Vi kallar henne för Mona och det här är hennes berättelse om slutet av en destruktiv relation. Kampen börjar när hon lämnar honom.
– Jag satt i en jävla fälla, säger hon och återberättar när hon gjorde slut med sin sambo.
Enligt Mona utsatte han henne för psykisk misshandel.
– När man aldrig har varit med om det förstår man inte det här beteendet, det kommer sakta och bryter ner en. Jag klippte av allting och kunde inte umgås med andra, för då fick jag skit för det efteråt. Jag måste hela tiden göra saker för att inte hamna i de här utbrotten. Att hela tiden vara på helspänn. Inte säga fel saker eller göra fel saker.
Även om våldet aldrig var fysiskt, gjorde det henne rädd.
– Han utnyttjade rösten och sin storlek. Jag vågade aldrig svara upp, annars har jag haft ett hett temperament i tidigare relationer, säger Mona, som höll tyst om sin situation i flera år.
– Man skäms, att jag som stark och självständig satte mig i den här sitsen eller lät mig behandlas så. Det har jag förstått efteråt, att den här skammen var så stark.
Det är inte förrän hon berättar för andra, som hon förstår att hon kan ha varit utsatt för brott i en nära relation.
– Jag fattade att det inte var bra, men inte hur illa det var, säger hon.
Utöver det psykiska våldet beskriver hon ett ekonomiskt våld, där han vill kontrollera intäkterna och redan har fått halva fastigheten. När hon avslutar relationen stannar han ändå kvar i huset.
– Det gick inte att ha en vanlig konversation när han malde på och jag kunde inte föra min talan. Jag fick blackout. Det låste sig fullständig och det blev tomt i huvudet. Jag blev tyst, säger Mona, som får flytta in i ett annat rum.
De bor i samma hus, som de båda betraktar som sitt. Mona får rådet att polisanmäla honom för psykisk och verbal misshandel och blir förhörd av en utredare som jobbar med våld i nära relationer.
– Polisen sa att de ser det som grov kvinnofridskränkning, men att en åklagare kan se det som en jävligt dålig relation. Och så blev det, säger hon.
Åklagaren väcker inte åtal och förundersökningen läggs ner. Han får inte veta att hon har anmält honom och under tiden bor han kvar.
– Jag får inte bort honom, säger hon, som erbjuder en halv miljon att köpa ut honom för.
Mona berättar att hon överhör ett telefonsamtal som han har med någon annan.
– Han säger att han ska dra det så långt det går, så att jag inte har råd att lösa ut honom. Så att fastigheten ska gå till offentlig auktion. Då förstod jag att det här blir komplicerat.
En period känner hon sig hotad och bor hos en familjemedlem, men flyttar sedan hem igen.
– Jag sov med telefonen i handen i princip, men hade svårt att sova och vaknade på nätterna. Jag gjorde en ansökan om kontaktförbud, bara för att få ut honom ur huset.
Men hon blir nekad.
– De tyckte att jag bara kunde prata med honom. Jag är inte trygg i mitt eget hem, men får inget kontaktförbud. Man ska väl vara fysiskt misshandlad och få uttalade hot för att få det. Då förstår man hur allvarligt det måste vara för att få igenom sådana här saker.
Hon anlitar en advokat och det gör han också.
– Jag drog upp allt som hänt under separationen, berättar Mona, som även börjar fotografera och dokumentera det han gör mot henne.
– Jag hade en inspelnings-app, ifall att det kom hot på telefonen. Jag spelade in alla samtal och lyckades spela in några utbrott, men de startade oftast så snabbt att jag inte hann.
Via hans advokat får hon veta att han begär tillgång till hennes bokföring.
– Men min redovisningskonsult sa att det var mitt företag och mitt ansvar, så det fick jag inte ge honom. Han skulle inte in och rota bland mina grejer. Jag tog med mig alla pärmar med bokföring, för att han tog många av mina papper, sa hon som hittar pappersbuntar bland hans kläder.
Hon försöker undvika konflikter och lösa tvisten genom deras advokater.
– Det han tänkte var att han hade rätt, för att han hade lagt ner arbetstimmar hemma. I hans värld är det han som är offret och har blivit utnyttjad som arbetskraft. Hans mål var att ha minst en miljon.
