Moas familj har vid flera tillfällen varit i kontakt med vuxenpsykiatrin för att få vård till Moa. Men antingen har det varit brist på platser eller att hon blivit hemskickad efter en natt.
I första delen om ”Moa” berättar hennes förälder om deras önskan att Moa ska bli omhändertagen enligt LVM, lagen om vård av missbrukare, då Moa i flera månader varit sängliggande och knappt nåbar till följd av droger och depression.
– Socialtjänsten är ju en ganska hemlig verksamhet, vilket jag inte nödvändigtvis tänker att det behöver vara. Självklart kan vi inte utelämna individer, men Socialtjänsten skulle definitivt kunna vara mer transparant med hur vi arbetar och hur det är i relation till lagstiftning och tydligare i relation till anhöriga, säger Maya Heckscher, chef för beroendeenheten.
På vilket sätt menar du då?
– Vi har en sekretesslagstiftning som vi måste förhålla oss till och om någon medarbetare skulle bryta mot den så kan det bli konsekvenser för den personen. Däremot kan vi ställa frågor till anhöriga hur de upplever situationen och exemplifiera en situation och fråga om det stämmer in på deras anhörigas beteende. Då öppnar vi för en diskussion utan att utelämna något om individen.
Maya Heckscher, har tidigare sagt att “man kan vara en tung heroinist men ändå ha god kontroll”, något som syftar till att även de med tungt missbruk fortfarande kan ha en fungerande vardag.
Men om en person i princip är icke kontaktbar och sängliggande, hur görs bedömningen då?
– Om personen tynar bort av drogerna och det får konsekvenser för hälsan, kan det vara föremål för LVM, säger hon och tillägger:
– Sedan gör vi ju alltid individuella bedömningar i relation till lagstiftningen. Med en yngre målgrupp kan det handla mer om hur man missbrukar. Det kan ju vara förenat med livsfara om man använder droger på ett sådant sätt att man inte bryr sig om konsekvenserna och råkar ut för överdosering. Då kan kriterierna vara uppfyllda även om inga direkta kopplingar till den fysiska hälsan finns.
Enligt föräldern tar sig ”Moa” enbart upp för samtal hos beroendeenheten någon gång i veckan, cirka tio minuter per gång. Föräldern menar att det är dessa möten som beroendeenheten gör sina bedömningar utifrån. Maya Heckscher å andra sidan menar att det alltid görs en helhetsbedömning med alla inblandade parter.
– När det kommer till att frånta en enskild rätten att bestämma över sitt eget liv är lagen snäv. Vi behöver se efter flera kriterier, men ett av dessa är att en person ska bli tvångsvårdad om det finns risk för att personen annars dör eller tar allvarlig skada. Men med en person som på ett fungerande sätt kan samtala med oss är det oftast inte aktuellt med akut tvångsvård.
Marica Gardell menar att det finns flera starka bedömningskriterier i den nuvarande LVM-lagstiftningen de förhåller sig till, som läkarintyg och juridiskt ombud.
Från den 31 december 2025 kan den rådande LVM-lagstiftningen vara ett minne blott. Efter upplevelser om samarbetsproblem mellan socialtjänst, vård och psykiatri beslutade socialutskottet och riksdag om att tillsätta en samsjuklighetsutredning. Det kan innebära att tvångsvård kommer bedömas enligt rådande LPT-lagstiftning, lagen om psykiatrisk tvångsvård.
– Med den nya lagstiftningen ska det bli en mer sammanhållen vårdkedja för tvångsvården. Det bygger på att man försöker hålla ihop ansvaret mer och att all vård och behandling ska ges inom hälso- och sjukvården, säger Marica Gardell.
För de som upplever att de med den nuvarande lagstiftningen inte får den hjälp de behöver, menar Marica Gardell följande:
– Det vi hoppas på med den nya lagstiftningen är att det ska bli ännu tydligare och ännu lättare för den enskilde att få rätt hjälp i rätt tid.