Valentyna Herman-Vasylyshyna har följt händelserna i hembyn på avstånd via nyhetsrapportering och samtal med sina anhöriga.
I ett antal artiklar har tidningen följt Valentynas öde. Hur hennes Gammalsvenskby ansattes hårt i kriget och familjen tvingades fly till en grannby, bortom räckhåll för ryskt artilleri och drönarbeskjutning.
Hur hon sedan diagnosticerades med cancer och fick föreningen Svenskbybornas hjälp att behandlas på Gotland.
Nu är den känslosamma tiden över och hon får snart återförenas med sin son och dotter i Ukraina.
– Det blir skönt, det har varit jobbigt att vara så långt från familjen. De väntar på mig, barnbarnen ringer och undrar ”när kommer du?”, skrattar hon.
Men resan med bil tillbaka till hemlandet innebär också att hon måste lämna sin ”nya” familj, under den här tiden har hon bott hos familjen Bendelin-Östman i Östergarn.
– De har varit så snälla och jag har lärt känna så många nya människor. Alla jag mött på Gotland har varit väldigt vänliga.
Hur mår du nu?
– Jag mår bra. Läkaren säger att jag kan åka hem men behöver gå på kontroller i fem år. Men nu är det så bra det kan vara.
Under tiden på Gotland har Valentyna Herman-Vasylyshyna fått flera nya vänner och dessutom lärt sig att kommunicera närmast obehindrat på svenska.
Något besök i Gammalsvenskby lär det inte bli för Valentyna, även om hon gärna skulle vilja. För som dottern sade: ”Du åker till Sverige för att bli frisk, varför ska du då dit och utsätta dig för bomber?”
I stället stannar hon hos dottern med familj i Novoraisk, ett par mil från hembyn.
Att följa kriget på avstånd har varit en pärs.
– Det är bomber, bomber, bomber. Det tar aldrig slut.
Det värsta helvetet startade, säger hon, ett halvår in i kriget, i november 2022. Då befriades området och ryska trupperna drog sig tillbaka från byn – men inledde sin intensiva beskjutning från andra sidan floden Dnipro.
Ett av många totalförstörda hus i Gammalsvenskby.
Rapport från byn
I dag börjar byn likna en grushög, enligt de rapporter Sofia Hoas, ordföranden i föreningen Svenskbyborna, får. Beskjutningen med bland annat glidbomber fortgår. Kyrkorna står kvar, sargade men inte totalförstörda.
Ett 70-tal personer av ursprungligen 2 000 finns kvar i byn. De får vatten en gång i veckan samt en matkasse med pasta, mjöl och grönsaker en gång i månaden.
Fortlöpande organiseras transporter med nödhjälp från Sverige, innehållande bland annat byggplast, briketter, kläder, rullstolar, vuxenblöjor och dylikt.
Gammalsvenskby grundades för nära 250 år sedan av tvångsförflyttade Estlandssvenskar. Många på Gotland har sina rötter i byn.