De insamlade pengarna gjorde det möjligt att sända ett elverk till ridanläggningen i Butja. På julafton kom det fram.
Det var i våras Josefine Esperansa läste i tidningen ”Ridsport” om hur ryska soldater intagit stallet i Butja, släppt ut alla 32 hästar vind för våg och därefter vandaliserat anläggningen. Kiev-förorten Butja som vid tiden blev synonymt med ”Helvetet på jorden”.
Genom insamlingar fick hon in 50 000 kronor, nog för att sända en lastbil med hö, foder och annat till Ukraina. Förnödenheter till de djur som kunnat återföras till ridanläggningen.
– Tårarna bara sprutade när jag fick bekräftat att lasten kommit fram. Att se hästarna mumsa på hö…det var så omtumlande, säger hon.
Sedan dess har hon inte kunnat sluta tänka på, och bry sig om, ridanläggningen. Hon är ju själv hästtjej och hästarna är varje hästälskares allt.
– Man vill ju att de ska ha det bra. Lika bra som hästarna här hemma har det, säger hon.
Så under sommaren fick hon i väg en mindre sändning, två stora lådor med saker ämnade för hästskötsel.
Och nu, under julhelgen, har ännu en sändning med förnödenheter kommit fram. Med hjälp av insamlade pengar har hon kunnat köpa ett elverk som i ridanläggningen ska användas främst för att ge hästarna vatten. Det fungerar utmärkt, har hon fått veta.
Josefine Esperansa är själv hästtjej som inget hellre önskar att hästarna i hennes stall har det bra. Det har gjort att hon ömmar extra för betingelserna i Ukraina.
Lasten innehöll också varma skor och kläder till människorna på orten, vinterdon som personalen på ridanläggningen ska se till når de som bäst behöver.
Det börjar bli ordentligt kallt och med elnät som svajar vill det till att kunna klä sig ordentligt.
– Hästarna, de 22 som är tillbaka, mår förhållandevis bra nu, det vet jag. Nu är det människorna som behöver stöd, säger Josefine.
Butja den 4 april 2022, en närmast utraderad förort till Kiev.
Josefine Esperansas högsta önskan är att någon gång resa till ridanläggningen i Butja, den som upptar så stor del av hennes tankevärld. Än så länge håller hon kontakt med personalen där via Messenger.
I november hade hon verkligen en resa planerad, men kriget eskalerade och hon valde att stanna på Gotland.
– Mina vänner där höll god min, men lät mig förstå att det nog var bäst att jag höll mig hemma, säger hon.
Josefine Esperansa har inte kunnat lämna känslan för hästarna i Butja. Under julhelgen har ytterligare en sändning förnödenheter genom hennes försorg hamnat i förorten till Kiev.
I Butja har en sargad vardag så smått återvänt. Det har hållits tävlingar under hösten och många barn tränar och håller igång på anläggningen. Det är ett sätt att i alla fall för en stund tränga undan kriget.
– Även om de har det tufft så finns det en stark livsgnista, det är fint att se, säger Josefine Esperansa.