Jag är bedrövad. Trafikverket har ännu inte offentliggjort vilka anbud som inkommit i upphandlingen, men det hindrar inte rederier från att berätta om de lagt något. Föga förvånande meddelar Destination Gotland att ett anbud är inlämnat. Men tyvärr, och mer förvånade, så har Molslinjen ansett sig tvungen att avstå. Och det sistnämnda tycker jag är en väldigt dålig nyhet.
Inför upphandlingen av färjetrafiken för 2027 till 2037 så har jag varit mest nyfiken på det danska rederiet Molslinjen som, bland annat men inte enbart, driver Bornholmstrafiken. Att rederiet ska kategoriseras som danskt är för övrigt inte självklart. Molslinjen köptes för tre år sedan av det svenska riskkapitalbolaget EQT, som senare placerat bland annat Molslinjen i ett norsk holdingbolag. Så man skulle kunna beskriva det mer som en skandinavisk affär. Men för all del, Molslinjens ursprung är danskt och färjelinjer som bolaget i dag driver har minst en av de två hamnarna som trafiken drivs emellan i Danmark.
Jag har aldrig varit på Bornholm och har inga omedelbara planer på att åka dit. Ändå har jag några gånger varit inne på deras bokningssida för att rekognoscera och har då dreglat bland annat över prisbilden. Just därför var jag så oerhört nyfiken på vad Molslinjen skulle kunna erbjuda i en upphandling av Gotlandstrafiken och såg verkligen fram med stort intresse mot när anbuden skulle bli offentliga. Men nu blir det alltså ingenting med det. Molslinjen ansåg sig inte kunna ge något bud på grund av upphandlingens konstruktion. Det är, för mig i alla fall, en väldigt stor besvikelse.
Ord är gratis och till intet förpliktigande. Kristian Durhuus, vd, kommer aldrig att behöva bevisa eller realisera något av det han säger om den trafik som Molslinjen skulle ha kunnat bedriva. Det tre fartygen för sex miljarder svenska kronor kommer inte att byggas. Han kommer inte att behöva infria några löften om en trafik med inledningsvis 50 procent mindre koldioxidutsläpp eller nollutsläpp efter att det blivit möjligt att ladda el på Gotland. Påståendet att trafiken skulle ha blivit billigare både för staten och för resenärer och gods kommer aldrig att prövas. Ingenting av det blir verklighet. Tyvärr.
Utfästelserna hade varit djärvare om ett anbud verkligen hade varit inlämnat.
Skälet som Kristian Durhuus anför till att ett anbud inte kunde inlämnas väcker frågor:
– Vi har kommunicerat till Trafikverket varför. Den avgörande faktor är det vinsttak på 22 procent som finns i underlaget, som omöjliggjorde den stora investeringen.
Om detta vinsttak omöjliggör att bygga nya fartyg skräddarsvetsade för trafiken så borde det försvåra för varje anbudsgivare som inte helt eller delvis kan hålla trafiken flytande med befintliga fartyg och befintlig teknik. Och befintliga utsläpp och befintlig bränsleförbrukning. I så fall har upphandlingen haft ett upplägg som blockerar snarare än premierar förändring.
Varför ansåg sig Trafikverket behöva denna avgörande begränsning i upphandlingen? Om någon kan lämna in ett anbud med lägra kostnader för staten, lägre biljettpriser och sänkta priser för gods – vad är det då för mening med det vinsttak som förhindrar en stor initial investering i nya fartyg? Det skulle jag väldigt gärna se att Trafikverket svarade på. Vilket problem skulle taket lösa?
Finns det några ytterligare hugade anbudsgivare? Inga vi känner till. Det ger mig onda aningar om att vi återigen kan få en sådan där sorglig upphandling med bara en anbudsgivare. Men det är förstås möjligt att blotta hotet från Molslinjen, även om det aldrig realiserades, kan ha påverkat Destinationens anbud i en gynnsam riktning. Mycket mer lär vi inte veta än på ett par månader, om ingen annan anbudsgivare bestämmer sig för att träda fram.