Peter Johansson, "Myrten", Perssons buss.
Liknelsen med fågel fenix – den mytologiska varelse som förintas av eld men återföds ur askan – är visserligen något sliten. Men gällande Gotlandsbuss ligger den helt klart nära till hands.
I maj 2019 stod det klart att småländska Bergkvarabuss skulle ta över Gotlands kollektivtrafik och skolskjutsar, från juni 2020 och fram till juni 2023.
Men att öns lokala bolag skulle förlora sitt avtal kände ägarna redan till; de hade inte resurserna att ens delta i den då aktuella och mycket omdiskuterade upphandlingen. Det berättar Peter ”Myrten” Johansson, som driver Perssons buss, ett av delägarbolagen i Gotlandsbuss:
– Det krävdes för stor omsättning, vi kunde inte gå in med ett anbud då.
Dråpslaget kom alltså egentligen något tidigare. Men tungt var det, oavsett.
– Det var ju ridå ner först, säger Stefan Stenberg, vars Stenbergs buss också är en delägare.
Ytterligare en är Suderbuss och Göran Hult, som i en intervju strax efter beskedet spådde att flera av bolagen skulle ”kasta in handduken”.
Så blev det också; två av tretton ägarföretag är numera historia. Det var snubblande nära att det blev fler än så.
– Ja, spontana reaktionen var ju att man lägger ner hela skiten, minns ”Myrten”.
– Ganska snart efteråt kom ju pandemin också, så det var slag på slag där. Jag gjorde mig av med bussarna och var helt nere på noll, berättar Stefan Stenberg.
Stefan Stenberg och Peter Johansson. I bakgrunden kryssningskajen – som bidragit till bussbristen.
Perssons buss hade liknande planer, men gick till slut en annan väg i stället.
– Jag behöll fyra bussar och köpte dessutom ett åkeri, vilket gick ganska bra under pandemin, då många handlade hemifrån.
Stefan Stenberg ville inte heller – trots bussförsäljningar – helt och hållet ge upp.
– Efter ett tag började man fundera på hur vi kunde gå vidare och vi fick mycket stöd från gotlänningarna. När vi vann förra gången hade vi haft en del kontakt med Buss i Väst och någon kom på idén att kontakta dem igen. De nappade direkt, räknade på ett anbud, lämnade in det, och vann.
Det är, med andra ord, egentligen Buss i Väst som tagit hem kommande avtalsperiod. Detta Göteborgsbaserade bolag har en struktur som liknar Gotlandsbuss och anlitar de sistnämnda som utförare av trafiken här på ön.
Efter den stora besvikelsen 2019 pekar mungiporna åter uppåt.
– När det här gick vägen blev man helt galet glad, nu vill vi verkligen serva gotlänningarna igen! Vi fick en sen start, efter flera överklaganden, men vi ska klara det, säger Stefan Stenberg.
Stefan Stenberg, Stenbergs buss.
Det lokala ”bussgänget” har en del att göra, helt klart. De 66 fordon som behövs för att klara uppdraget, varav 70 procent går på biogas, är åtminstone redan beställda.
– Nu ligger uppdraget på tio år, det är väldigt bra, då kan vi faktiskt göra de här investeringarna, säger Stefan Stenberg.
Den stora utmaningen blir att hitta förare.
– Vi vet att det är chaufförsbrist, men inte hur stor den är, säger Peter Johansson.
– Men vi hoppas att de som kör för Bergkvara vill gå över till oss, tillägger hans kompanjon.
Enligt Therese Södergren, som utbildar bussförare, har Bergkvara flera hitflyttade personer som lär lämna ön i vår – vad säger ni om det?
– Man kan ju vända på det, om de har jobbat här kanske de trivs jättebra och vill vara kvar? Men några kommer säkert sluta, så brukar det vara, svarar Peter Johansson.
Gotlandsbussars fordon som de såg ut "förra gången det begav sig".
Utöver kollektivtrafiken behöver dessutom kryssningsgästerna, samt övriga turister, också både bussar och förare.
– Ja, det är så inför varje högsäsong, att kryssningsbolagens agenter skriker efter bussar. Jag tror nog att det alltid kommer vara så, att vi har en brist vissa dagar på sommaren, erkänner Peter Johansson.