Det började när Frans ”Franke” Andersson jobbade i köket och Andrea Sjösten jobbade på hotellet i Bungenäs. Deras möte för sex år sedan skulle leda till en relation och en restaurang.
– Det är ingen jätteromantisk historia egentligen, mer än att det var en väldigt fin plats att mötas på och Gotland är också väldigt speciellt för oss i och med att det var här vi träffades, säger Andrea.
På Vamlingbo prästgård har hon precis skrivit ner dagens lunch på griffeltavlan utanför caféet och han förbereder rätterna i uteköket vid trädgårdsserveringen. Det är första gången de driver något eget och något tillsammans. De lärde känna varandra i en liknande arbetsmiljö, innan de blev ihop.
– Vi jobbade mycket och man hade åkt dit för att jobba från morgon till kväll, så det tog jättelång tid, säger Franke.
– Man såg på varandra som kollegor. Det är lite som här också, man är konstant närvarande och det blir som en liten familj där alla umgås, säger Andrea.
När de lämnade ön i slutet av den första sommaren, gjorde de det inte tillsammans. Andrea återvände till Stockholm efter att ha bott på olika platser och Franke fortsatte att resa och säsongsarbeta i Åre.
– Det kändes svårt att få ihop våra verkligheter i ett och samma, du var i Åre och jag var i Stockholm. Jag kanske var den som ville ha lite mera svar och du hade lite mer ta-det-som-det-kommer-viben, säger Andrea som väntade på att Franke skulle bestämma sig.
Efter ett tag blev de ett par, som flyttade ihop i Stockholm men jobbade var för sig. Franke ansvarade för köken på flera krogar och var senast på Berns. Andrea utbildade sig till sommelier och var senast hovmästare på Ekstedt. Från huvudstadens finkrogar tog de sig tillsammans till prästgårdscafét i Vamlingbo.
– När vi fick höra om det i våras för första gången kändes det som självklart, i varje fall för mig, säger Andrea.
För Franke tog det även denna gång längre tid, men de valde att lämna de andra restaurangjobben för säsongen.
– Det var inte givet att jag skulle försvinna när det blir mer att göra där, säger han.
De bestämde sig för att ha restaurangen under två sommarmånader. Den har tidigare drivits av andra krögare och ligger i anslutning till Museum Lars Jonsson, men även en naturutställning och trädgårdshandel samt ny inredningsbutik och kulturscen.
– Vi har sagt att det får vara en pilotsommar, sedan får vi göra en avstämning med Lars och alla och se hur det känns. Men känns det bra för alla så är absolut visionen att göra fler somrar, säger Andrea.
Förutom luncher och fika på dagarna har de middagsserveringar flera kvällar. De håller även öppet när Vamlingbo kulturscen har sina evenemang, för de som vill ha något att äta eller dricka i pausen. Paret vill förverkliga sin vision med småskaligt hantverk i både mat och dryck.
– Vi är väldigt olika men kompletterar varandra. Jag har fullt förtroende för din matlagning och min kunskap är den andra kreativa sidan, med känslan i matsalen och servicen, säger Andrea och vänder sig till Franke.
Med sig har de några kockar som han känner till sedan tidigare och hon berättar att även de andra anställda kommer från fastlandet.
– Vi har en del yngre som jobbar med lunch och fik som är sommarboende här men från Stockholm. Sedan är det några kompisar till oss som bara är grymma sociala människor, som klarar av att hantera den stress och mötena som sker med gäster.
De har fått ihop en personalstyrka, trots att det är brist i restaurangbranschen.
– Det är en enorm kris och många har på grund av pandemin behövt söka sig till andra yrken och sedan kanske fått mersmak för dels andra arbetstider men också en annan levnadsstandard, säger Andrea.
Efterfrågan har även ökat med turismen, speciellt med tanke på förra sommarens höga besöksantal på ön. Franke har hört om högsäsongen 2021, från kollegor på såväl norra som södra Gotland.
– Förra året tror jag var ett väldigt speciellt år, ett rekordår. Från att man öppnade till man stängde varenda dag var det fullt hela tiden och det fanns ingen tid över, säger han.
Hittills har de inte märkt av något liknande.
– Nu är det humana dagar för alla som jobbar. Det är inga 15-timmarsdagar, utan det är standard med 8 timmar för de flesta. Det har varit ett ganska stabilt läge för oss och vi räknar med en liten stegring nu. Det hade varit kul att känna på lite tryck, säger hon.
– Ja, nu får det gärna öka, tillägger han.