Uppdaterad
I en kortare kommentar i slutet av min lördagsledare skrev jag att det ändå är bra att kriser utan större påverkan på människors liv och hälsa inträffar då och då. Det ger oss möjlighet att testa vår krisberedskap. Just Region Gotlands krisberedskap gällande informationen om otjänligt dricksvatten i deras egna färskvattenledningar har förbättringspotential. Milt sagt.
Efter att bakterien Clostridium perfringens upptäckts i regionens dricksvatten i Visby med omnejd har regionen lagt stor energi på att åtgärda problemet. Vilket är både klokt och viktigt. Samtidigt upplever jag att regionens ansträngningar att själva informera de drabbade vattenkunderna varit begränsade. Visserligen har media involverats genom pressmeddelanden vilket också lett till att informationen gått ut till många av de drabbade. Men ska det största ansvaret ligga på media, eller bör regionen göra allt i sin makt för att själva ta så stort ansvar som möjligt.
Mycket regionen gjort är ju bra. De var snabba att uppdatera sin hemsida med vad som hänt och att de med kommunalt dricksvatten inom Visby med omnejd skulle, och ska ännu, koka vattnet. Men hur många har en ständig koll på regionens hemsida? Vem nås av den informationen som står där utan att det just påpekas att det är där informationen finns?
Det jag är enormt kritisk till är regionens sätt att försöka nå ut snabbt med uppmaningen att koka dricksvattnet. Från början lät det som att de skickat ut ett SMS till många i det drabbade området. Sen kröp det fram att SMS:et inte gått ut till så många som man först kunde tro av informationen. Det hade bara skickats till ett nummer av de som registrerats på fastigheten.
Hur många av oss kände till att vi var tvungna att registrera oss på en SMS-tjänst för att få information om att det finns bakterier i dricksvattnet och att vi därför bör koka vattnet?
Att regionen dessutom valt att bara skicka SMS:et till ett telefonnummer på adressen känns inte heller särskilt ansvarstagande. På min adress finns exempelvis flera lägenheter och så ser det ut i de flesta flerfamiljshus på ön. Om det nu fanns någon som registrerat sig i just min trappuppgång för att nås av regionens varning vet jag inte. Jag vet inte heller om den som eventuellt fick SMS:et visste att hen även hade ansvaret att meddela samtliga boenden. För det var väl så regionen tänkte när de valda att bara skicka ut till en på adressen. Eller var varningen bara tänkt att nå villaägare?
Det skulle onekligen vara intressant att veta hur många av de drabbade i bostadsrätter eller av Gotlandshems hyregäster som var registrerade för det SMS som regionen skickade ut.
När frågan om SMS:et kom upp under presskonferensen i fredags sågs de problem som en av teleoperatörerna hade med att få ut SMS:et värre än att det var en begränsad andel av de drabbade som ens fanns med på sändlistan. Men det är ju klart, regionen hade ju redan prioriterat bort en stor andel av de drabbade på eget bevåg, så teleoperatörens problem blev då regionens problem.
Region Gotland har två prioriterade områden när människor riskerar att bli sjuka av det kommunala dricksvattnet.
Ett, varna samtliga drabbade, och gärna någon mer.
Två, åtgärda problemet.
Jag upplever som ni förstår att regionen inte tog sitt ansvar för den först prioriterade uppgiften. Det känns som om regionen ser problemet med bakterier i vattnet som det stora problemet och inte att människor kan bli sjuka. Det finns helt uppenbart en förbättringspotential i regionens sätt att information medborgarna vid kris. För Region Gotlands varning angående det otjänliga dricksvattnet i Visby med omnejd är under all kritik.