GA skrev för en och en halv vecka sedan, och jag kommenterade sedan i en ledare, om hur Region Gotland sitter på en detaljplanekö som ytterst långsamt betas av i ena änden medan den byggs på i den andra. Väntan på nya detaljplaner för bostadsbyggande är lång och blir längre. Då har vi ju tillväxt åtminstone på ett ställe, men verkligen ingen bra sådan.
När miljö- och samhällsbyggnadsnämndens ordförande Andreas Unger (M) nu ska förklara varför förvaltningen inte fick de pengar den bad om till mer personal för att hantera planarbetet, så ekar det tämligen ihåligt för väntande byggprojekt, för byggföretag som tvingas säga upp personal, för arbetslösa byggnadsarbetare och för dem som behöver en permanent bostad:
– Alla som drivit företag vet att man måste få ihop ekonomin. Det är inte bara att gasa på för Richard (Löwenberg, min anmärkning) och det är inte bara för oss att ge mer pengar. Bostäder för alla är superviktigt, men kan vi bara fokusera på det? Kommer vi då lösa cancervården? Barnens skolgång? Alla delar är viktiga, men vi behöver göra politiska prioriteringar. Därför fick de inte mer pengar under förra året.
Men jösses, är det verkligen cancervården som ska användas som exempel som förklarar varför man inte prioriterat en till stor del avgiftsfinansierad verksamhet som i dag innebär en oacceptabel flaskhals för bostadsmarknaden, byggbranschen och för öns utveckling?
Alla som drivit företag vet att det är en dålig prioritering. Ja, att ha drivit företag är inte ens en nödvändig förutsättning för denna insikt.
Andreas Unger hänvisar till digra konsekvenser även när han ska förklara varför Regionens S/M-styre avvisade Centerpartiets förslag för snabbare och enklare detaljplaneproduktion:
– Centerpartiet la det förslaget i samband med att vi skulle föra in Sliteplanen i prioriteringsordningen. Det de bad om hade riskerat att försena Sveriges klimatmål.
Cancervården och hela Sveriges klimatmål. Unger gillar tydligen att ta i när fattade beslut ska beskrivas som nödvändiga. Men om planarbetet för bostäder mer eller mindre går i stå för planarbetet för en industrianläggning (Heidelberg materials) där man siktar på driftstart 2030, så är det väl läge att göra vad man kan för att snabba på och underlätta Regionens för andra delar av näringslivet nödvändiga myndighetsutövning.
För första gången på ett decennium så minskade Gotlands befolkning i fjol. Med tanke på att Gotlands arbetsmarknad, plankö till trots, fortfarande är relativt stark, så kan jag inte tro annat än att det i hög grad är bostadsmarknaden som orsakade tappet. Region Gotland behöver se över sina prioriteringar.