Vid måndagens regionfullmäktige fanns ett gyllene tillfälle att tydligt ta initiativet och presentera sina intentioner med maktinnehavet, istället valde man att gnälla på den förra politiska ledningen.
Meit Fohlin (S) har nu den högsta positionen i gotländsk politik men väljer att recensera sina företrädare så fort tillfälle ges. Hon anser dessutom att det i rollen som regionstyrelsens ordförande är på sin plats att ha synpunkter på andra partiers förarbete inför nämnder. Anmärkningsvärt låg nivå får man säga.
Med tanke på att Socialdemokraterna nu styr tillsammans med halva delen av det förra styret skulle man kunna förvänta sig en något mer ödmjuk inställning, särskilt som man utmålat sig som en öppen och samarbetsvillig ledning.
Ingen förväntar sig färdiga lösningar och politiska förslag vid det första sammanträdet men åtminstone jag hade förväntat med ett mer positivt anslag för vad det nya styret har för ambitioner.
Men vid måndagens sammanträde med regionfullmäktige gnälldes det på förra ledningen utan att det kom någon vändning för hur man vill göra annorlunda och vilken den nya politiska inriktningen är. Tommy Gardell pekade på det ena och det andra som tekniska nämnden gjort galet men hade lite att säga om hur han nu tänker göra allt annorlunda och bättre.
När den för Gotland avgörande länstrafikplanen diskuterades hade det nya styret inget alls att säga om hur man tänker sig jobba med denna. Mer än att klaga på hur den förra ledningen agerat.
MEDDELARSKYDDET
Mycket kan man bli kritiserad för men att ifrågasättas för att inte dra samma slutsatser som Erik Fransson må jag kanske ändå vara förlåten av alla utom just Erik Fransson.
Det är fel att efterlysa fackets och skyddsombudens röst när uppmärksammade frågor tas upp i medier och samhällsdebatt tycker han och menar att facket ska prioritera sina goda relationer med arbetsgivaren. Hur ska man annars tolka denna formulering: "Själv har jag svårt att se varför fackförbund ska riskera det samarbete man har med arbetsgivaren genom att springa till pressen med sina problem.".
Det är tydligt att vi har olika syn på det fackliga uppdraget. För mig är facket en röst som borde ha en mycket större plats i samhällsdebatten. För när fackets röst inte hörs ger det en bild av att det inte går att göra något åt det som är fel. Från återkommande brister i äldreomsorgen till brott mot meddelarskyddet. Fackets röst behövs så att inte arbetsgivarsidan är den enda som hörs. För att göra det som händer mer begripligt. För att de anställdas röst också är värd att lyssnas på. För att det är fackets uppdrag att företräda sina medlemmar.
JÄV
Man ser ganska ofta kommentarer om att det på Gotland är vanligt med jäv och korruption bland lokala politiker. Svepande fördomar och stor okunskap lyser igenom många av dessa påståenden.
Desto mer förvånad blir man när någon som verkligen borde veta lägger fram samma tes. I går intervjuades Miljöpartiets nya toppnamn, Jennifer Medin, i Gotlands Allehanda. I och med sitt jobb som jurist på en advokatbyrå riskerar hon att hamna i jävsituationer då ärenden hon jobbar med som advokat ofta också är föremål för myndighetsutövning i Region Gotland.
Medin är så klart införstådd med att hon i dessa fall inte kan agera som politiker. Men sen, som i en bisats, säger hon: "Det är något som jag tror att det slarvas en del med här. Att politiker kanske är involverade i företag och deltar i beslut som de egentligen inte borde vara med och fatta".
Jennifer Medin har tidigare arbetat som nämndsekreterare i byggnadsnämnden samt som jurist vid Region Gotlands samhällsbyggnadsförvaltning. Hon har alltså god insyn i hur regionen fungerar. Med den bakgrunden kan man kräva mer än en killgissning bakom allvarliga påståenden om jäv bland gotländska politiker.