Bob Kolmodin har arbetat på Trafikverket i sex år. ”Jag har varit med om jobbiga situationer i jobbet förut, men det här är första gången det tar på mig på det här sättet”, säger han om det som hände efter trädfällningen i Hemse.
Året som gått
– Har jag sällskap så är det ingen fara, men än i dag skulle jag inte gå in själv i matbutiken i Hemse, säger Bob Kolmodin.
I ett konferensrum på Trafikverkets kontor i Visby sitter han tillbakalutad med armarna i kors. Trots över 30 år på Gotland hörs ursprunget i Norrköping fortfarande i den tydliga östgötskan.
– Vi trodde i vår enfald att det skulle tas emot positivt. Men det blev det värsta jag har varit med om som tjänsteman, säger han.
Det var i maj som 15 lindar fälldes på trottoaren längs med Storgatan i Hemse. Där hade de stått sedan dåvarande Vägverket planterade em 1997, i tätt samarbete med ortsbor och lokala företagare.
Men nu hade Trafikverket upptäckt att de hindrade framkomligheten – för framför allt rörelsehindrade – på trottoaren.
– Det var en Hemsebo som ringde in och tyckte att vi skulle kontrollera några av träden. Väl där såg vi att flera av dem behövde fällas, enligt både plan- och bygglagen och en ny, tuffare föreskrift från Transportstyrelsen, berättar Bob Kolmodin.
Så han tog beslutet. Klockan sju på morgonen den 11 maj satte en entreprenör i gång med fällningen. I några få timmar tydde ingenting på att det skulle vara annat än ett rutinärende. Sedan ringde Bob Kolmodins telefon.
På andra sidan linjen fanns Allan Båtelsson. Han driver bygghandel i Hemse och var inne på sitt tionde år som ordförande i företagarföreningen Knutpunkt Hemse. Efter att ha fått höra om trädfällningen dröjde det inte länge innan han slog numret till Bob Kolmodin.
– Det är en mörk dag i historien. Enormt många engagerade sig. När man gör en sådan våldtäkt på samhället så blir det så, säger Allan Båtelsson när han berättar om händelsen i dag.
Hans och Bob Kolmodins bilder av vad som sedan hände är till det yttre väldigt lika – däremot skiljer sig deras upplevelser markant åt. I telefon kommer de nämligen överens om att träffas i Hemse klockan 14 samma dag, för att prata igenom det som har hänt.
Men det som Bob Kolmodin uppfattar som ett möte mellan dem två ser Allan Båtelsson som ett tillfälle för allmänheten att ställa Trafikverket till svars.
– Men när en reporter ringde och frågade mig om ”stormötet” i Hemse förstod jag att fler personer skulle vara där. Så jag och entreprenören åkte dit tillsammans. Det kändes bättre så, säger Bob Kolmodin och fortsätter:
– När vi kom fram var det cirka 15–20 personer där. Först var det frågestund, men sen eskalerade det.
Bob Kolmodin under mötet där han menar att det riktades hot mot honom som privatperson.
Han menar att några mötesdeltagare började gå till personangrepp. När han och entreprenören bestämde sig för att lämna följde flera personer efter dem till bilen.
– Innan dess hade någon sagt att jag ”skulle få ett sånt personligt helvete att det vore lika bra att lägga nycklarna på bordet” när jag kom tillbaka till kontoret. Det var först senare på kvällen som jag förstod att det var ett hot mig som privatperson, berättar Bob Kolmodin.
Även Allan Båtelsson beskriver stämningen som ”upprörd”.
– Han hade inget att säga till sitt försvar. Men när vi var klara så tog vi i hand och sade att vi skulle höras, säger han.
Vad tänker du om att någon ska ha sagt att Bob skulle få ”ett personligt helvete”?
– Vissa personer var tydliga med vad de tyckte. Tar man ett sådant beslut, som inte är förankrat, så måste man få höra det.
