Mats Ronander har rötter i rakt nedstigande led på Gotland.
DU&JAG
Det är naturligtvis ett högriskprojekt att gräva sig ner i detta ämne, vilket allt som oftast leder till debatt om tillhörighet. Tillrättavisande mejl är att vänta. Och var ska man egentligen dra gränsen?
Men, märk väl: Det handlar inte om vem som är gotlänning eller inte. Det handlar om rötter, förfäder, tidigare generationer, släktband, oftast inte särskilt kända.
...och ska man dra det till sin spets är vi ju alla släkt, på långt eller ännu längre håll.
Några av dessa ättlingar spelar på gotländska konsertscener i sommar, andra gör det inte.
Med detta sagt kastar jag mig ut – och börjar med att slå en signal till en av den svenska rockens giganter. Mats Ronander, som kommer som toppnamn till Visbyfestivalen i augusti.
Hans karriär har gått från litet till stort. Från att i ungdomen sitta och musicera med en vid tiden okänd Ulf Lundell i en stuga i Vitabergsparken i Stockholm till att ge sig ut i världen som gitarrist med Abba.
…och allting däremellan; blues och rock’n’roll, egna plattor och hits som ”Kött och blod” och ”Gör mig lycklig nu”.
Allt detta på egna meriter förstås, men hur det än är så har Mats Ronander gotländskt blod i ådrorna. Vilket ju är temat för detta reportage.
– Jo, pappa växte upp i Havdhem, jag var ofta på Gotland och hälsade på när jag var liten, säger han.
Jodå, så är det. Pappa Sture föddes 1915 vid Stora Allmungs i Havdhem, enligt uppgifter på sajten anbytarforum.
I rakt nedstigande led kan släkten härledas i generationer, till farfar Karl Hugo (född 1882) som var skräddare i Havdhem och farmor Jenny Augusta som föddes 1878 vid Stora Kruse i Alva och vidare till farfars far och farfars farfar Jonas Petter från Rone...och säkert längre än så för den som vill rota.
Han har uppträtt på Gotland många gånger, Mats Ronander.
Mats Ronander, som föddes i Sundsvall men växte upp i Örebro, lät först höra talas om sig på 70-talet som sångare och munspelare i gruppen Nature som kom att bli Ulf Lundells första kompband.
Lundell och Ronander hade tidigare lärt känna varandra när de jobbade i parkförvaltningen i Stockholm, de delade flakmoppe.
De hängde tillsammans och drömde om framtiden. Sedan bar det alltså av med musiken som vida vingar, vingar som bär honom än i dag, på små klubbar och stora scener, som 25-åring turnerade han med Abba i Europa, Japan och Nordamerika.
Senast han spelade på Gotland var sommaren 2019, då på Warfsholm tillsammans med Mikael Rickfors och Ola Magnell. I augusti återvänder han alltså, till Visbyfestivalen har han med sig en gitarrist och en pianist som komp.
– Det blir låtar från olika delar av karriären, säger han. Lite blues, lite annat.
En annan tid, juli 1992 på Snäck. Mats Ronander tillsammans med Ian Hunter i logen, intervjuade av GT:s Magnus Ihreskog.
Besöken på ön är inte särskilt frekventa numera, han har ett fritidshus på mellan Kivik och Brösarp på Österlen i Skåne som han oftare tar sig till.
Inte sällan stöter han där på sin gamla kamrat Lundell på Ica eller annorstädes i trakten.
– Fast min syster med familj har hus i Ireviken så det händer att jag är på ön även privat, säger han i telefon från Stockholm.
Pappa Sture växte alltså upp i Havdhem och även om Mats var där en del som liten är minnena högst vaga. Pappan var till en början allt-i-alla, en ”working class hero”, innan han senare i livet drev en bensinmack i Örebro.
För Mats själv var det aldrig aktuellt att ägna sig åt annat än musik och som musiker kom han ju bland annat att ersätta Pugh Rogefeldt i Grymlings och även samarbeta med Johan Lyander, producent till plattan ”Mats” 2001.
Eric Gadd föddes i Visby och minns spännande vägar över taken till sin förskola i innerstaden.
