Minigolf är en av alla aktiviteter under veckan. Barnen ska bland annat till vattenlandet, åka Dalhemståget, se biofilm, paddla kanot, uppleva Visby, rida på hästar och ha grillkvällar på stranden.
18 barn i röda tröjor står på den lilla minigolfbanan vid Ljugarns strand. De har med sig fem vuxna från ett familjestödscenter i den lettiska byn Zante och en tolk.
– Vi är väldigt välkomnade här och det är en väldigt fri atmosfär. De barnen som har många problem känner sig också bättre efter att de ser att vuxna är väldigt öppensinnade, säger Aija Svane, som är föreståndare för centret.
På plats finns även gotländska volontärer. Alla i likadana röda tröjor med texten Lettlandshjälpen.
– Vi har haft läger här tidigare i Lions regi, senast 2019 och vi började 2009, och körde vartannat år. Sedan kom pandemin, säger Stig Göransson.
“Vi var det här gänget som tänkte att vi kan inte bara släppa det här“, säger Stig Göransson, från Lettlandshjälpen Gotland. Han har varit med och arrangerat sommarlägren från starten 2009.
Han har varit med och arrangerat sommarlägren sedan starten, men efter det mångåriga engagemanget lades lokalföreningen ner.
– Vi blev för gamla och hade för få medlemmar, men vi var ett gäng entusiaster i Lions som tänkte att vi inte kunde lägga ner det här. Vi hade ju ett koncept för att få in pengar och få ihop det, säger han.
Genom att hyra ut påskträd, samla in pantkvitton och sälja second-hand i en loppislada kan de finansiera sommarlägret. Därefter ska det fixas sponsorer, beställas biljetter, bokas boende, betalas försäkringar och ordnas aktiviteter.
– Det är mycket jobb bakom, men värt varenda svettdroppe när man ser hur barnen utvecklas under en vecka, säger Stig Göransson.
Totalt har 180 barn från familjestödscentret i Lettland besökt Gotland genom åren. Under pandemin fick sommarlägren anordnas i hemlandet i stället. “Lettlandshjälpen betalade allt och Stig Göransson och de andra ordnade sommarläger på Gotland för andra barn, som hade flytt kriget från Ukraina“, säger föreståndaren Aija Svane.
Föreståndaren Aija Svane har varit med på alla lägren med barnen.
– Det första vi märker är riktigt positiva känslor och med deras bakgrund har de haft tragiska upplevelser. Det är många från familjer som har problem med alkohol, en del som har föräldrar som är i fängelse och en del som har blivit utsatta för våld, berättar hon.
Barnen placeras på familjestödscentret om de far illa i hemmet eller om föräldrarna inte kan ta hand om dem. I väntan på en fosterfamilj bor de på centret. Stig Göransson, och flera av de andra i föreningen, har varit där på besök och stöttar verksamheten på fler sätt än att anordna lägret.
– Men det är så värdefullt att komma hit och se något annat. De har fått en annan tro på vuxna som inte slår dem eller luktar sprit, säger han.
Barnen på minigolfbanan har fått nya familjer, men de flesta har inte varit utomlands eller lämnat sitt lokalsamhälle förut.
– Första dagen när vi kom till lägret och träffade Stig var hela sällskapet var de lite rädda, men nu vill de hälsa och kramas, säger Aija Svane.
Aija Svane, föreståndare för familjestödscentret, är glad över Lettlandshjälpen Gotlands ideella arbete och återkommande inbjudan. “Det är inte deras ansvar utan arbete som kommer från hjärtat“, säger hon.
En av dem som har på sig Lettlandshjälpens röda tröja är Valerija. Hon besökte Gotland för första gången som sjuåring och nu är hon tillbaka som 21-årig volontär. Precis som förra gången bor de på Koburgs vandrarhem och gör dagsutflykter därifrån.
– Jag kommer ihåg att vi bodde i de här gula husen och att vi brukade gå till stranden. Jag kommer ihåg sommarlandet och minigolfen och innerstaden och tornerspelen, men det var så länge sedan. Då såg jag bara att allt var kul, men nu ser jag på det annorlunda och upplever kulturen, säger Valerija.
Senast hade hon sin halvsyster med sig och den här gången har hennes lillasyster följt med. De har också en bror. Syskonen har fått fosterföräldrar sedan tiden på centret, där hennes mamma även jobbar. Valerija arbetar ideellt för verksamheten, såväl i Lettland som här på Gotland.
– När jag växte upp ville jag hjälpa till och det är inte alla som får uppleva det här. Det gör mig glad och lycklig, säger hon.
Valerija kom till familjestödscentret som tvååring och blev omplacerad i en fosterfamilj. Hon åkte på sommarlägret som sjuåring första gången. Nu är hon 21 år och är med som en av ledarna.
Tioåriga Vanesa har sina och kompisens solglasögon uppe på kepsen när de spelar minigolf. Barnen på sommarlägret är mellan åtta och femton år gamla.
Trettonåriga Eliza och föreståndare Aija Svane från familjestödscentret i Lettland, som är på besök på Gotland för sommarlägret som är igång igen.