”Region Gotland gjorde ett rekordstarkt resultat” skriver regionstyrelsens ordförande Eva Nypelius (C) och Regiondirektör Peter Lindvall i Region Gotlands årsberättelse för 2021.
I en intervju i GT 19/4 beskriver Eva Nypelius det på följande sätt: ”Det är ett historiskt bra resultat”.
Men är siffran på sista raden i bokslutet verkligen ett bevis för ett bra resultat för att alla de verksamheter som en kommun eller region ansvarar för?
I gårdagens GT kunde vi läsa om ett helt annat resultat av alliansens politiska beslut under verksamhetsåret. Undersköterskan Åsa Carlsson har i en insändare beskrivit varför hon nu valt att säga upp sig från sin tjänst på Hemse äldreboende.
”Jag har sagt upp mig, jag orkar inte mera. Det känns som om jag går sönder i både kropp och själ. Varför? Jag kan inte stå för vården vi utför. Vård? Det är ingen vård längre. Utan tillsyn.”
I en intervju i GT samma dag som insändaren publicerades beskriver Åsa Carlsson ytterligare ett problem hon upplever i den upphandlade organisationen. ”Dessutom har maten försämrats. Den kommer färdigpackad från fastlandet i stället för, som tidigare, från ett kök strax intill.”
Åsa Carlsson pekar på samma problem som så många andra pekat på innan regionens verksamheter upphandlas till lägsta möjliga pris. Personalstyrkan minskas vilket drabbar både de äldre och de anställda som blir kvar. Oavsett vad som hävdas från de som försvarar det anorektiska systemet finns det inte någon trollformel för att effektivisera äldreomsorgen. Vad som går att spara in på är bemanning och måltider. Att man har samma krav på alla boenden är inget försvar utan snarare ett bevis för hur utbrett problemet är.
De anställda kan inte trösta fortare, mata någon fortare eller gå ut med någon fortare. Det går inte att spela fia, bingo eller andra trevliga verksamheter fortare. Men det verkar kommuner runt om i landet tro. Eller så bryr de sig inte då ”det är samma krav på alla boenden”.
Dessutom stämmer det inte att kraven på de privat äldreboenden som är upphandlats till lägsta pris är de samma på de som regionen driver i egen regi. Exempelvis har regionens boenden högre krav på närodlade råvaror för tillagning av de äldres måltider. Regionen jobbar dessutom med heltidsresan för att förbättra de anställdas villkor. Ju fler boenden som läggs ut på entreprenad ju färre heltider och mindre inköp av råvaror från gotländska jordbrukare, men det blir bättre siffror på sista raden.
Det är socialnämnden som ansvarar för öns äldreomsorg och just deras budget är en av anledningarna till det stora överskottet. Samtidigt som personalstyrkan på Hemses bägge äldreboenden, som nyligen privatiserats, i det närmaste har halverats har socialnämnden gjort ett överskott på närmare 40 miljoner kronor, vilket är nästan 20 procent av regionens rekordstora överskott. Den stora andelen av ”ett historiskt bra resultat” har resulterat i att erfarna medarbetare väljer att lämna arbeten de egentligen älskar. Att samtliga kommuner, om inte redan nu så inom en snar framtid, kommer att skrika efter personer som är villiga att jobba inom äldreomsorgen verkar vara underordnat ett bra ekonomiskt resultat. För det krävs mycket innan man lämnar ett arbete man älskar, men ännu mer för att återvända.
Så vad är ett bra resultat för Region Gotland? Om vi får tro den nu styrande alliansen är det ett historiskt bra resultat när personalen flyr verksamheterna, södra Gotland tappar 40 arbetstillfällen och de gotländska lantbrukarna går miste om möjligheten att sälja råvaror till över 75 000 måltider.