Nu är ju Ronander inte den ende giganten med gotländska rötter. Eric Gadd är definitivt en annan, rötterna sträcker sig åtminstone sju generationer bakåt i tiden.
Den 30 juli kommer han till Stora Gåsemora på Fårö, tillsammans med Blacknuss och Titiyo under rubriken "A soulfull summer".
Eric föddes i Visby och växte upp som Eric Sojdelius på Strandgatan i skiftet 60- och 70-tal, i huset mitt emot Lindgården intill ”den där trädgården som de förstört med en restaurang”.
Och jodå, han kallar sig gute, även om han själv inte bott på ön särskilt länge.
– Jag gick ettan, tvåan och trean i S:t Hans. Det var en fin barndom, särskilt minns jag att det fanns två vägar till skolan. En på marken och en över taken.
När han var åtta flyttade familjen till Vallentuna, men Gotland fortsatte att vara en central plats. Somrarna tillbringades vid familjens stuga i Hamra. Helst ville han dock vara i Visby, där fanns lättillgänglig asfalt för hans skateboard till skillnad från gräset och gruset vid stugan.
– Jag löste det genom att nästan varje dag cykla till Burgsvik och åka bräda.
Eric Gadd kallar sig själv gute, rötterna går många generationer bakåt i tiden.
Eric är inget större fan av naturen, så inte heller i vuxen ålder. Hellre staden där människans avtryck blir tydligt; gator, vägar och hus. Långt ute i skogen kan han rent av känna sig lite otrygg.
I Vallentuna förvandlades barndomens ljus till mörker, han mobbades både psykiskt och fysiskt. Särskilt bra i idrott var han inte, därför blev musiken ett sätt att skaffa sig självförtroende.
– Spela, måla eller skriva, vad som helst. När man är mobbad är det viktig att få ur sig känslorna, har han sagt i intervjuer.
1991 slog han igenom på allvar med låten ”Do You Believe In Me” och kallas sedan länge "Sveriges Mr Soul”. Många av turnéerna har passerat Gotland, han har jobbat med gotlänningarna Emanuel Norrby och Johan Lyander och har också varit tillbaka i Burgsvik som en av artisterna i "Så mycket bättre", 2018.
Oklart om han hade med sig sin bräda den gången.
Sitt artistefternamn hade han tagit från släkthistorien: sin mammas flicknamn.
Janne Scaffer har genom åren gjort mängder av konserter i Visby och på Gotland. På mödernet har han rötter vid Gåsemora på Fårö.
Janne Schaffer – vars favoritackord på gitarren är Gmaj7add9 – har rötterna på Gotland. Det brukar han ringa och berätta ungefär så här års varje år, inför sommarens ö-besök. Mamma Berit stammar från släkten Fåhraeus som bildades vid Gåsemora i sent 1600-tal.
På fädernet är släkten av judiskt ursprung och kom till Visby i slutet av 1700-talet från Böhmen-Mähren i dagens Tyskland. Farfars far Karl Petter föddes i Visby i tidigt 1800-tal och kom senare att flytta till Stockholm.
Hur vet du allt det här?
– När ens föräldrar går bort, det är ju så...då tar man ju del av en massa papper och dokument, man får saker och ting förklarade för sig. Och så finns det de i släkten som forskat kring det här.
Men dina egna minnen från ön kommer från musikaliska besök?
– Ja, första gången jag spelade där var på Borgen, -61 eller -62, då rymde jag dit. Mamma och pappa tyckte jag skulle vara hemma och göra läxorna så om jag frågat hade jag aldrig fått åka. Jag ringde och sa ”nu är jag på ett ställe ni inte har en aning om, men jag kommer hem med sista flyget”, haha.
Thomas Stenström upptäckte under inspelningen av "Så mycket bättre" 2023 att han har familjerötter på Gotland.
Under inspelningarna av ”Så mycket bättre” 2021 ringde Thomas Stenström, som är född och uppvuxen i Uddevalla, några andra stenströmmar på måfå, Stenström är ett vanligt namn på Gotland och någon av dem som svarade borde väl vara släkt. Jodå.
Han fick tag i Jerry i Lummelunda, som visade sig vara kusin till Thomas far.