När träden fälldes var Allan Båtelsson ordförande i Knutpunkt Hemse. I september avgick han, efter tio år på posten. ”Men det är svårt att avsluta sitt engagemang direkt, så jag sitter fortfarande kvar i styrelsen”, säger han.
För Bob Kolmodin ledde personangreppen i Hemse till sömnlösa nätter i flera veckor, berättar han. När Trafikverket fick in frågor om trädfällningen gav det honom ångest och stresspåslag. Samma sak skedde när det började begäras ut handlingar i ärendet.
Trots bra stöd från arbetsgivaren undvek han i somras större sammanhang – däribland en bilträff – av rädsla för att stöta på upprörda personer. Han berättar att det egentligen är nu, över ett halvår senare, som han har återhämtat sig.
– Jag var på väg att bli utbränd. Men det har jag varit förut och jag bestämde mig för att det inte skulle ske igen. Så i november tog jag ut sparad semester. Först efter det kände jag mig återställd, säger Bob Kolmodin.
Allan Båtelsson står fast vid att Hemsebornas reaktion var rimlig även när han får höra om hur Bob Kolmodin har upplevt tiden efter mötet. Det gör även Maude Larsson, som sedan 16 år tillbaka driver butiken Hemse guld och present på Storgatan. Flera av de fällda lindarna stod på trottoaren utanför hennes skyltfönster.
– Precis när de hade växt sig så stora att de gav ordentlig skugga så sågade man ner dem. Efter det behövde jag sätta upp persienner mot solen, säger Maude Larsson och fortsätter:
– Jag blir upprörd bara jag pratar om det.
”Det känns som att det inte spelar någon roll att vi lägger oss på rygg och skriker. Det händer ändå ingenting”, säger Maude Larsson, som driver Hemse guld och present.
Efter trädfällningen polisanmäldes Trafikverket av både Knutpunkt Hemse och länsstyrelsen. Både anmälningarna lades ned. Däremot kom länsstyrelsen fram till att fem av träden hade utgjort en allé och därför skulle ersättas.
I november planterade Trafikverket därför 15 träd – tredubbelt fler än kravet. Men inte på samma plats som de fällda träden hade stått. De nya lindarna hamnade i stället precis längre norrut, där Storgatan övergår i väg 142.
En placering som Allan Båtelsson inte är nöjd med. Han hoppas fortfarande på att det ska planteras nya träd där de gamla stod och hävdar att beslutet om fällning var fel i grunden. Men framför allt återkommer han till Trafikverkets bristande kommunikation.
– Flera personer som var på mötet hade också varit med och planterat träden på 90-talet. Men när de skulle fällas så fick vi inte veta det på förhand, säger Allan Båtelsson.
Kort efter trädfällningen mätte Allan Båtelsson och Maude Larsson de kvarlämnade stubbarna för att se om lindarna hade varit tillräckligt breda för att omfattas av biotopskyddet.
På just den punkten menar Bob Kolmodin att Trafikverket har tagit åt sig – kommunikationen med Hemseborna hade kunnat vara mycket bättre. Han säger sig också respektera känslorna hos dem som var med på 90-talet.
– Man gjorde inget fel när träden planterades. Det är på grund av lagar som tillkommit senare som vi behövde ta bort dem, säger Bob Kolmodin.
Lagen. Både Allan Båtelsson och Bob Kolmodin menar att de har den på sin sida. Men enligt den senare har de upprörda personerna inte kunnat skilja på hans person och yrkesroll.
– Det riktades mot mig som privatperson. De tror att en annan tjänsteman hade tagit ett annat beslut, men så är det inte. Vi måste följa lagarna, säger han.
Bob Kolmodin menar att upplevelserna efter trädfällningen har gjort honom ännu mer övertygad om tjänstemannarollens betydelse.
– Jag säger till mina kollegor att vi aldrig får vika oss för hot. Om vi inte hade tänkt på de rörelsehindrade i det här fallet, vem hade då gjort det?
”Man kan aldrig göra alla nöjda. Så är det. Men jag tror att den stora allmänheten ändå förstår varför vi gjorde som vi gjorde”, säger Bob Kolmodin.