Enligt uppgift är sjöräddningsberedskapen runt Gotland just nu ”under all kritik”.
Bland annat står ön utan räddningshelikopter fram till den 17 april. Detta eftersom Sjöfartsverket flyttat den som annars är baserad i Visby till Kiruna för att öva räddning i fjällen. Under tiden täcks Gotland upp av helikoptrarna i Norrtälje och Kristianstad, vilket leder till längre väntan för den i nöd.
Kvar på Gotland har Sjöfartsverket en besättning på lotsbåtarna som täcker hela ön.
– Vi har höjt beredskapen på båtsmännen så att de kan vara tillgängliga vid larm. Det är klart att vi önskar att vi kunde ha väldigt mycket resurser, så att vi både kan öva och stå i beredskap, men det är inte vi som avgör, säger Cecilia Wegnelius, utredare på Sjöfartsverket.
Samtidigt har Kustbevakningen sitt stora fartyg på varv och den mindre båten i Slite bemannas bara vissa dagar.
Värst är kanske situationen för Sjöräddningssällskapet, SSRS, som drivs av ideella krafter. De senaste månaderna har de haft så svårt att bemanna stationen i Visby att de tvingats hålla den stängd största tiden.
– Situationen är hårt ansträngd, vilket det beror på flera anledningar som oturligt nog sammanfallit. Så blir det tyvärr i den här verksamheten ibland, det fylls inte på med tillräckligt många nya och de som kommer in tar tid att utbilda. Så just nu ser det extra dåligt ut i Visby, säger Adam Goll-Rasmussen, räddningstjänstansvarig på SSRS.
Han kan inte säga exakt hur många dagar stationen varit öppen, bara att den varit det ”då och då”.
– Vi sliter absolut med den planerade beredskapen. Vi behöver väldigt många fler.
SSRS har även två båtar på Sudret, en i Vändburg och en i Burgsvik, som bemannas av samma besättning.
– Där har vi full beredskap men den baseras på ett väldigt litet antal människor, vilket naturligtvis skapar sårbarheter. Så vi behöver bli fler även där.
På stationen Fårösund är bemanningen glädjande nog god, enligt Adam Goll-Rasmussen.
– Vi flyttade en större båt från Stockholm till Fårösund för drygt ett år sedan, just för att öka kapaciteten på Gotland. Den båten var först fram som sjögående enhet vid Stena Scandica, så det känns extra bra att vi flyttat den.
För att göra det bästa av situationen har SSRS, Sjöfartsverket och Kustbevakningen möte varje vecka.
– Även de har svårt att bemanna ön, så vi försöker sy ihop det tillsammans, säger Adam Goll-Rasmussen.
Förra helgen flyttade till exempel Kustbevakningen en av sina båtar från Oxelösund till Visby för att öka kapaciteten.
Cecilia Wegnelius tycker att samarbetet fungerar bra:
– Vi följer upp veckovis för att göra det bästa med de resurser som finns. Är det så att vi märker att det inte funkar gör vi förändringar – det är ju folks liv vi ska rädda.
Till syvende och sist handlar det om gotlänningarnas engagemang, konstaterar Adam Goll-Rasmussen.
– Jag vet att de som är kvar på stationerna jobbar hårt med att hitta engagerade människor som vill lägga alldeles för mycket fritid på att hjälpa tredje part. Det här är ju en lite annorlunda ideell verksamhet där du binder upp dig som en deltidsbrandman, fast till havs, och du får ingen ersättning för tiden du har jour. Den ersättning du får är tacksamheten från den du hjälpt, säger han och avslutar:
– Det krävs att ett autonomt, lokalt engagemang växer upp för att få det att funka, sedan kan vi utbilda och stötta centralt.