De båda hann träffas som hastigast men Thomas uttryckte även intresse att botanisera mer i sina släkttrådar på ön. För de finns.
– Min farmor var från Lickershamn och när jag var liten var vi alltid i Kappelshamn om somrarna. Mina bästa barndomsminnen är från de ytterst få gånger vi åkte till Liseberg och varje gång vi åkte med husvagnen till Kappelshamn, har han berättat i Gotland Just Nu.
Han minns klapperstensstränderna, hur farbröder rökte flundror på stranden och en specifik sten ute i vattnet som han brukade simma till. Allt detta finns inom honom än i dag.
I sommar återvänder han till Grå Gåsen i Burgsvik där han spelar den 13 juli.
Weeping Willows med Ola Nyström som andre man från höger.
I Weeping Willows, och inte sällan vid Stefan Sundströms sida, hittar vi gitarristen Ola Nyström, son till Osborne och Ingrid på Fårö. Dessa båda är födda på fastlandet, visst, men ändå hårt knutna till den lilla ön där de levt i decennier, Osborne ända sedan han var åtta år.
Osborne fyllde 100 år i december och Ingrid är numera bortgången. Ola är född i Stockholm när föräldrarna bodde där en tid men han har även bott på Gotland något år, låt vara att det är 40 år sedan nu!
– Det är kanske en klyscha, men Gotland känns som ett andra hem, har han sagt i en GT-intervju för rätt många år sedan.
Faktum är att även bandet Weeping Willows har sitt ursprung på Gotland, de gjorde sina första spelningar på Munken 1994.
– Vi var på Fårö, repade in ett 20-tal låtar och så spelade vi fyra kvällar i rad. Det var covers, lite country-stuk, Cash, Hank Williams, Elvis och sånt.
Robert Dahlqvist, som avled 2017, föddes på Gotland och blev känd som gitarrist i The Hellacopters men hade också en solokarriär i bandet Dundertåget.
Robert Dahlqvist kallades ”Strängen” och spelade gitarr i The Hellacopters. Han gick ur tiden 2017, vilket är en del av temat i dokumentären ”I’m In The Band” som finns på Svtplay.
Robert föddes på Gotland där hans föräldrar bosatt sig några år, när han var fyra lämnade de Myrstigen i Visby för Orust och sedan Uddevalla.
”Strängens” kusin har i dag en välmående musikkarriär i New Orleans, det är Anders Osborne som ju också har sitt ursprung på Gotland, på tvärgatan Hagstigen. Deras pappor är bröder.
Dick Hansson var del av Hansson de Wulfe United som skapade många odödliga hits på 80-talet. Han växte upp mitt emot konstmuseet i Visby.
Dick Hansson, en gång i Hansson de Wolfe United, föddes i Visby och växte upp mitt emot konstmuseet. Han minns den svarta kättingen som inramade museets gård, han brukade gå balansgång där, den där begrundande ganska allvarliga pojke som han var. Och är.
Men familjen, också tre systrar, flyttade till Stockholm när det var dags för Dick att börja skolan.
Gotland fanns dock alltid kvar i form av ett sommarställe. I snart 20 år har han bott permanent i Bläse, men redan i mitten av 90-talet flyttade han tillbaka till ön efter succéerna.
Han trivdes aldrig helt i branschen, hade svårt med den offentliga identitetenoch är i dag målande konstnär.
…men för alltid ihågkommen kommer han att vara som medskapare av örhängen som ”Iskalla killen”, ”Existensmaximum” och inte minst klassikern ”Var kommer barnen in”.
Till sist åter till Mats Ronander. Jag kom efter vår lilla pratstund på att jag glömt ställa en fråga, så en stund senare ringde jag upp igen:
Du, jag var på Snäck när du spelade där tillsammans med Ian Hunter 1992, då minns jag att du hade någon släkting i publiken!
– Ja, just det, vi var ute på en liten turnésväng då. Jaha, och vem kan det ha varit? I publiken, säger du? Får jag kanske svaret nu?
Nej, jag har ingen aning.
– Nä, inte jag heller.
Se där, ibland måste man prova en frågeställning, den skulle ju kunnat bära frukt.