Regeringens beslut om att utöka Natura 2000-området runt Bästeträsk 2015 blev ödesdigert för både SMA Mineral och Nordkalk, som krävt miljardbelopp i skadestånd av svenska staten för uteblivna intäkter i form av förlorad kalk. Under våren behandlas båda ärenda av Mark- och miljödomstolen.
Den 31 augusti 2015 beslutade Sveriges regering att området med Ojnareskogen kring Bästeträsk skulle utökas som Natura 2000-område. Både SMA Mineral och Nordkalk ägde mark i området som de hade för avsikt att bryta kalk på – och anser att de lidit stor skada av att uppgraderingen till Natura 2000 hindrade detta.
SMA Mineral kräver 3,6 miljarder kronor och Nordkalk 2,5 miljarder i skadestånd. Staten har dock avvisat alla krav.
Nu tar mark- och miljödomstolen upp båda bolagens ärenden. Redan den här veckan behandlar domstolen Nordkalk i en förberedande förhandling. Processen för SMA har nått längre, där är huvudförhandling planerad till den 15-17 mars.
Men frågan är om bolagen klagar i onödan. Staten genom Kammarkollegiet hävdar att eventuella skadeståndskrav skulle ha inkommit senast på dagen ett år efter regeringens beslut 2015. Därefter preskriberades ärendet, menar staten.
SMA hävdar i sin tur att den invändningen har framställts för sent.
– Den här frågan är en skräckhistoria och hanteringen ett rättsövergrepp, säger SMA Minerals huvudägare Daniel Juvél.
SMA hade redan tillstånd för viss brytning på sin fastighet Bunge Stucks 1:368, och menar att skadeståndet är satt utifrån hur stora summor man förlorat.
– Kalkbrytning har skett på den här fastigheten sedan lång tid tillbaka. Vi själva började bryta där först 1997-1998. Vi har blivit av med hundratals miljoner ton kalksten på ett sätt som vi tycker är grundlagsvidrigt, säger Daniel Juvél.
Både SMA och Nordkalk har hänvisat till bland annat miljöbalken, som reglerar att det finns rätt till ersättning om staten gör inskränkningar. Men då krävs att det finns en pågående markanvändning som försvårats.
Det domstolen ska pröva i båda fallen är om det med hänsyn till omständigheterna är rimligt att de enskilda bolagen ska bära de ekonomiska konsekvenserna av "rådighetsingripandet", det vill säga att Natura 2000-området utökades.
Huruvida regeringen gjorde rätt eller inte med sitt beslut 2015 har redan avgjorts i Högsta domstolen som 2017 fann att beslutet ska stå fast.
SMA Minerals huvudägare Daniel Juvél säger att bolaget förlorat hundratals miljoner ton kalksten på att inte kunna bryta på sin fastighet i Bunge.
Nordkalk å sin sida fick 2014, drygt ett år innan regeringsbeslutet, genom en deldom tillstånd till brytning på sin fastighet med drygt 60 miljoner ton sten. Att bryta allt det skulle ta runt 25 år, och värdet på råvaran bedömdes vara upp till 20 miljarder kronor.
Den deldomen överklagades av bland andra Naturvårdsverket. I mars 2015, två veckor före planerad huvudförhandling om detta i Mark- och miljööverdomstolen, lämnade Naturvårdsverket en hemställan till regeringen om att utpeka täktområdet på Nordkalks fastighet Bunge Ducker 1:64 som nytt Natura 2000. Målet vilandeförklarades då i avvaktan på regeringens beslut. Och den 31 augusti kom beslutet, som för bolagen blev ödesdigert.
Några rättsliga turer senare stod det i september 2019 klart att Nordkalk beslutat att ge upp alla försök till någon brytning på fastigheten – man överklagade inte Högsta domstolens beslut till Europadomstolen.
Mark- och miljödomstolen har i ärendet om miljardkravet konstaterat att Nordkalk visserligen inte kunde räkna med att området skulle bli Natura 2000, men Nordkalk har å andra sidan inte kunnat visa att det uppkommit en skada av den storlek som bolaget påstår, skriver domstolen i sin sammanställning inför rättegången.