Alex Vårstrand skrev för en dryg vecka sedan på denna sida om att det är ”Dags att rensa upp i regelträsket”. Han beskrev där hur krångliga regler hämmar Sveriges produktivitet och ekonomi. Och förutom regelverket bidrar även myndigheterna, genom sin tillämpning, till att regelbördan blir tung och svårforcerad:
”På samma sätt tenderar det att se ut i Myndighetssverige när regler ska tillämpas. Ett alltför enkelt och billigt regelverk står nämligen i konflikt med byråkratins intresse av att hävda sin egen betydelse.”
I liten skala fick vi ett exempel i veckan hur både regelverket och myndigheten som ska tillämpa reglerna krånglar till saker i onödan och lägger sig i när det inte är nödvändigt. Jag syftar på hur länsstyrelsen valt att axla sitt tämligen nypåförda ansvar att övervaka kyrkogårdsförvaltning och att säga ja eller nej exempelvis till att äldre gravstenar får avlägsnas.
Och nu har Svenska kyrkans domkyrkoförsamling, som tidigare fick använda sitt eget omdöme, nu alltså fått nej från länsstyrelsen till att avlägsna ett antal gravstenar från Norra kyrkogården. Liggande gravstenar kan tas bort eftersom det enligt länsstyrelsen ”inte kommer att förändra eller förvanska helhetsintrycket i de gravkvarter där de nu finns”. Men vad gäller stående gravstenar anser tydligen länsstyrelsen det oacceptabelt om de inte står kvar och fortsätter fylla sitt utrymme.
Så långt sträcker sig alltså bevarandeivern. Gravstenar som ingen besöker eller tar ansvar för skötseln av måste stå kvar. Men mer som monument över länsstyrelsen än över något annat.
Varför – jag frestat att lägga till ”i hela friden” – ansågs det nödvändigt att ge kyrkogårdarna en statlig överrock för att reglera verksamheten som tidigare har fått sköta sig själv?
Och varför anser länsstyrelsen att det är nödvändigt att också klåfingrigt använda denna nya makt till att förhindra domkyrkoförsamlingen att förvalta sin kyrkogård på det sätt som den tidigare har gjort? Man hade kunnat undvika att hitta några skäl att lägga sig i.
Jo, myndigheten har en drivkraft att vara besvärlig för att kunna motivera sin egen existens och sin makt.
Vad gäller Norra kyrkogården är det ju inga stora avgörande ekonomiska konsekvenser som står på spel. Jag oroar mig inte över om domkyrkoförsamlingen står på pall. Men fallet med Norra kyrkogården är en del av ett mönster som är präglat på i stort sett hela samhället.