkomnat en professionell utredning. Det är nu bevisat att landshövdingen gjorde rätt när hon förhindrade att Länsstyrelsens tjänstemän skulle göra en helt grundlös polisanmälan mot mig. Grundlösa polisanmälningar kan till och med vara straffbara om de sker mot bättre vetande”.
I en artikel på Helagotland.se säger Marianne Samuelsson ”Att de gav mig rätt hade för min del ingen betydelse när det gällde jobbet eller inte jobbet, för då var jag redan därifrån när de var klara.”
Mediedrev har ofta den här snabba utvecklingen, oavsett om de har rätt eller fel, och drev som fällde Samuelsson gjorde det trots att hon hela tiden hade rätt.