Regionstyrelsens ordförande Meit Fohlin (S) har följt GT:s uppmärksammade artikelserie och ger nu sin syn på saken.
Om att ”allt blivit dyrare” pratas det åtskilligt. I denna artikelserie problematiserar GT den andra sidan av myntet: De gotländska lönerna, som är Sveriges lägsta när vi jämför på länsnivå.
Turen har nu kommit till öns högsta lokalpolitiker, regionstyrelsens ordförande Meit Fohlin (S). Hon representerar den överlägset största arbetsgivaren på ön, men har dessutom ett politiskt ansvar över det regionala utvecklingsarbetet.
Till att börja med är hon medveten om situationen. Meit Fohlin menar att den har två sidor:
– Det ena är problemet för individen, när omkostnaderna samtidigt ökar. Tidigare var det vissa delar av ön som hade blivit gentrifierade, nu gäller det nästan överallt, att vanliga gotlänningar får svårt att slå sig in på bostadsmarknaden och klara sina kostnader. Sedan får detta även samhällseffekter; lönerna ger låga skatteintäkter som påverkar vår möjlighet att erbjuda välfärd.
Alla som vidtalats i den här serien nämner personer i sin omgivning, som exempel på hur ön väljs bort. Öns toppolitiker är inget undantag.
– Min yngsta dotter har blivit färdig lärare och vill bosätta sig på gotländsk landsbygd. Men när hon jämför lön i relation till vad man kan köpa för bostad och ha för omkostnader, ja då är möjligheten att klara vardagen bättre på andra håll i landet.
Meit Fohlin nämner en tänkbar ljusglimt på horisonten, som skulle kunna vända utvecklingen:
– Det som eventuellt kan hända är att efterfrågan på arbetskraft blir så stor, att man tvingas erbjuda bättre betalt. Blir det en brist måste både regionen och näringslivet göra förändringar.
Men brist på arbetskraft och kompetens larmas det ju redan om – det verkar inte hittills påverka vilka löner som erbjuds?
– Nej... Kanske finns inte insikten där ännu. Då har vi inte heller sett effekten än.
Vem – om någon – bär ansvaret för det här?
– Jag tror inte det går att säga någon enskild person. En del är Region Gotlands, både som utvecklingsaktör och som största arbetsgivaren. Vi har också tillsatt pengar till löner där konkurrensen med andra regioner är som störst, samt till jämställt betalt, vilket i själva verket är en låglönesatsning på mer kvinnodominerade yrken. Sedan är det ju näringslivet också, alla som har anställda. I vissa branscher flyr många från ön och det handlar ju om vilken lön och vilka villkor man erbjuder.
Gällande utvecklingsansvaret fick regionen en känga i artikelseriens senaste del, från rekryterings- och arbetsmarknadsexperten Fredrik Andersson:
– De måste jobba mycket mer proaktivt, vi behöver ett destinationsbolag som intresserade företagare kan vända sig till. Jag tycker regionen gör många saker jättebra, men det här med regional utveckling fungerar inte, sade han då.
Meit Fohlin vill inte kritisera någon enskild anställd, men håller ändå med på en mer övergripande nivå:
– Det finns ingen som har uppdraget att attrahera och ta emot nyinflyttade i dag, varken företag eller familjer.
Hon påminner själv om GT:s färska avslöjande gällande ”välkomstinformationen”, som tidigare skickades till den som flyttar hit. Detta utskick har ”fallit mellan stolarna” och uteblivit på senare år.
Något som i sin tur kopplas till avvecklandet av Inspiration Gotland 2018, inklusive den så kallade Inflyttarbyrån.
De här verksamheterna verkar ha lämnar ett vakuum bakom sig, när det gäller att locka företag och personer till ön.
Fredrik Andersson föreslår ett ”destinationsbolag” – och får åter medhåll.
– Ett jättebra förslag, vi vill också öka arbetet med att attrahera arbetsgivare och individer, säger Meit Fohlin.
Ni kanske ska starta Inflyttarbyrån igen?
– Det kan va ett sätt, men det kanske inte passar bäst i dagens samhälle. Jag vill inte styra det, vi måste utreda vad som blir bäst. Det kanske låter trögt, men det är också många frågor som måste besvaras först.
Politiska utredningar, om hur ön ska få fler storföretag i framtiden, kan se ut att ligga långt ifrån den här artikelseriens utgångspunkt: Den vanliga gotlänningens månadslön, här och nu.
Å andra sidan verkar många anse att just detta är pudelns kärna – att ökad konkurrens och fler arbeten att välja mellan är nyckeln till en förändring.
Men det finns något även vi vanliga löntagare kan tänka på, enligt Meit Fohlin:
– Man bör vara med i en fackförening, om man inte redan är det. Det är fortfarande facken som bäst driver de här frågorna, säger hon.