Jane, som drev butiken på Adelsgatan som delägare från 1972 till 2002, är Julia Hultgrens barnbarn.
Det var hon som på vinden hittade gamla böcker och dokument från farmors och farfars tid: Affärshandlingar, personalliggare, aktiebrev och dagböcker. En skatt väl värd att ta vara på och stoff till en större dokumentation.
Den omkring 250 sidor tjocka boken, utgiven på eddys förlag, är skriven i samarbete med Lars Bäckman. Åtskilliga gånger har de träffats varvid Bäckman nedtecknat hennes minnen.
Den är dessutom späckad med bilder och även utblickar i världen hur modet förändrats över tid. För det är ju ett modehus, Julia Hultgren, ett gotländskt NK.
Det var just den driftiga affärskvinnan Julia, Janes farmor, som tog över sin fars konfektionsaffär när han gick ur tiden 1919 och satte sitt egen namn på butiken.
– Hon var riktigt het på gröten, bara någon månad efter att min farfar dog bytte hon till sitt eget namn, säger Jane Hultgren-Ek.
Är det något du förvånats av eller reflekterat över när du gått igenom företagets historia?
– Inte förvånats, kanske, men jag har konstaterat hur otroligt arbetsamma och påhittiga de var. Redan tidigt insåg farmor till exempel hur viktigt det var med annonsering.
Så har det fortsatt genom alla år. Helsidor vid lönehelg, mindre annonser även andra dagar. Janes pappa brukade ha en liten vinjett varje dag på tidningarnas förstasidor.
– När jag kom in som delägare fick jag ta hand om marknadsföringen och fortsatte på samma linje.
Vid ett tillfälle, det var 1975, skulle butiken byggas om varvid de funderade på att byta namn, det gamla kändes lite mossigt, tyckte de.
Så blev det inte, jo, ny logotyp med hjälp av designern Uno von Corswant, men namnet…
– Det var någon som sade ”tänk alla pengar ni lagt ner på annonsering, ska ni nu byta namn!”. Och det var ju sant, så nu är vi där vi är. Namnet har nötts in hos gotlänningarna.
I dag är det Jonas och Pia Dahlström som sedan 2002 driver butiken. Jane Hultgren-Ek hälsar på ibland, känner historiens vingslag men också att allt har sin tid.
Men hon håller gärna fast vid det gamla. Det ”gamla” modet alltså, intresset är intakt.
– Jag gillar klassiska stilar, som den kavaj jag har på bokens omslag, en Bunnell som säkert är 30 år. Men det ligger ju också i tiden, återbruk och second hand så på det viset är jag modern, skrattar hon.