Det retar mig mer ju mer jag tänker på det, hur budgetberedningen som presenterades i tisdags försökte friskriva Region Gotland från ansvaret för det ekonomiska läget och lägga ansvaret för en lösning på regeringen.
Låt mig påminna om hur det lät efter budgetberedningen för ett år sedan. Då hade politikerna över alla gränser (i dubbel mening) enats om att lägga en budget med underskott. Alla beskrev ekonomisk återhållsamhet med sikte på en ekonomi i balans som om det vore skadligt.
Saga Carlgren (V) förklarade att:
– Men det är viktigt att säkra resurser till nämnderna och inte göra några panikartade nedskärningar. Sedan behövs en tydlig signal till regeringen om pensionskostnaderna.
Även då hoppades man alltså på att någon annan skulle lösa läget.
Anna Hrdlicka (L) såg en fara i besparingar:
– Idiotstopp är till mer skada än nytta. Vi behöver skapa förutsättningar för fler på Gotland.
Johan Asplund (KD) ville prioritera inflationsbekämpning.
– Det är viktigare än att bekämpa varandra.
Det var förstås oklart hur man bekämpar inflationen genom att regionen gör av med pengar som den inte har. Det driver ju faktiskt istället på inflationen.
Jennifer Medin (MP) tyckte det var bäst att inte agera resolut mot hotande underskott:
– Det gäller att behålla välfärden så gott vi kan och det är klokt att avvakta vad som händer.
Andreas Unger (M) berömde Gotlands politiker – och sig själv antar jag:
– Det krävs mod för att göra det här. Det blir extremt tufft för nämnderna att övervintra dessa två år. Jag är jättestolt.
Mod är inte det ord jag skulle använda. Dumdristigt – ja. Men ängslig riskabel kollektiv ansvarslöshet för att undvika obekväma beslut är inte mod. Jag skrev då att det tydligen är "lätt att förväxla mod och harighet nuförtiden". Stoltheten var obefogad. Jätteobefogad.
Därför är regionens ekonomiska läge i dag mycket mer utsatt än det borde ha varit.
I själva verket hade regionen varit för sent ute även om man valt att agera för ett år sedan. Då lade regionstyrelsens ordförande Meit Fohlin (S) istället ett tungt ansvar på nämnderna:
– Läget är pressat. Det här är exceptionellt och vi behöver ge gemensamma signaler till nämnderna.
Det ansvaret tycks nämnderna uppenbarligen inte kunna bära. Prognosen är att nämnderna under innevarande år kommer att gå back med 183 miljoner. Och det är alltså i förhållande till en budget som har ett rejält underskott till att börja med.
Meit Fohlin kommenterade årets budgetberedning:
– Detta fungerar inte längre. Som regionalpolitiker kan vi göra mycket, men vi är på väg i en riktning som vi inte längre kan ta ansvar för. Gotlands samtliga politiska partier står fullständigt enade här. Vi kan inte göra mer, utan nu måste staten gripa in.
Man kan hoppas på ändrade villkor, men man kan inte räkna med det. Om man inte anser sig kunna göra mer under rådande villkor och om man inte tycker sig kunna göra mer än man redan gjort – vad det nu är – så får man helt enkelt lämna uppdraget och lämna över till någon annan.
I frånvaron av en regim som tar ansvar så hade Gotland åtminstone behövt en opposition som verkligen stod för balans och budgetdisciplin. Koalitionen mellan Socialdemokraterna och Moderaterna framstår som allt mindre välbetänkt.
En rättelse. Jag ska avsluta med att korrigera mig själv på en punkt, när det gäller ledaren om Region Gotlands budgetberedning som publicerades i förrgår. Jag hävdade där att alla nämnder går back jämfört med budget. Det har påpekats för mig att det inte är korrekt. Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden går plus. Så det går att inte göra av med mer pengar än man blivit tilldelad.