I Agneta Engströms nyutgivna bok stöter igelkotten Teo på ekorrar och nya äventyr uppstår.
Det har gått fem år sedan Agneta Engström Svanborgs senaste bok om igelkotten Teo kom ut. Under tiden har det varit andra berättelser som har pockat på uppmärksamhet och som Agneta skrivit och illustrerat hemma på gården i Hamra; ”Veras sommarlov” (2021) och ”Taxelina” (2022).
Men så dök tankarna på Teo upp igen.
– Man går väl och bearbetar saker i det undermedvetna. Jag har tänkt att om det ska bli en bok till om Teo så ska jag ha ekorrar med i berättelsen – och i februari föll allt på plats. Jag vaknade upp en dag och hade grundhandlingen klar för mig, berättar Agneta.
Varför just ekorrar?
– Vi har haft dem här runt omkring oss och jag tycker att de är fina, svarar hon.
Den första boken om Teo; ”Teo igelkottungen som kom vilse” (2017), blev en stor succé och både den första och andra upplagan sålde slut. Också den andra boken ”Igelkotten Teo räddar Rune Räv” (2018) fick ett varmt mottagande och sålde bra.
I Agnetas tredje bok får vi följa Teo och hans flickvän Turid som är på vandring till Hoburgs fyr när Turid plötsligt försvinner. Teo stöter då på ekorren Ellika vars ekorrman Elof också har försvunnit…
– Berättelserna är rena fantasier eller sagor. De handlar om vad djur kan råkat för. Djuren hjälper varandra samtidigt som de naturligtvis också är utsatta för varandra och inte minst för människans ingrepp i naturen, förklarar Agneta och fortsätter:
– Sen hoppas jag att man som läsare kan lära sig något också. Jag vill gärna ha in lite kunskap i mina berättelser.
Naturen är påtaglig i dina berättelser. Vad betyder den för dig?
– Naturen har alltid varit viktig för mig. Jag har alltid varit ute mycket, ända sedan jag var barn. Jag satt uppe i träden och filosoferade och var ute och lufsade mycket.
Ett besök i Agneta Engströms trädgård i Hamra är som att kliva rakt in i hennes tavlor.
Liksom i Agnetas tidigare böcker är den tryckta texten handskriven och de många illustrationerna är målade hemma i ateljén på gården. Till skillnad från de uppdrag som hon har haft för länsstyrelsen med att till exempel illustrera skyltar till Naturums naturstig i Vamlingbo, så har hon inte detaljstuderat djuren och växterna som dyker upp i barnböckerna.
– Nej, det är bara bilder som finns i huvudet, ren fantasi, skrattar hon och pekar på en bild av en dansande hare.
– Någon djurbild har jag kanske tittat på i någon tidning för att se rent anatomiskt hur de ser ut. Men jag sitter inte och målar av foton.
Arbetet med texterna och illustrationerna till boken ”Igelkotten Teo och ekorrarna” var väldigt intensivt och tog endast fyra veckor, berättar Agneta vidare. Dels för att hon var uppslukad av arbetet, men också för att hon skulle hinna söka bidrag för tryckning av boken.
– Det är dyrt att trycka och utan bidrag, hade det nog inte blivit några böcker. Jag har också haft stor hjälp av Gunnel Åkerblom som gjort layouten, utan henne hade det nog inte heller blivit några böcker.
Har du något nytt bokprojekt på gång?
– Jag gick nästan in i väggen efter den här boken. Det blev lite för intensivt och jag börjar bli äldre. Nu känner jag att jag måste ta det lite lugnt och kanske försöka måla lite, så någon ny bok blir det nog inte på ett tag… kanske inte någonsin.
Agneta Engström i sin sommarateljé i Hamra. Arbetet med den senaste boken om Teo fick henne att nästan gå in i väggen så nu är det målning som står på schemat.
Om du inte vaknar upp med en färdig idé?
– Det känns som att det här var den sista boken. Men det har i alla fall varit väldigt roligt att få göra de här böckerna, avslutar Agneta.