"Föreställningen som havererar" har inneburit succé publikmässigt för länsteatern.
Med premiär fredagen den 13:e har en helt kaotisk föreställning varje spelkväll havererat inför ögonen på publiken. "Föreställningen som havererar", med svensk översättning av Sven Melander, har varit en skrattfest och succé även publikmässigt. Men frågan är om inte skådespelarna ändå haft allra roligast.
– Det är en i stort sett ospelad uppsättning i Sverige och vi är väldigt stolta. Vi har inte behövt ställa in någon föreställning, även om det hänt en del saker, säger Thomas Sundström, teaterchef och regissör till uppsättningen, och berättar att en av skådespelarna fått barn och tekniker blivit sjuka, med kunnat ersättas av inhoppare.
Sedan januari har skådespelarna haft tillgång till manuset och den över två timmar långa föreställningen var sprängfylld av repliker och oväntad dramatik. På grund av den mycket ansträngande föreställningen var skådisarna också tvungna att träna fysiskt hårt.
När biljetterna släpptes blev trycket stort från publiken, redan från början.
– Vi sålde 1 000 biljetter innan premiär. Det är mycket för att vara på Gotland överhuvud taget, säger producenten Annica Grönhagen.
Tomas Lindström tränade stenhårt inför uppsätttningen, som innebar stora fysiska ansträngningar.
När sista ordinarie föreställning var slut den 20 november hade hela 39 salonger fyllts till 80 procent. Teatern beslutade då att sätta in sju extraföreställningar.
– Vi räknar nästan 5 000 personer som köpt biljett, det är väldigt stort, säger Annica Grönhagen medan Thomas Sundström berättar att det, med samma beläggning på en stor teater i Stockholm, där hade handlat om 150 000 biljetter.
Länsteaterns chef Thomas Sundström regisserade uppsättningen.
För den som missat den havererade uppsättningen ser det dessvärre mörkt ut. Den finns visserligen inspelad, men teatern saknar rättigheter att visa och sprida den.
– Jag är ledsen, men så här är det med teater och det är charmen. Nu ska vi göra Maratondansen. Det kommer säkert att bli samma sak där att sista föreställningen är full, säger Thomas Sundström och menar att det gäller att passa på: Trots trycket har det ofta funnits enstaka platser kvar under hela hösten.
Åskådarna fick på väg in i salongen, via personalentrén, bevittna när Anna Jankert sjöng upp.
Vid teatern rullar arbetet nu vidare. Redan första arbetsdagen efter sista föreställning av den förra uppsättningen började man riva den tekniskt komplicerade scenlösningen, för att börja planering och att bygga på nästa:
– Maratondansen är inte en komedi, det är ett drama som utspelar sig under depressionen. Den har premiär 1 mars, säger han.
Föreställningen havererar redan innan publiken släppts in. Entrédörren har gått i baklås och hunden Winston som ska medverka har sprungit bort.