En del av det märkliga med debatten är att en handfull personers personliga upplevelser av att bo i Visby innerstad under sommaren har fått sätta bilden av att här på Gotland är vi trötta på turisterna.
Från ett inslag i SVT har samma citat och åsikter från samma fyra personer gett upphov till en rad artiklar och inslag i andra tidningar på riksplanet som annars inte är så intresserade av att beskriva villkoren för Gotland.
Ingen skugga över kritikerna, de har rätt att tycka och kan inte hjälpa att medierna springer i flock.
Villkor som till stor del skulle se ännu sämre ut om vi inte hade turisterna.
Vi är många som får störningar i vår vardag. Plötsligt tar allt dubbelt så lång tid eftersom folk går i vägen och det är köer överallt. För dem som utsätts för de mest intensiva veckorna i innerstaden blir det olidligt när man inte får sova och ska upp och jobba.
Men det betyder inte att "gotlänningarna har tröttnat på turisterna". För många företag, inte minst på den gotländska landsbygden, är turismen en förutsättning för överlevnad.
De som bor i Visby innerstad skulle inte kunna slinka ner till kvarterskrogen en tisdag i november om inte turisterna fanns. För antalet kvarterskrogar skulle vara väldigt mycket mindre än det är i dag.
Det här är inga nyheter men den bild som kablats ut i riksmedier i sommar är helt enkelt missvisande. Vilket fler än jag redan har konstaterat i kloka texter i denna tidning.
Men om vi lägger känslor och personliga upplevelser åt sidan, hur ser det ut med den påstådda massturismen?
Under 2023 hade Gotland 1 008 285 gästnätter. Bara Västmanlands län hade färre: 966 099.
Ser man till den statistik som finns fram till juni i år har Gotland halkat ner med minst antal gästnätter i landet: 318 854.
Varför är det då från Gotland klagomålen kommer? Varför inte från Kalmar län som har tre gånger så många turister: 3 229 506, eller Skåne: 6 824 704, eller Dalarna: 4 907 641.
Balanserade röster i debatten får inte alls samma genomslag, som när Agneta Emmervall, ordförande för Visby innerstadsförening, förklarar i SVT vad turismen betyder för staden.
Debatten har delvis fått legitimitet av att regionstyrelsens ordförande Meit Fohlin (S) på en fråga svarat att ja, hon kan tänka sig en turistskatt. Något hon håller fast vid är en rimlig dellösning på det problem som sägs finnas.
Med dagens statistik skulle en nationell turistskatt gynna alla andra svenska län mer än Gotland eftersom alla andra har fler gästnätter.
Det politiska stödet för en turistskatt blir också märkligt då ett inte försumbart antal skattekronor läggs på projekt som på olika sätt har som mål att öka antalet turister.
När man sjösatte kryssningskajprojektet var målet att få hit fler kryssningsfartyg som tidigare seglat förbi vår ö. Resultatet får i det avseendet anses som lyckat. Nu höjs röster för att kryssningsgästerna är för många.
Marknadsföringen gentemot andra länder är svår att bedöma när man inte är målgrupp och kan se den men att det finns en del att önska kan man förstå av att läsa om Bernard Hörlberger, som driver en liten reklambyrå riktad mot den tyska marknaden.
Till GA säger han: "Det verkar som om ingen vill ta på sig ansvaret för marknadsföringen utomlands. Kanske är det så att man hellre marknadsför Gotland i Sverige eftersom svenskarna känner till ön".
Tyska tidningar har däremot nåtts av budskapet att gotlänningarna har gått samman i en förening som vill motverka prioriteringen av storskalig turism. Bra utdelning på det budskapet får man ändå säga.