Till slut får han nästan hela summan.
– Jag hade aldrig orkat att bryta om jag inte hade min familj med mig, dels för att de fanns där och dels för att de hade ekonomin, säger hon, som får hjälp att köpa ut honom efter en flera månader lång separation.
Nu har det gått några år och Mona sitter vid sitt egna matsalsbord med den nedlagda polisanmälan och nekade kontaktförbudet ihop med personliga brev och renskrivna anteckningar.
– Det är mycket blackout men jag skrev ner det här, för efter den långa separationen kom jag inte ihåg så mycket, säger hon.
Såväl relationen som separationen har skadat henne.
– Jag har ingen stresströskel längre och så har det varit sedan dess. Någonstans är jag inte helt färdig, det finns fortfarande en mörk skugga, säger hon.
Mona har stött på honom några gånger.
– Även om jag kan tänka att han inte kan göra något längre reagerar jag starkt. Den mentala biten kan jag styra, men inte hur kroppen reagerar.
En gång kollapsade hon och fick åka till akuten.
– Jag var hos någon läkare efter det här och han hittade inga direkta fel, utan sa att det var posttraumatisk stress. Jag har kollat hjärtat flera gånger för att den inre stressen påverkar. Annars har jag varit beredd på att det kan ge vissa psykosomatiska problem och jag går regelbundet på kontroller.
Arbetet blev hennes räddning och som företagare har hon räddat sin ekonomi.
– Jag har jobbat hårt för att hämta upp den biten och det är ändå bara pengar, även om det är jobbigt mycket pengar. Men jag har fokuserat på att jag fick tillbaka mitt liv och mitt hem.
Mona vill berätta sin historia för att andra inte ska behöva gå igenom samma sak. Hennes egna upplevelser har inslag av kontroll, manipulation, förlöjligande, isolering, kritik, utpressning och tvång, vilket kan vara olagligt och straffbart.
– Den psykiska misshandeln har fått lite mer uppmärksamhet, men eftersom det inte finns någon yttre skada utan en inre skada är det så klart svårt med bevisföring. Det är verbalt, som försvinner ut i luften, säger Mona.
Hon kom undan, men det gjorde han med.
– Man ska också klara av att gå igenom en rättsprocess och bli grillad i en tingsrätt. För min del var det nog bra att det inte gick längre, men ett rättssystem måste se att det beteendet inte är okej, säger hon.
Läs även del 1 om relationen Mona lämnade och del 3 där juristen förklarar psykisk misshandel.
SÖK STÖD
Om du är utsatt för våld eller lever i en relation som du mår dåligt av:
- Region Gotlands Familjefrid erbjuder råd och stöd samt kontakt med socialsekreterare och har öppet på vardagar: 0498-26 33 13 På kvällar och helger går det att ringa socialjouren i brådskande fall: 0498-26 91 45.
- Den nationella Kvinnofridslinjen erbjuder samtalsstöd via telefon dygnet runt. De kan också hjälpa till med kontaktuppgifter till socialtjänst, socialjour eller kvinnojour. Telefonsamtalet syns inte på telefonräkningen: 020-50 50 50.
- Kvinnojouren och tjejjouren Amanda på Gotland erbjuder stöd åt tjejer och kvinnor via telefon och andra insatser: 0498-21 29 00 eller jourtelefonen 0730-49 29 01. Detsamma gäller Kvinno- och tjejjouren Fyren på ön: 0730-570653
- Stödlinjen för män är en nationell stödtelefon för män som utsatts för fysiskt eller psykiskt våld av en närstående eller sexuellt våld: 020-80 80 80.
- Bris erbjuder samtal och stöd till barn och unga. Det går att mejla, chatta eller ringa: 116 111.
- Stödlinjen för transpersoner är en nationell stödtelefon för vuxna transpersoner, inklusive ickebinära, som utsatts för fysiskt eller psykiskt våld av en närstående eller sexuellt våld: 020-55 00 00.
- För att anmäla ett brott eller ansöka om kontaktförbud kan du ringa polisen på 114 14 eller besöka polisstationen i Visby. Om det är en akut situation ska du alltid ringa 112.
- Mer information för dig som är utsatt för någon form av våld finns på 1177:s hemsida.