Zeke Wikström, kommunpolis på Gotland.
Som vi tidigare berättat har polisen definierat två kriminella nätverk på Gotland, där ett är mer organiserat och det andra snarare är ett ”löst sammansatt gammalt kompisgäng”. Det finns en glorifierad bild av att vara ”yrkeskriminell”, med snabba pengar och snygga kläder.
Men enligt Gotlandspolisen har de flesta som väljer ett liv i kriminalitet ett bagage av utanförskap och dåliga relationer med sig sedan barndomen. Det är vanligt att de själva har varit offer eller att de blivit vittnen till våld i hemmet.
– Vi ser tydliga kopplingar till särskilt utsatta brottsoffer. Det är barn som springer ur den miljön som sedan förekommer i nätverksmiljön, säger Zeke Wikström en av Gotlands två kommunpoliser.
Kommunpoliserna Conny Johansson och Zeke Wikström är ofta länken mellan polisen och civilsamhället och de försöker förebygga snarare än lösa brott. De arbetar i nära samverkan med exempelvis socialtjänsten för att fånga upp barn och unga som är på väg åt fel håll.
De vittnar om att många vuxna som förekommer i den kriminella miljön har vuxit upp i familjer med våld och/eller missbruk.
– Det gör nånting med barn. Det kan leda till att man hamnar i kriminalitet, men det kan lika gärna leda till psykisk ohälsa eller ett missbruk, säger Conny Johansson.
De här barnen sticker ofta ut tidigt.
– De har synts i skolmiljön och sannolikt även hos socialtjänsten. Sedan dyker de upp hos oss och vi kan se att många är sprungna ur en trasslig uppväxt, säger Conny Johansson.
För barn med en tuff hemmiljö och som inte trivs i skolan, kan den kriminella miljön kännas mer lockande än skolan och den egna familjen.
– De kan tänkas bli attraherade av den här typen av konstellationer, att bli en del av ett sammanhang som är avsevärt mer spännande än att gå till skolan varje dag.
Även om det finns undantag så är majoriteten av de nätverkskriminella män och de flesta av de som slår en anhörig är också män.
– Det är klart att även flickor och kvinnor förekommer i de här sammanhangen, och vi måste bli bättre på att kartlägga dem, men vi måste också kunna prata om vad problemet faktiskt är. Det är pojkar som dras in och växer upp till våldsbejakande unga män, säger Zeke Wikström och fortsätter:
– Vi måste jobba med maskulinitet, vi måste våga prata om vad som är problemet i samhället, vi måste dra paralleller till särskilt utsatta brottsoffer och mäns våld mot kvinnor, för det är samma individer.
Narkotika är ett nyckelord i sammanhanget. Det kan handla om självmedicinering, tillflykt eller gemenskap.
– Men det är också en drivkraft och en ekonomisk inkomstkälla för ett kriminellt nätverk. Det kostar väldigt mycket i form av misär, våld och utsatthet, säger Conny Johansson.
Conny Johansson, kommunpolis på Gotland.
Att ta sig ur kriminalitet är svårt och ju längre man lever utanför det samhället, desto svårare blir det.
– När någon kommit upp i 25-årsåldern och levt med den här problematiken i princip i hela sitt liv, då är det väldigt svårt att bryta.
Många når en punkt där de känner att de inte längre kan fortsätta med samma livsstil, de har passerat den glorifierade fasen och börjar tappa fotfästet. Och då ska polisen, kriminalvården och socialtjänsten finnas där för att stötta den som vill hoppa av. Vill man däremot inte förändras, då ska det vara jobbigt att fortsätta. Då ska polisen pressa och jaga för att kunna lagföra så fort ett brott begås.
– Lagföring är ett av våra viktigaste uppdrag och främsta verktyg, och som vi är bra på, men återfall i kriminalitet måste vi också jobba med, säger Zeke Wikström.
Resultaten bland dem som får hjälp att hoppa av är dåliga, många återfaller i brottslig bana.
– Naturligtvis ska vi ha avhopparverksamhet, men målbilden är att det inte ska behövas. Vi ska ha så tidiga insatser att vi förhindrar att man faller in i kriminalitet och slipper dra ut dem på andra sidan genom avhopparverksamhet.
Carin Götblad, polismästare vid polisens nationella operativa avdelning, Noa, och tidigare länspolismästare på Gotland, sitter som expert i flera av regeringens utredningar just nu; om eventuellt sänkt straffmyndighetsålder, hur säkerheten i skolan ska höjas samt hur socionomutbildningen ska förändras för att socialsekreterare ska bli bättre på att arbeta med kriminella ungdomar.
– Vi har fått regeringens uppdrag att titta på om man bör sänka straffmyndighetsåldern, som är 15 år, säger Carin Götblad.
Hon påpekar att gruppen unga som begår grova våldsbrott är liten och generellt har brottsligheten bland ungdomar minskat i Sverige. Samtidigt kryper det grova våldet ner i åldrarna och vi har i dag 14-åriga mördare.
– Det blir i dag inte blir någon straffpåföljd i de fallen, utan man överlämnas till socialtjänsten. Då gäller det att de där får tillräckligt ingripande åtgärder och långsiktigt stöd.
Carin Götblad är inte säker på att sänkt straffmyndighetsålder är lösningen, men hon tycker att det måste ske en förändring.
– Om en tonåring har mördat, då måste man skydda både samhället och ungdomen mot fortsatta dåd. Det kan inte vara så att man kan mörda någon, utan att samhället reagerar kraftfullt. Vi har 14-åringar som är inblandade i mord, och det är naturligtvis ett fåtal, men det är en ny och mycket allvarlig utveckling när vi ser att de grövsta våldsbrotten går ner i åldrarna.
För minderåriga över 15 år är påföljden för mord normalt tre års sluten ungdomsvård.
– Är man 15, 16 år och avsiktligt skjuter någon i huvudet så förstår man vad man gör. Även om man är omogen i att fullt ut förstå konsekvenserna så förstår man att om man skjuter någon i huvudet med en kalashnikov så dör denne. Ett människoliv måste vara värt mer än tre års sluten ungdomsvård.
– Det är inte vilken tonåring som helst som mördar. Så kan det låta ibland i debatten och det protesterar jag emot. Det är barn som nästan alltid har en förfärlig bakgrund, med trasiga familjeförhållanden, dålig relation med vuxna eller ingen alls, och som själva utsatts för våld och utsatt andra för våld.
Familjehem, HVB-hem och SIS-hem. Cirka 30 000 barn i Sverige är omhändertagna, enligt Carin Götblad.
– Resultaten är dåliga. Ungdomarna placeras ofta tillsammans med andra kriminella ungdomar och det är såklart inte bra.
